| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÖP lø4p, sbst.2, n.; best. -et; pl. =; förr äv. LÖPE, sbst.2, n., anträffat bl. i pl. -en.
1) (föga br.) idrott. = LÖPNING, sbst.3 1. NordIdrL 1900, s. 36. Täflingen kommer att bjuda på flera goda löp med många bra hästar. SvD 1908, nr 263, s. 8.
2) (ngt vard., föga br.) oavlåtligt springande (hit o. dit), spring; jfr LÖPA, v.1 I 8. At du ey må bli trötter, / Af löp och spring. Runius (SVS) 1: 254 (1713). Tholander Ordl. (c. 1875).
3) (†) på eldvapen: lopp; jfr LÖPA, v.1 II 2. (Han vill) och Falckuner medh 3 löp giute. ArkliR 1564, avd. 43 (1566).
4) (†) i uttr. himmelns löpen, himlakropparnas rörelser; jfr LÖPA, v.1 II 2 c α. Alle the som på Himmelens löpen förståndige äre. G1R 15: 585 (1543).
5) [efter mnt. in dem lope bliven] (†) i uttr. bliva i löpet, eg.: bliva kvar (efter) på färden; gå förlorad; jfr LÖPA, v.1 III. Han hade ter inskepat 10 lester salt och 10 baller papiir, huilket honom ähr alt bliffuet i löpet. BtFinlH 3: 464 (1560).
6) byggn. i uttr. på löp, i fråga om förhållandet att mursten lägges så att den ligger i murens längdriktning; jfr LÖPA, v.1 V. Palmstedt Res. 140 (1780). Det första råa tegelhvarfvet bör läggas med ”koppen” utåt. .. (sedan) lägges ett andra skifte, men på ”löp.” Gundberg Tegel 32 (1860).
7) (†) savningstid; jfr LÖPA, v.1 VII 3. Näfver som .. bör vid löpet tagas. Salander Gårdzf. 65 (1727).
Spalt L 1864 band 16, 1942