Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LÄMPA läm3pa2, r. l. f.; best. (föga br.) -an (AOxenstierna Bref 4: 98 (1643), RARP 7: 144 (1660), Östergren (1932)); pl. -or ((†) -er G1R 7: 34 (1530), Visb. 1: 13 (1572)).
Ordformer
(förr äv. le-)
Etymologi
[fsv. læmpa; jfr d. lempe, nor. lempa; av mnt. limpe, vbalsbst. till limpen, göra passande; jfr äv. t. glimpf; om stamvokalen se LÄMPA, v.]
— jfr O-LÄMPA.
1) (†) utväg, möjlighet; medel; sätt. G1R 1: 108 (1523). (Danskarna) Sökte så lemper och mong tilfelle, / Försåt för Konung Magnus stelle. Svart Gensw. E 6 a (1558). Hwar Man icke kunde snarligen finna rådh och lämpa att läggia them (dvs. Nils Dacke o. hans folk) nidh, tå wille (osv.). Tegel G1 2: 152 (1622). Till sinnes nöije wet hon och så många lämpor. Runius (SVS) 1: 177 (1707).
2) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) (god) förmåga, (godt) förstånd; lämplig(a) l. rätt(a) egenskap(er); skicklighet; särsk. i sådana uttr. som hava l. äga l. dyl. lämpa l. lämpor till, ngn gg för ngt, ha förmåga l. skicklighet till ngt; vara lämpad för ngt. G1R 4: 211 (1527). En karl .., then ther skal haffua konst och lempe til at gå vnder watnet på siöbotnen. Därs. 7: 220 (1530). Medfödda lämpor. Bergklint Vitt. 140 (1761). Wallquist Själfbiogr. 25 (1789: för). Män, som egde snille och lämpa att tala med allmogen. Strinnholm Vas. 2: 45 (1820). (Han) torde med sina intagande lämpor kunna (osv.). Crusenstolpe Mor. 6: 11 (1844). Han synes hafva saknat den lämpa, som erfordrades för detta uppdrag. KyrkohÅ 1903, s. 277; jfr 3. — särsk. (†) i uttr. ha god lämpa med ngn, ha god hand med ngn. Han har god lämpa med barn. Sahlstedt (1773). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
3) (hänsynsfull l. beräknande) omtänksamhet, behagligt l. vänligt l. klokt sätt; försiktighet; foglighet, hovsamhet, måttfullhet; lirkning(ar), tillmötesgående; numera nästan bl. i pl., vanl. i sådana uttr. som göra l. vinna ngt med lämpor, gå fram med lämpor, dvs. med godo; använda, bruka lämpor (med ngn), lirka (med ngn). Ath man skulle tagha all stycke före mz lämpe vtan storm och vproor. OPetri PEliæ a 3 b (1527). Med mångehande list och lemper. Stiernman Riksd. Bih. 215 (1568). (Han) begynte .. icke strax hårdeligen tala honom til, vthan brukade ther til .. lempo och beskedeligheet. Balck Es. a 3 a (1603). (Dalkarlarna) vilja .. med fog och besynnerlige lämpor styras. Celsius G1 1: 80 (1746). Jag har sökt .. handhafva (rättvisan) både med stränghet och lämpa. Gustaf III 1: 102 (1778). Att bättre resultat ernås med lämpor än med pock. NoK 10: 147 (1922). — särsk. (†) med försvagad bet., i uttr. med lämpa l. lämpor, med lätthet, utan besvär l. svårighet; äv. i uttr. med större lämpa, med (ännu) mindre svårighet, (ännu) lättare. G1R 26: 155 (1556). På thet the medh lämpa och oförmärckt måtte komma ifrån Konungen. Girs E14 109 (c. 1630). (De) giorde medh lämpa berörde Biskopars Vpsååt til intet. Schroderus Os. 1: 149 (1635). Sedan en Manufacturist gjort en liten begynnelse .. (med järnmanufaktur), kan han med större lämpa komma sig före i annat. Polhem Test. 78 (c. 1745).
4) (†) egenskapen hos en sak att vara lämplig l. ändamålsenlig, lämplighet, ändamålsenlighet.
a) lämpligt, väl avpassat l. avvägt förhållande; jämvikt, ändamålsenligt förhållande, ändamålsenlighet. Förutan en sådan lämpa emellan alla näringsmedel kunna Monopolia och Polypolia icke utestängas. Berch Hush. 28 (1747). Som vid et så granlagadt verk som .. (bibelöversättningen), på Språkets renhet, myndighet och lämpa mycket ankommer. Wallquist EcclSaml. 1—4: 31 (1768).
b) fördel; bekvämlighet. SvTr. 4: 575 (1568). Sedan the (kristne) begynte på för sin enskylta lempa och beqwemlighet skul at döpas hema. Swedberg SabbRo 228 (1690, 1710).
c) händelse som inträffar mycket lägligt, lycklig tillfällighet. Igenom een besynnerligh lämpa hände .., at (osv.). Schroderus Os. III. 1: 91 (1635; lat. orig.: Percommode).
5) [efter motsv. anv. i mnt.] (†) heder, ära; godt namn o. rykte. BL 1: 211 (1544). Therföre the icke kunne seije honom hans lijff eller lämpe iffrå (så osv.). HH XIII. 1: 36 (1562). Förkränke thenn gode mans Oluff gregelssons gode ryckte, ähre och Lempe. UpplDomb. 2: 25 (1578). At I äre til sinnes at vela försvara eder lämpe och adelig härkomst. RA I. 3: 986 (1597).

 

Spalt L 1614 band 16, 1941

Webbansvarig