Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÄX käk4s, stundom med eng. uttal, äv. ɟäk4s, sbst.2, n. l. r. l. m.; best. -et l. -en; pl. =, ngn gg -er (Östergren (1931)) ((†) -ar LoW (1911)).
benämning på vissa utan jäst bakade kakor.
a) (förr) om ett slags i pastejformar l. på papper gräddade kakor med deg av smör, mjöl, ägg, socker, tillsatt med vissa kryddor (kanel, kardemumma, suckat, muskotblomma m. m.). Warg 520 (1755; rubrik).
b) benämning på små torra, hårda l. möra (o. täta) kakor (med indifferent smak), vanl. av fint vetemjöl, vilka ofta förtäras med smör, ost, marmelad o. d.; ofta koll. Ost och käx. Af 120 ℔ Hvete (Kärnmjöl) får man sällan mer än 100 ℔ Kiks. KrigVAH 1823, s. 215. (Hon) strök det (dvs. smöret) ut på en kex. Carlén Jungfr. 1: 191 (1848). Det låg några kex på den här tallriken. Afzelius ÖfnEngSynt. 98 (1891). (Hon) äter det ena kexet efter det andra. Möller FåvJ 41 (1918). Ät Örebro Kex. .. Kexen är prisbelönad många gånger. DN(A) 1928, nr 119, s. 3 (annons). jfr HAVRE-, SMÖRGÅS-, VETE-KÄX.
c) om hundbröd; i ssgn HUND-KÄX, sbst.2
-BURK. —
-FABRIK. —
-SMÖRGÅS~02 l. ~20. —
-SORT. GHT 1895, nr 217 A, s. 1.
Spalt K 3774 band 15, 1939