Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖVRING, m.//ig.; pl. -ar.
Ordformer
(äv. öfr-)
Etymologi
[sannol. ombildning av ÖVRE-RINGARE (l. ÖVERRINGARE) i anslutning till nedring i NEDRINGS-GYMNASIST l. möjl. bildat till ÖVRIG l. utlöst ur ÖVRINGS-GYMNASIST, vars förled då skulle vara bildad till uttr. övre ring]
(†) övreringare; jfr ÖVRINGS-GYMNASIST. Jag såge gerna om du kunde anställa et sådant (försök) med dina öfringar. VLBibl. Brev 1832. Det gamla oskicket att öfringarna welat upptukta nedringarna. CarlshT 8/11 1839, s. 1.
Ssg (†): ÖVRINGS-GYMNASIST. = övring. (Gymnasiets) elever fördelades i tre klasser: öfringsgymnasister, nedringsgymnasister och translater. KristianstBl. 28/10 1897, s. 2. 2SvKulturb. 7–8: 16 (1937).

 

Spalt Ö 832 band 39, 2023

Webbansvarig