Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖVERTYGLIG l. ÖVERTYGELIG, adj. -are. adv. -EN (2RA 3: 1387 (1734), SundsvP 25/8 1906, s. 2), -T (Eksell TwistSkoarb. 7 (1765), Tuderus Kiesewetter Log. 172 (1806)).
Ordformer
(äv. -fv-, -fw-. -elig 17341807. -lig 16391906. — n. sg. o. adv. -ligit 17411771. -ligt 17341833)
Etymologi
[till ÖVERTYGA l. efter ä. t. überzeuglich]
(†) som kan l. förmår övertyga, övertygande (se ÖVERTYGA 2 d); särsk. om dels sätt, dels prov l. bevis o. d.; äv. dels: (till fullo) styrkt l. bevisad (särsk. om sanning), dels: som kräver övertygande bevisföring l. argumentation. En wältaliger Man, at han the öfwertyglighe Saker må öfwertala. Schroderus Comenius 751 (1639). Det är altderföre en så owedersäijelig som öfwertygelig sanning, at (osv.). 2BorgP 7: 726 (1741). At almosors gifwande räknas ibland de förpliktelser, hwartil hwar och en af Guds och Naturens lagar är förbunden, är nog öfwertygeligit. Berch Hush. 144 (1747). At Svenska undersåtares hjertan brinna af vördnad och kärlek för deras Öfverhet; derom har det hugneliga tilfället af .. Kron-Prinsens och Kron-Prinsessans Förmäling, gifvit et öfvertygeligit bevis. SvMag. 1766, s. 790. Af vidsträckta insigter uti Mineral-Historien hade Professor Bergman .. lämnat de öfvertygeligaste prof. Hjelm ÅmVetA 1786, s. 69. Den homiletiska bewisningen, hwilken Förf. utförer på ett segrande och öfwertygligt sätt. SvLittFT 1833, sp. 55. — särsk. ss. adv.: övertygande (se ÖVERTYGA 2 d slutet); på ett övertygande sätt. RSt. hafva utur rådsprotocollen .. öfvertygeligen befunnit, huruledes EKM. .. fört regementsstyrelsen med rättvisa och försicktighet. 2RA 3: 1387 (1734). På det konungen i Ängland så mycket öfvertygligare måtte härom underrättas, anmodades .. Riddaren Spens sådant mundtligen utreda. Hallenberg Hist. 4: 932 (1794). Det synes vara öfvertygligen bevisadt. Leopold 6: 82 (1803). (Veterinärens kunskaper tjänade) öfvertygligen .. äfven för den del af ändamålet, hvarigenom fuskare .. skulle hållas på afstånd. SundsvP 25/8 1906, s. 2.
Avledn. (†): ÖVERTYGLIGHET, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att kunna övertyga; övertygelseförmåga. Man räknar ej på det enkla förnuftets urskillning och öfvertyglighet. Leopold 3: 95 (1797, 1816). De heliga Skrifterna utmärka sig genom djuphet och kärna, genom den oförfalskade sanningens öfwertyglighet. Rogberg Pred. 1: 41 (1827, 1835).

 

Spalt Ö 758 band 39, 2023

Webbansvarig