Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖVERDÅDIG ø3ver~då2dig, adj. -are. adv. = (†, Schroderus Os. 2: 548 (1635)), -EN (†, Schück Wivallius 1: 246 (cit. fr. 1644)), -T (ConsAcAboP 9: 360 (1708) osv.).
Ordformer
(offwer- (-ffu-) 15261559. över- (œ-, -f(f)u-, -f(f)v-, -f(f)w-) 1527 (: öffuerdådughet) osv. -dadug 1526 (: offwer dadugheet). -dådig (-o-, -dh-, -gh) 1528 (: offuerdådigheet) osv. -dådog 1644. -dådug (-gh) 15261603 (: öffuerdådugheet))
Etymologi
[fsv. ivirdadhogher; jfr fd. yverdathigh (d. overdådig), mlt. överdādich; till ÖVERDÅD — Jfr ÖVERDÅDLIG]
1) (†) motsv. ÖVERDÅD 1, om person: våldsam l. hänsynslös; äv.: brottslig; äv. om handling; i vissa språkprov svårt att skilja från 2; jfr ÖVERDÅDLIG 1. Öffuerfallen aff skalkar och röffuare, eller ock ellies aff öffuerdåduga wåldzwerkare. LPetri Mandr. B 3 b (1562). Gaf Rector klageligen tilkänna, huru itt öfwerdådigt dråp förliden lögerdagz .. begåts uppå en student. UUKonsP 14: 286 (1681). Wärdzlig Öfwerheet, som Gud hafwer gifwit Swärdet i hande(n) them Ondo(n) til Straff, måste til Lijfwet straffa öfwerdådige Miszgerningz Menniskior. Swebilius Cat. 2: 18 (1689). Thesse hans ogierningar gifwa orsak, at hålla honom för en öfwerdådig menniskia. Nehrman Gift. 74 (1747). Hundar äro öfwerdådiga, ty då 2 bitas, gifwa sig hela hopen tillsammans, och bita den stackaren, som lider. Linné FörelDjurr. 31 (1748). Alla som fylla buken, så at de blifwa öfwerdådige, och öfwerfalla andra. Posten 1769, s. 978.
2) motsv. ÖVERDÅD 2, om person: som har (alltför) stor tilltro till egen förmåga l. eget värde; (obetänksamt l. lättsinnigt l. dumdristigt) övermodig; våghalsig; äv.: djärv l. oförvägen (se a); förr äv. ungefär liktydigt med: självsvåldig l. fräck l. uppstudsig; äv. om handling l. uppträdande o. d.; numera bl. med anslutning till 3; jfr 1 o. ÖVERDÅDLIG 2. Them som wädra effter kötit vthi orenlighetennes lusta, och försmå herscapet, offuerdådughe, höghsinnadhe. 2Petr. 2: 10 (NT 1526). (Av barn som inte uppfostras strängt) wardher intet annat .. än en hoop villsinthe, offuerdådighe, oforuägne, oproriske och skadelighe trälinghar och skalckar. LPetri Œc. 47 (1559). Tå frågade Herr Joen hwarföre han icke wille dricka Herrans åminnelse, han swarade utij ett öfwerdådit modh: jagh hafwer intett gått af Gudh Alsmächtigh. Wallquist EcclSaml. 1–4: 333 (1608). Jag älskar en Flicka, som jag wil gifta mig med, och den Bängeln är så öfwerdådig at han älskar henne med. Lagerström Molière Gir. 90 (1731). Kapten, var inte öfverdådig! Den varningen kommer från en, som förstår sig på teckenskriften i skyarna. Carlén Köpm. 1: 383 (1860). Hästtämjaren Rarey förbluffade .. alla hästkännare genom sin hemliga, men ofelbara, method att späka öfverdådiga hästar. Hellberg Samtida 9: 114 (1873). Därpå börjar don Luis sitt överdådiga skryt. Lagergren Minn. 7: 146 (1928). — särsk.
a) med särskild tanke på oräddhet l. mod: djärv l. modig l. oförvägen; förr äv. ungefär liktydigt med: tapper. En lång, jhol och öfuermåttan diwp ingång vnder Jorden, vthi hwilken några förwetne och öfuerdådige Människior pläga nedergåå. Tempeus Messenius 140 (1612). Hwarigenom tijdt och offta skeer, at månge blifwa förfordrade til Kyrckiotienster, hwilke fast bättre tiäna til öfwerdådighe Soldater, eller och för Ploghen. Schroderus Urs. G 4 a (1626). At Fältherren Lubomirski hade utskickat 200 man, som woro lätt beredne och de öfwerdådigaste i hela Cron-Arméen. Nordberg C12 1: 260 (1740). Drottningen red öfverdådigt, och hade gjort farliga fall. Cronholm Lig. 386 (1839). Det är icke alltför öfverdådigt att antaga, att (osv.). Hedin Ludv14Tid. 17 (1895).
b) i fråga om vårdslöst l. alltför snabbt framförande av fordon; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. överdådig framfart, fortkörning. Han swarade drängen ei kunna vara utan skuld (till oxens skada), emedan han kört lika öfwerdådigt med gåssen, warit och så oförsichtig, att han förtagit oxarna rum att wika undan för gåssen. ConsAcAboP 9: 360 (1708). För det L. vid nämnda tillfälle å allmän landsväg med åkdon farit öfverdådigt fram, (skall han böta osv.). 1NJA 1874, s. XXXII. Det där var i sista minuten, Sam! sade Jacob Levin. Du får plikta för överdådig framfart. Krusenstjerna Pahlen 2: 32 (1930).
3) motsv. ÖVERDÅD 3: som kännetecknas av ett mycket (l. alltför) stort mått l. en mycket (l. alltför) hög grad av ngt; särsk.: omåttlig l. hejdlös; äv.: storartad l. imponerande l. utmärkt; ss. adv. äv. närmande sig l. övergående i allmänt förstärkande bet. (se b, c); jfr 2 o. ÖVERDÅDLIG 3, ÖVERFLÖDIG 3, ÖVERFLÖDLIG 2. Morerne äro i sanning ganska gode ryttare. De rida öfwerdådigt. Ödmann MPark 139 (1800). Man kan visserligen vara en öfverdådig slagskämpe, men icke en god soldat utan att tillika vara en god kristen. Fryxell Ber. 6: 178 (1833). Man (kan) tryggt påstå, att det öfverdådiga bruket af spirituosa under de sista 14 åren betydligt minskats. Forsell Stat. 110 (1844). Barockstilen med sin öfverspända resning och sin öfverdådiga dekoration. 3SAH 8: 364 (1894). (Hon har) visat en alldeles överdådig form och hålles nu bland amerikanarne som favorit för 100 meter. IdrBl. 1924, nr 72, s. 8. Denna till både snittet och färgerna överdådiga nordlapska dräkt. Fatab. 1945, s. 100. Hon gjorde ett överdådigt filmjobb. Pyk MacLaine HittaHem 190 (1975). — särsk.
a) mycket l. omåttligt l. slösaktigt lyxig, extravagant. De rika Nürnbergarne (var) för blygsamma att anskaffa sig någonting så öfverdådigt, som en bro helt och hållet uppbyggd af sten. Atterbom Minn. 195 (1817). Man kan anlägga väst, utan att anses öfverdådig. Nyblom Bild. 142 (1864). (Hon hade) begagnat sig af hans svaghet för henne till att föra detta öfverdådiga lif, tjusande för stunden, men för öfrigt tomt och innehållslöst. Idun 1888, s. 94. Högborgerlighetens middagar är i sanning överdådiga! Johannisson MelankRum 225 (2009).
b) om glädje l. humör l. kvickhet o. d., mer l. mindre liktydigt med: översvallande l. sprudlande; äv. ss. adv., i fråga om glädje osv., ibland närmande sig allmänt förstärkande bet. (jfr c). Hvilken öfverdådigt lycklig bana syntes han icke både kunna och vilja bryta sig! Thomander 1: 745 (1858). De dityrambiska majfester, hvilka af fyrtiotalets studenter med öfverdådig lefnadslust tillstäldes midt i trängseln af pågående strider och hopade tilldragelser. Wennerberg 2: XXXI (1882). Den en gång överdådigt glada flickan, som på Karlbergsbalerna varit kadetternas flamma. Lagergren Minn. 6: 60 (1927). En överdådig kvickhet. Hedberg DockDans. 105 (1955). Henri var på ett överdådigt humör; han visslade och sjöng. Söderström Högkv. 148 (1968).
c) ss. adv., närmande sig l. övergående i allmänt förstärkande bet.: mycket l. väldigt l. synnerligen; jfr b. Ett överdådigt rikt bildmaterial. Der var isynnerhet en Fru som sjöng öfverdådigt väl. 2MoB 1: 106 (1813). Den unge löjtnanten, som var af hög familj och dertill öfverdådigt tapper. Braun Bror 190 (1846). Vattenconchor af brons med öfverdådigt vackra ornament. Lundquist Aftonl. 66 (1891). En överdådigt spännande om också delvis ganska dyster skildring. BonnierLM 1954, s. 61. Jag tog mig till ett överdådigt stort och kalt duschrum som låg mellan de bägge avdelningarna. Wahlberg Cancerland 82 (2016).
Avledn.: ÖVERDÅDIGHET, r. l. f. [fsv. ivirdadhoghet; jfr mlt. överdādicheit]
1) (†) till 1: våld l. våldsamhet; äv. konkretare; ngn gg äv. liktydigt med: (över)makt; jfr överdåd 1. Ath .. (prästerna) skola bliffua vijd theris stora velle herradöme och öffuerdådughet, then the så stora haffua hafft j fortiden ath the haffua driffuit herrar och förster vthur landit. G1R 4: 210 (1527). Huru the otrogne Rysser altid .. thette rikes arme undersåter uppå grensen med mord, rof och brännande jämmerligen angripe och schade göre, bedrifvandis ther theris ochristelige och jämmerlige öfverdådighet och modtvillie. RA I. 1: 444 (1545). Allmogen hade .. flerestädes gjort sig orolig .. ända til at Dalkarlarne .. börjat öfverdådigheter emot Konungens embetsmän. Schönberg Bref 2: 11 (1778).
2) till 2: överdåd (se d. o. 2); förr äv.: fräckhet l. självsvåld; äv. konkretare. När man swär ther icke behooff görs, vthan aff enne sedhwenia eller offwer dadugheet. OPetri 1: 14 (1526). Anders Frijs, en landsknekt, hafver uti sin öfverdådighet .. huggit tre vestgötehästar med en värja uppå gatan. NoraskogArk. 4: 30 (1619). Ser man hwilken öfwerdådighet, at han änteligen wil behålla den Stöld som han giordt hos mig. Lagerström Molière Gir. 103 (1731). En gång red hon i kull och stötte sig lätt, men det tycktes endast egga henne till nya öfverdådigheter. Heidenstam End. 261 (1889). (Han) hade i ett anfall av överdådighet köpt två lotter. Norrskensfl. 1/3 1938, s. 7.
3) till 3: överdåd (se d. o. 3); äv. konkretare. Lindfors (1824). Det stora flertalet (bönder) .. gör sig knappast skyldigt till några öfverdådigheter i herremansstil. NerAlleh. 3/3 1886, s. 2. (Brudklänningen) är en klassiker. Kanske mest för sin överdådighet, den var liksom lite för mycket. AB 13/5 2018, s. 25.

 

Spalt Ö 376 band 39, 2023

Webbansvarig