Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖVERBÖDIG, adj.
Ordformer
(ower- (-ffu-) 1523–1555. öfuir- 1580. öfver- (-f(f)u-, -ffv-, -w-) 1525–1716. -buduge, pl. 1527. -bödich 1523. -bödig (-ii-, -gh) 1525–1716. -bödug (-gh) 1524–1555)
Etymologi
[fsv. ivirbudhugher, -bödhigher, -bödhugher m. fl. former; liksom fd. yverböthigh (ä. d. overbødig) av mlt. överbödich; jfr mnl. overbodich (nl. overbodig, äv.: slösaktig, överflödig); ssg av ÖVER o. -BÖDIG]
(†) (i hög grad l. till fullo) (bered)villig l. redo l. beredd l. benägen (att göra ngt l. till ngt). Wtan altiid latha oss finna owerbödich tiil al redeligheit. G1R 1: 137 (1523). Thet war tå nästan hwar man wälwiliat, Ja, öffuerbödig til theras skadha. LPetri Kyrkiost. 2 a (1566). Hwar emot iag den Högl. Kongl. Rättens öfwerbödige och hörsammeste tiänare stedze finnas och förblifwa skall. 3Saml. 7: 45 (1670). I dhet öfrige är han nu som förr öfwerbödigh att betala h(er) rådmannen alt hwadh retten eller gode män kunna tillfinna honom wara skyldigh. HalmstDomb. 1: 105 (1682). Swedberg Schibb. 409 (1716).

 

Spalt Ö 362 band 39, 2023

Webbansvarig