Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖRAD l. ÖRED l. ÖRE, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. örar.
Ordformer
(öhr- i ssg 1686 (: Öhrnäth). ör 1924. öra 1737. örad (öh-, -dh) 17651955. örar, pl. 1853. öre 17561900. öred 1888. örred 1895)
Etymologi
[fsv. öridh, sv. dial. örad, orad, öre; jfr fd. ørrith (d. ørred), fvn., nyisl. aurriði (nor. ørret, aure, nor. nn. äv. aurride, ørje, fär. eyrriða, eyrriði); ssg av ÖR, sbst.1, o. en bildning till RIDA, v., i en allmännare bet. (med syftning på att fisken under lektiden uppsöker ställen där botten består av grus o. småsten). — Jfr ÖRLAX]
(†) öring. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 73 (1737). At Förbudet emot alt Skiutande, Timbrande, Roop och Buller när wid utloppet af Strömmar och Åar .. må skärpas och effterlefwas, emedan Lax och öraden .. åter söker til de strömmar, där den blifwit alstrad. AktsamlKungsådreinst. 307 (1765). De flugor jag begagnat i Klar- och Dalälfvarne för öre och harr och funnit bäst, äro de i Leidesdorffs priskurant sid. 40 afbildade enkla. Schröder Fiske 89 (1900). SvFiskelex. (1955).
Ssg (†): ÖR-NÄT. jfr nät, sbst. 1 a. AktsamlKungsådreinst. 191 (1686).

 

Spalt Ö 232 band 39, 2023

Webbansvarig