Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖD ø4d, sbst.1, n. (Almquist VärldH II. 1: 125 (1931) osv.) ((†) m. RP 6: 226 (1636)); best. -et; pl. =; förr äv. OD, n.; l. ÖDE, sbst.1, n.; best. -et.
Ordformer
(od 17901807. öd (-dh) c. 1535 osv. öde (-dh-) 15241861)
Etymologi
[fsv. ödher, m., ödhe, n., egendom, rikedom, lycka; jfr fvn. auðr, fsax. ōd, fht. ōt, feng. ēad; jfr äv. got. audahafts, adj., lycklig; av omstritt ursprung. — Jfr ALLOD]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) jordegendom; i sht (hist.) i uttr. Uppsala öd (äv. sammanskrivet), sammanfattande benämning på de jordegendomar som tillhörde kronan (o. som enl. Ynglingasagan donerades av den mytiske Yngve-Frej till det tempel som skall ha legat i Uppsala); förr äv. abstrakt, mer l. mindre liktydigt med: ägande. At ingen kunde annat säya, än at Hans Kon: M. jw borde effter laghen fullmechtigh wara, at rådha och styra Borgom och Landom, Cronones Slott och Vpsala Ödhe. Stiernman Riksd. 31 (1524). Hilmer, som hade yppersta omsorgen om hela gårdens ägor, fick wisza härligheter til ewärdeligt öde och gårdens räntor til underhåld. Dalin Arg. 2: 205 (1734, 1754). Yngve Frey inrättade Upsala Öde, bestående af jordagods, hvilkas afkastning användes för offren och för hofhållningen. StatistT 1: 233 (1861). I sin yttre ställning som herrar på stora öd och i sin stadgade anpart vid offer och offermål bevarade Spartas konungar tydligen arv från stamkonungadömenas ungdom. Almquist VärldH II. 1: 125 (1931). Det viktigaste (för bönderna) var inte vem som för tillfället rådde över Uppsala öd och vad han företog sig, utan årsväxt och Guds väderlek. TurÅ 1942, s. 100. — jfr HERR-ÖD.
Ssg (förr): ÖDS-, förr äv. ÖD-GODS. (öd- 19181942. öds- 1769 osv.) om gods tillhörande Uppsala öd; i sht i uttr. Uppsala ödsgods (äv. möjl. att betrakta ss. ssg med uttr. Uppsala öd ss. förled). Lagerbring 1Hist. 1: 352 (1769). Att redan under hednatid fanns i Vestergötland en indelning i åtta s. k. bon, hvardera med sitt Upsala Ödsgods. Ett bland dessa var Vartofta bo med namn efter ödsgodset Vartofta. Höjer Sv. 2: 1310 (1880). Före Folkungarnas tid hade kronan sina inkomster företrädesvis från de vidsträckta, öfver Sveriges alla landskap utbredda Uppsala ödsgodsen. 3SAH 26: 85 (1914). (Norr om Gamla Uppsala kyrka) har väl sannolikt en gång Uppsaladrottens kungahall varit belägen. Men ödgodset i Uppsala hade förmodligen vid 1100-talets mitt upphört att vara kunglig sätesgård. TurÅ 1942, s. 134.

 

Spalt Ö 6 band 39, 2023

Webbansvarig