| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅSCH oʃ4, interj.
(numera bl. tillf.) ss. uttryck för dels förargelse l. ogillande l. missnöje o. d.: fy, tvi, usch, dels förringande: äsch. Knorring Torp. 2: 96 (1843). Åsch, där äro de redan – så tråkigt! Söderhjelm Brytn. 40 (1901). Framgångarna har gjort dig till kändis, hur ser du på det? – Åsch, det är samma där, bara att köra på och försöka vara som vanligt. GbgP 9/1 2011, s. 69.
Spalt Å 222 band 38, 2021