Publicerad 2021   Lämna synpunkter
Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 1) Å-BYGGA, -ning. (†) med avs. på tomt l. jordegendom o. d.: förse med åbyggnad, bebygga (jfr bygga 2 a); äv. dels med objektsväxling, dels med avs. på landsbygd o. d.: bebo (jfr bygga 2 c). Bergv. 1: 31 (1528). Lycksaligh och heligh ästu Landzbygd, och alle the som tigh åbyggia. Schroderus Hoflefw. 140 (1629). Anno 1656 d. 7 junij wärderades en tompt och des åbygde huuss. GävleTb. 158 (1656). At det af ålder och vhrminnes hörer det heemanet til som han nu åbygger. VDAkt. 1683, nr 325. PT 1905, nr 289 B, s. 3.
(II 1) -BYGGARE. [fsv. abyggiare; jfr -bygga] (†) invånare; jfr byggare 1 o. inbyggare. RA II. 1: 246 (1612). Lijka såsom Jorden vthspyyr sine Inwånare för Miszgerningarna skull .. Alt så darrar hon och vnder Åbyggiarnas ogudachtige Wäsende. Schroderus Os. 2: 331 (1635). Hembygden(Hfors) 1913, s. 136.
(II 1) -BYGGNAD. om byggnad (se d. o. 3) på tomt l. jordegendom o. d.; i pl. särsk. om det samlade beståndet av byggnader som hör till en tomt l. jordegendom o. d. (i sht förr äv. koll. i sg. (jfr byggnad 3 a)); jfr -bod, -byggning. 2SthmTb. 7: 43 (1584). Och är åt gatan en åbyggnad af 2:ne Wåningar. Kulturen 1966, s. 146 (i handl. fr. 1777). Den 21 Maji upbrände Ryssarne .. all åbygnad på Torpen Pasila och Holstila i Korpis by. UrFinlH 289 (1790). Så snart en nybyggare får odling och åbygnader i föreskrifvet skick, skall kronoskog tillmätas honom i förhållande till odlingens omfång. NordRevy 1895, s. 500.
(II 1) -BYGGNING. [fsv. abygning] (†) åbyggnad. Hans åbygningh han haffu(er) på sa(m)ma tompt. 2SthmTb. 3: 348 (1567). Carlén Klein 30 (1861).

 

Spalt Å 17 band 38, 2021

Webbansvarig