Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅBO å3~bω2, v. åbor, åbodde ~bωd2e, åbott ~bωt2 (HH 29: 481 (1643: åboor, pr. sg.) osv.) ((†) p. pr. åboande Swedberg Lefw. 335 (i handl. fr. 1719), Trolle–Bonde Hesselby 264 (i handl. fr. 1730); pr. sg. åboer BraheBrevväxl. II. 1: 60 (1652), Rålamb 13: 113 (1690); pr. sg. pass. åboes Trolle–Bonde Hesselby 248 (i handl. fr. 1727); sup. åbot (-oo-, -oodt) Hembygden(Hfors) 1912, s. 134 (1648), UUKonsP 18: 306 (1687)). vbalsbst. -ENDE; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. -oo)
Etymologi
[fsv. a boa; ssg av Å, prep. o. adv.2, o. BO, v.1, l. bildat till ÅBO, sbst. — Jfr ÅBOENDE, sbst.2]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på (annans) jordegendom: (ss. åbo) bo på (o. bruka); förr äv. i p. pr. med pass. bet., i sådana uttr. som ngns åboende hemman l. nybygge. HH 29: 481 (1643). Skall och gudz ordz medtjänare, som hemmanet åbor, wara förpliktadth att hålla hemmaneth wid macht med huus och hägnadth. Hallman Blacksta 14 (i handl. fr. 1648). Och skal en sådan Åbo för andra äga företrädesrätt, at sit åboende hemman til skatte köpa. Bergv. 3: 712 (1789). De närvarande hördes och yttrade sig om sine åboende nybyggen. EconA 1807, juli s. 38. Vanhävdade egendomar och sådana, som ägaren ej åbor. Ymer 1940, s. 187.
2) (†) bo på (plats o. d.) l. i (bostad o. d.); äv. dels med obj. ersatt av rumsadverbial, dels i p. pr. i substantivisk anv.: invånare (jfr ÅBO, sbst. 2). Är någon aff Skipsfolcket .. vprorisk emoot sin Skipare .. thå hafwe Skiparen macht .. at sättia een sådan i första Land, ther Christet Folck åbor. Siöl. 1667, Skipm. 6. De perzedlar Hans kongl.e Mttz Pager .. bruka uti de rummen de åbo. HusgKamRSthm 1712, s. 370. Wåre käre Swenske män och åboande i Pensylvanien. Swedberg Lefw. 335 (i handl. fr. 1719). Uti de belägnaste hamnar åboddes vissa Byar af de så kallade Birke- eller Bothne-karlar. Högström PVetA 1765, s. 5. De många grafhögarna (vid Hoting) .. bära vittne om, att den befolkning, som funnits där icke varit så alldeles fåtalig, eller att en sådan åtminstone rätt länge åbott detta ställe. Modin GTåsjö 117 (1916).
Avledn.: ÅBOARE, m.//ig. (numera mindre br.) till 1: åbo (se åbo, sbst. 1); förr äv. till 2: invånare (jfr åbo, sbst. 2). Enpart äre och i then mening, att Stiernorna, i synnerhet the störste och förnämligheste, såsom Solen och Månen, och Planeterne, skola hafua sijne wisse skapadhe lijfachtighe Creaturer och åboare på sin omkretz, lijka som Iorden sijne. Forsius Phys. 91 (1611). Tillfrågad om vad han menade med att önska sig en ”bildad tös”, svarade en förmögen åboare med synbar förlägenhet: – Bildàd, bildàd .. hon skall kunna stega fläsk, knyda en halsdug och bosta stövla. Benedictsson 7: 5 (1881). Norrskensfl. 25/6 1945, s. 5.

 

Spalt Å 15 band 38, 2021

Webbansvarig