| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄSSES äs4es l. ÄSS äs4, interj.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. uttryck för (häpnad o.) irritation l. avvisande o. d., ofta mer l. mindre liktydigt med: äsch. Ässes, nu far gardinen ned. ST 4/4 1898, s. 5. Joe. Majken var snäll och trampa inte på mig – Majken. Ässes – han är väl ingen torkmatta heller. Bergman Patr. 130 (1928). Ässs, sa Erland. Är du så svag … ? Gustaf-Janson Råtun. 68 (1962).
Spalt Ä 422 band 39, 2023