Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄSSE l. (o. numera företrädesvis) ESSE äs3e2, sbst. oböjl., n. Anm. 1:o. I enlighet med dåtida nystavningsnorm upptogs inte ESSE under E i SAOB utan hänvisades till huvuduppslagsformen ÄSSE. 2:o. I följande språkprov föreligger ordet som citatord i ett mlt. l. lat. prep.-uttr.: En ordning .. genom hwilken .. Religions saaker i wåre Rijge .. en godh bijståndh winne må och in esse eller i sitt wäsende bliffua. G1R 13: 29 (1540).
Ordformer
(esse (-sz-, -ee) 1613 osv. ässe (-sz-) 1794 osv.)
Etymologi
[liksom ä. d. esse (d. es) av mlt. (l. möjl. t.) esse (i sht i uttr. in esse), av mlat. esse, tillstånd, väsen, substantivering av lat. esse, vara (se VARA, v.1); i sin pregnanta anv. möjl. äv. påverkat av det fr. uttr. être à son aise, till det med lat. esse helt obesläktade aise, välbefinnande]
1) (utom i slutet β numera bl. ngn gg) tillstånd l. skick l. förhållande o. d.; äv. (o. numera bl.) i fråga om person; särsk. i förb. med dels (o. vanl. o. numera bl.) prep. (ut)i, dels (o. numera bl.) poss.- (l. gen.-)attribut; äv. (o. i sht) pregnant (se slutet). At den (dvs. donationen) vthi sitt wälbestälte esse .. nu och i tillkommende tijdher skall wedh macht hållin och handhafdh bliffwa. Annerstedt UUH Bih. 1: 189 (i handl. fr. 1622). Bruken haffve tillförenne legat nidre, men nu hoppas jagh dee skole komma i bättre esse. RP 6: 534 (1636). Såsom H:s kongelige Maij:tt .. giärna Seer dhet .. handtwärken hafwa sitt tillbörlige esse, och fortgångh uthi wårt käre fäderneslandh. MeddNordM 1897, s. 86 (1656). Alldhenstund han gienast, effter .. (bättringstidens) förlopp, skrijder till sin förra art och esse igien. VDAkt. 1689, nr 33. En .. förmiddag, hade jag tillfälle att noga iakttaga denna antecknings lille hjälte (dvs. en härmande törnskata) just i hans rätta ässe. Gellerstedt Hult 15 (1906). — särsk. i mer l. mindre pregnant anv., om rätt l. tillbörligt l. gott o. d. tillstånd osv.
α) (†) i fråga om sak; äv. närmande sig bet.: rätt placering; särsk. i uttr. i esse, särsk. närmande sig bet.: i (full) gång l. drift. Att jagh för Gudh .. denn ähre och gode nampnn, som min saligh fadher effter sigh leefft haffver, vidh machtt och i sitt esse holla. OxBr. 5: 49 (1613). Kiörkio Disciplinen hafuer och ikie dher i Stifftet varit uthj något Esse. FinKyrkohSP 2: 104 (1643). Compagniet var i esse, när dee förrige masterne levererades. RP 12: 317 (1648). Att bommen (på spinnstolen) kan falla .. utur sitt esze. Carlström Spinnm. 12 (1832). Nu gjorde han hastigt en knyck på huvudet, så att den lejonpart av den blonda manen, som satt till vänster om benan, for upp igen i sitt esse. Månsson Rättf. 1: 339 (1916).
β) i fråga om person; särsk. i uttr. vara o. d. i sitt esse, särsk. (fullt br.) i fråga om mer tillfälligt (av situationen betingat) tillstånd: vara i ett sammanhang där man (bäst) kommer till sin rätt (o. får vara centralfigur o. d.) l. (gm att vara i sådant sammanhang) trivas som allra bäst l. vara i sin allra bästa form; vara i sitt rätta element, trivas som fisken i vattnet. Så snart samtalet kommer in på utrikespolitik, är du alltid i ditt esse. Familier wedh samma nampn, som i Lijfflandh än nu i dagh merkligen äre i floor och esse. Haraldi Klingspor I 1 a (1637). (Jag) har nu öfvervunnit det onda, så att jag nästan är i mitt gamla esse, kanske med undantag af magen. Stenhammar Bref 3: 94 (1845). Min goda moster är här alldeles i sitt esse. Bremer Fad. 134 (1858). Han var alldeles ur sitt ässe. Öberg Son. 196 (1905). Lena var i sitt esse. Hon tog folk under armen och släpade med milt våld runt dem för att förevisa sina personliga favoriter, ivrigt pratande och gestikulerande. Gardell Prärieh. 175 (1987).
2) (†) i uttr. (komma ngt) i sitt esse, (få ngt) i sin makt (se d. o. 11 (g)). Ty fast thet tildrogh sigh lenge medh Påwedömet förr än Satan kom thet vthi sit esse och myndigheet. Baazius Upp. N 7 b (1629).

 

Spalt Ä 421 band 39, 2023

Webbansvarig