Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖMLIG, adj.; superl. -ligst (AOxenstierna 7: 522 (1632)). adv. -T.
Ordformer
(öm- 15961769. ömb- 1596. — n. sg. o. adv. -liget 1596. -ligt 1715)
Etymologi
[fsv. ömbliker; jfr fvn. aumligr (nor. nn. aumleg, nyisl. aumlegur); till ÖM. — Jfr ÄMLIG]
(†) ömklig; särsk. med tanke på dels ngts bristfälliga kvalitet l. beskaffenhet o. d.: dålig, usel, dels ngns l. ngts ringa kraft l. styrka l. storlek o. d.: svag, ynklig. För möken hosta .. skull, är halsen så hudolöss .. så at mett wilkår jagh nu hafuer, är öfuer måtten ömliget. HB 2: 285 (1596). Eftersom offtast hender att effter ett welment Rådslag en ömblig vtgång föllier. HB 2: 298 (1596). (Ett) så lijtet och ömligt barn. VDAkt. 1715, nr 402. Ihre (1769).

 

Spalt Ö 158 band 39, 2023

Webbansvarig