Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄPA, v.; utom i inf. anträffat bl. i pr. -ar.
Etymologi
[trol. litterärt lån av (ny)isl. æpa, av fvn. œpa (se VÅP, sbst.2); jfr dock äv. sv. dial. väpa, sladdra (se VÅP, sbst.2)]
(†) ropa. Han måste dock åstad, thet hielper ej han äpar. Spegel GW 236 (1685). Ty war thet took-taal som Lucinius täckts äpa. Spegel SalWijsh. 20 (1711).

 

Spalt Ä 313 band 39, 2023

Webbansvarig