| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄN än4, adv.
1) i tidslig bet.; särsk. för att ange att ett visst förhållande fortsatt råder l. äger bestånd vid en viss tidpunkt (o. att detta är mer l. mindre anmärkningsvärt): fortfarande (se d. o. 3), ännu, alltjämt; ibland äv. med särskild syftning framåt i tiden (se särsk. a); förr äv. dels: redan (se d), dels: åter (se e). Förwara alla them som än ståå emoot frestilsan, ath the icke falla. OPetri 1: 62 (1526). Men för stora Skiepp, war då, och är än farligit. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 326 (1698). Än en Kamerer i Banken, / ungkarl än vid sexti år, / torr och jemmerlig som fanken, / gikten blir alltmera svår. Jolin Kom. 25 (1845). En tid senare vart han själv idrottsläkare och är det än. Lo-Johansson TvivlIdr. 44 (1931). Är du kär i din Hilding än? Gustaf-Janson ÖvOnd. 23 (1957). — särsk.
a) med tydligt framträdande syftning framåt i tiden, dels för att ange att ngt kommer att äga fortsatt bestånd l. (fortfarande) kan komma att ske: (även) fortsättningsvis, dels för att ange att en framtida förändring är sannolik l. förväntad: fortfarande o. ngn tid framåt, än så länge; jfr ÄNNU 1 a β. (Jag) önskar, att Gud sådan hög beneficens milldeligen ville vedergella, thet iagh hooss Gudh i mina böner dageligen anhåller och än anhålla skall. OxBr. 12: 473 (1637). Än blifwer du en Man uti dine dagar, hwar du får länge lefwa. Celsius G1 1: 3 (1746). Om detta är det enda undantaget, eller om flere ännu återstå qvar, blifver än att undersöka. Biberg 3: 79 (c. 1823). Nånå, han är blott tretton år än, han blir fjorton år den 1 November. Almqvist DrJ 168 (1834). (Gubben) stoppar många år än. Engström 12Bok 227 (1919).
b) i förb. med negation, för att ange att ngt som framgår av sammanhanget inte inträffat vid en viss tidpunkt men förväntas (l. möjligen kan komma att) inträffa i framtiden (jfr ÄNNU 1 b) (förr äv. för att ange att ett tillstånd upphör (se slutet)); äv. dels i förb. med annat inskränkande uttr., dels i frågesats; ofta med satsens predikat i perfekt. Sommaren har knappt börjat än. Har du fått något jobb än? Än är det inte för sent. Att j förhöredh med Mesther henrich om han haffuer transfererad Cronican æn. G1R 4: 188 (1527). The, som än intet hafva bekommit, måge hädanåt ju något blifve ther af delachtige. RA I. 3: 110 (1593). Ther kommer en Hiältinna / Til Wald och Regiment. / Thesz lijke iag Apollo / Än aldrig hafwer seedt. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Är det slut med det qvicka hånet än, go herrar? Jolin MSmith 90 (1847). Mor Gertrud är icke hemkommen än. Rydberg Vigg 5 (1875). Har du semester snart? .. Inte än. Flygt Verkan 225 (2004). — särsk. (†) i nekad sats, för att ange att ett tillstånd upphör: (inte) längre. Aj! skrämde ni opp’en (dvs. näktergalen)? / Han syns inte än. Valerius 2: 10 (1811).
c) i sådana tidsuttr. som än i denna dag, än i dag (se DAG I 3 a λ γ′ resp. I 6 e), än i denna stund, än så länge (se LÄNGE 1 c β); äv. (numera bl. i Finl.) allt än (se ALLT, adv. 3 e ρ); i sht förr äv. än vidare (se VIDARE I 1 d; jfr 2 b); förr äv. än härefter l. härtill (jfr HÄRTILL 2), än till dags (jfr DAGS 3). G1R 1: 48 (1523). Som hvar och en .. vell funnidt och förnummidt hafver oc än her effter vell yttermere finne oc förnimme [schall]. RA I. 2: 192 (1568). Hvad mehre till denne legation ähr vållande, ähr oss ähnn härtill ovetterligtt. AOxenstierna 2: 3 (1606). Därpå haver jach .. dock än till dags litte kunnat uträtta. OxBr. 11: 650 (1633). (Utan konsten) hade vi ännu endast ätit för at bli mätta, endast klädt oss för at ej frysa .. Vi skulle än i denna stund hafva sutit på trästolar, sofvit på björnhudar och druckit öl och mjöd ur våra fienders hufvudskålar. Kellgren (SVS) 4: 307 (1783).
d) (†) redan; jfr ÄNNU 1 c. Det .. (skeppen) än i denne höst kunne gå hem åth Sverige. OxBr. 8: 589 (1644). Packa opp dokumenterna, min vän, så att vi få sortera dem än i afton. Runeberg (SVS) 7: 100 (1836).
e) (†) åter, än en gång; jfr ÄNNU 1 d. Dagen ther effter komme än alle Rijckzens Stender tilhopa på samma ruhm. Svart G1 129 (1561). Edher Höghgrefl. Excellentz hahr iagh för en rum tijdh sedhan medh min ringa skrifwelse .. vpwachtadt .. Icke des mindre nödgas iagh än Ed. Högh Grefl. Ex:ce beswära. BraheBrevväxl. II. 1: 87 (1657). Azor nu hit mig velat föra: / At än er återse han bifall lemnat har. / Men blott en stund jag fått. Lenngren (SVS) 1: 224 (1778). Slå upp .. (boken) nu, när månen ser / Igenom fönstret in och ler, / Och tälj Camillas öden än, / Och gråt med Atis om igen! Wirsén Dikt. 37 (1876).
f) med mer l. mindre försvagad tidsbet., i den konjunktionella förb. än – än, ss. inledning till två korresponderande led för att ange växling mellan olika händelser l. tillstånd l. företeelser, med (den upprepade) bet.: ömsom l. ibland; särsk. i uttr. än hit än dit (se DIT I 1 h α), än si (och) än så (se SI, adv. a), än så (..) än så (se SÅ, adv. osv. I 2 f ζ); förr äv. i uttr. än – än åter (se ÅTER, adv. 8); jfr NU, adv. osv. I 4. Tömen bör handteras af wisz trofast arm .. och intet .. rycka deruti, än til en sida, än til en annan, så at Hästen intet wet hwad han skal lyda. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740). Gubbarna slamra och stolt discurera / Än om et kyrktorn och än om en qvast. Bellman (BellmS) 1: 102 (c. 1771, 1790). Än är .. (heliga Birgittas) hjerta nära att brista af salighet, än är hon ett rof för djup förtviflan. Ljunggren Bellm. 31 (1867). Pelle stod lycklig och skälvande vid sitt livs första älg och svängde med geväret i livsfarlig närhet av än den ene än den andre. Ekman Dödsklock. 132 (1963).
2) för att beteckna att ytterligare ngt tillkommer l. läggs till utöver ngt underförstått l. tidigare nämnt. — särsk.
a) i förb. med ett omedelbart efterföljande räkneord l. kvantitativt pronomen i mängdangivande uttr.: ytterligare (se YTTERLIG II 2 b β), ännu (se d. o. 2 a); särsk. (o. numera i sht) i uttr. än en gång, ännu en gång, en gång till (jfr TILL II 11 a β) (förr äv. i det likabetydande uttr. än en tid (se TID, sbst. 10 a)). At j hadhen än en brodher. 1Mos. 43: 6 (Bib. 1541). Eliest haffver iag än en ödmiuk begäran til E. H. Excellens. Rudbeck d. ä. Bref 1: 21 (1663). Ett dussin .. (tallrikar) af ham(m)arten Än ett dussin af lijka wicht och sam(m)a Ten. BoupptRasbo 1706. Än några år, och du har din bästa tid bakom dig. Rydberg Vap. 19 (1891). De har sagt tack och ajö och tack än en gång. Johnson Här 29 (1935). — särsk. (†) i uttr. med bet.: ytterligare (se YTTERLIG II 2 b β), särsk. till än, än sedan (se SEDAN, adv. osv. I 5 b). E14R 1561, 1: 155 b. Att wår Fougdte .. haffuer för oss berättedt, att han .. haffuer vtnempdt till änn 60 timbermän. HB 1: 207 (1573). ProstbVista 1729, s. 4.
b) (†) ss. konjunktionellt satsadverbial, mer l. mindre liktydigt med: dessutom l. därtill l. också; särsk. för att ange nytt led i framställning (särsk. i de mer l. mindre tautologiska uttr. än mer (se MER II 3 c; jfr 3 a), än vidare (se VIDARE I 3; jfr 1 c), item än); jfr VIDARE I 3, ÄNNU 2 b. Jt(em) æn wpbar ped(er) matt(es)s(on) j sa(m)ma fforlikni(n)g .. en bonad xxx alna langan. OPetri Tb. 25 (1524). Ner han kom vtti gårdhenn, slo hann honom .. och sidann fölgdhee honnom jn i stuffuuenn och fich ehn wtth ehn kniff och willee giöra honnom skadhe medh. TbLödöse 211 (1590). Än klagar Jöns at hafua giffwit Måns 10 Rdr för dhett Måns afträdde ifrån hemmanet. HSH 39: 308 (1647). Än uplästes en förteckning på de nya ledamöter, som blifvit valde i Riksens Ständers Landt- och Siö-Militiæ-Deputation. 2RARP 13: 743 (1743). Farväl! Ännu en kyss på pannan / och en på dina läppar än! Tegnér (TegnS) 4: 45 (1824). Men jag (dvs. läraren som hållit tal o. sedan vänder sig till eleverna) vill än säga några ord till er, mina gossar. LStenbäck hos Aspelin Stenbäck 395 (1846). Ha fröknarna redan fästmän? – Hvad mer än? Flickorna sågo på hvarandra, skrattade och blefvo förlägna. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 30 (1886).
3) i förstärkande l. framhävande anv.; äv. mer l. mindre pleonastiskt. — särsk.
a) ss. framförställd (förr äv. efterställd) bestämning till adj. l. adv. i komp.: ännu (se d. o. 3 a); särsk. i sådana uttr. som än värre (jfr VÄRRE, adj. I 1 (a), 2 a) l. mer (se särsk. MER I 4 d; jfr 2 b) l. mindre (se MINDRE II e), äv. varken .. (och) än mindre (jfr VARKEN, adv. e γ), i sht förr äv. än sider (äv. sammanskrivet till änsider) (se SIDER, adv.2 a, b) l. ytterligare (se YTTERLIG II 2 b α). Thet bliffuer än bettre än boken säger. SvOrds. C 5 b (1604). En Författares sanna Vänner äro de som .. älska Personen, men än mer hans Ära. Kellgren (SVS) 5: 243 (1790). Nu åkte de till konungens slott, som var än mycket större än herremannens hus. Rydberg Vigg 16 (1883). Att skönheten är den farligaste snaran, den onda jägarn satt för våra fötter, giller af silkestråd, men som ändock .. tynga oss djupt ner i den svarta sumpen, och djupare än. Levertin NDikt. 78 (1894). Hvarken hårklädseln och än mindre snittet på dräkten .. passar den ej längre unga och tämligen robusta prinsessan. Levertin Diktare 100 (1898). Än värre var det att tänka på att om en enda av dem fick syn på honom, så var det ute med honom. Lagerlöf Holg. 1: 199 (1906). Akihito suckade och lade huvudet på framtassarna, själv suckade jag än djupare och lade mitt huvud på hans mage. TioHundar 13 (2009).
b) (†) ss. bestämning till annat adv. (jfr a), särsk. i uttr. än ock (se OCK, adv. 4 b α) l. sedan (se SEDAN, adv. osv. I 6) l. tro (se TRO, adv. 2). Giffwit honom stoor segher offwer sina fiender, och än ther offwer loffwat honom ath han wille läta sin son wardha (osv.). OPetri 1: 105 (1526). Hafwe fördenskuld meent, ähn gerna såghe, the här om sins emellan skulle förlijkas. ConsAcAboP 1: 501 (1651). Ey war slijk sörgligh tijdh än nyligh thet iagh mins. Lucidor (SVS) 255 (1672; uppl. 1997). Franzén Skald. 5: 270 (1836).
c) (†) ss. fokuserande satsadverbial, för att beteckna en stegring l. förstärkning l. det ytterst tänkbara fallet: också (se d. o. 4) l. till och med; i förb. med negation l. annat inskränkande adv. äv.: ens (se ENS, adv.1 6); jfr ÄNNU 3 b. Doch wilie wij ey achta theres patroner, wåre thet än påuen sielff. OPetri 1: 505 (1528). Hoo som .. icke wårdade sigh om meer at lära, än the fåå stycker j Catechismo, eller ock än icke them. Falck Und. 138 a (1558). At det skulle giöra Petræo myckit ondt om han än denne gången skulle förbijgås. ConsAcAboP 6: 204 (1687). Hvem? Han, vår Konung bli? – Nej, tankan blott deraf / Bör väcka harm och blygd hos än den lägsta slaf. Kellgren (SVS) 3: 226 (1785). Men nu för tiden .. kan man säga, att vid ett torfmossefynd, gällde det så än en uroxe, fyndomständigheterna äro mer värda än fyndet själft. Quennerstedt Torfm. 22 (1896).
d) (†) ss. satsadverbial med mer l. mindre förstärkande funktion; särsk. mer l. mindre liktydigt med: verkligen (se VERKLIG II 3); ibland med viss tanke på att ngt är (i hög grad) giltigt l. aktuellt oavsett omständighet (jfr e α). Iagh hoppas än, at then Ewighe skal hielpa idher. Bar. 4: 22 (Bib. 1541). Kan än ingen weta hwadh i then motton skedt hade, hwar icke .. Konung Fredrijk hade wendt all ting till godo. Svart G1 96 (1561). Packen idher åt Tornet, medh een faart, / Och skynder idher än ful snart. Gevaliensis Jos. C 6 a (1601). Det må än så vara; Cora! Ack du blir dock et offer för en gammal vantro. Eurén Kotzebue Cora 25 (1794).
e) i konditionala l. koncessiva uttr. (äv. närmande sig l. övergående i adversativ bet.; jfr 4).
α) i allmän rel.-sats i konditional l. koncessiv anv.; jfr DOCK, adv. I 8. Hur det än är. Vad som än sker. När än någhon ting skee skola, låter han them tilförenne förkunnade och tilsagde warda, genom .. Tekn och Mirakel. PPGothus Und. Y 6 b (1590). Spodske budh och skrifwelser, som offta krijgh och öhrligh landh och Rijken emillan, hwar ähn andre orsaker icke ähre .. af sigh födt haffwe. RA II. 2: 112 (1617). Ehvart ditt öga än vänder sig, förmår det dock ej att skönja en strimma af ljus. Livijn 1: 148 (1817). En blixt, då och då – men hur länge man än väntade, hördes ingen knall i kvalmet. Oljelund GrRidd. 353 (1926). Han förstod att han skrämde Reine vad han än gjorde. Gardell Prärieh. 107 (1987). Vad de nu än ville så skulle han minsann tala om för dem att han inte hade tid. Larsson BlodSpill. 267 (2004).
β) (numera mindre br.; jfr dock γ) i konditional bisats med koncessiv innebörd; särsk. för att uttrycka att man vid ett antagande sträcker sig orimligt långt, mer l. mindre liktydigt med: så (se SÅ, adv. osv. I 4 h); ofta i förb. med skulle (se SKOLA, v.3 I 15 c); jfr ÄNSKÖNT 1. Och må j haffua ther hen ith vist budh skulle thet än kosta xx eller xxx g(yllen)e. G1R 9: 330 (1534). Felix. Icke will iagh för någon säija. Amatus. Ja, wille J än migh mz p(en)g(a)r läija, / Jagh torde ändå icke vppenbara, / Så lönt skall thetta ährendet wara. Asteropherus 60 (1609; uppl. 1909). Men hade han än ej sådan hast, / Det vore ett töcken vi hölle fast, / En skugga, och intet mer! CVAStrandberg 1: 305 (1872). Är än min röst som änglars tunga / .. Kan ej min själ i kärlek sjunga, / Allt ljuder som den döda malm. NPs. 1921, 609: 1. Den som dör i Kristus, uppstår ock med honom .. Skulle han än säga rena galenskaperna och abrakadabrat, så är det dock att uppfatta som visdomsord. KyrkohÅ 1941, s. 35.
γ) i konjunktionella koncessiva uttr. med bet.: oaktat (om l. att), även om, om också; särsk. (o. i sht) i uttr. om än (se OM, konj. osv. I 13 b; i vissa språkprov äv. att hänföra till β) (äv. i ofullständig sats l. i förb. med enskilt satsled; se OM, konj. osv. I 13 b α) l. (ngt vard.) än om (jfr δ); äv. i uttr. än skönt (numera bl. sammanskrivet; se ÄNSKÖNT); förr äv. i uttr. där än (se DÄR, adv., pron. o. konj. VII 6), om än fast, så fast än, var än fast, fast än skönt (se FAST, adv.3 osv. I 2), skönt än (se SKÖNT, adv.2 o. konj. 2 a ϑ), än sedan att (se SEDAN, adv. osv. III 1 c), än ty (se TY, pron., adv. o. konj. III 2); jfr OCKSÅ 4 b. OPetri 1: 172 (1527). Än om Inspectoren intet geer penningar, för det han intet känner honom, haar han sagt, jag wil fuller gifwa märcke. ConsAcAboP 7: 141 (1691).
δ) i uttr. än så, ss. bestämning till ett adj. l. adv., särsk. dels i bet.: hur (sådan l. sådan resp. så l. så) som helst, hur (sådan l. sådan resp. så l. så) ngt än må vara, dels i bet.: mycket l. synnerligen; äv. i förb. med negation l. annat inskränkande uttr. (äv. i förb. med om; jfr γ), särsk. (o. numera i sht) i uttr. (om) än aldrig så (jfr ALDRIG 6 b); förr äv. i bet.: lika (i förhållande till ngt annat) (se slutet). The inlenskæ riddare .. (har kung Kristian) vthen Dom .. halsshugga latidh Saa at faa æro aather hulka han æn saa gerna förderffua ville, om han thet bekomma kwnne. G1R 1: 29 (1521). Haf den förtjenst, min Son, som gör dig värd en vän. / Ditt hjerta, än så fromt, blir altid, utom den, / En penning utan halt, som fåfängt bjuds åt alla. Leopold (SVS) I. 2. 1: 278 (1794). (Hon hade) aldrig inlåtit sig i någon om än så oskyldig kärlekshistoria. Benedictsson FruM 9 (1887). Inga än så ytliga tal vid graven kunna dölja djupet av den tragedi, som en ung människas bortgång nästan alltid är. SvD(A) 16/4 1929, s. 10. En trädgård, om än aldrig så liten, är en oas där vi skall finna ro efter en stressig dag. GbgP 28/5 1994, s. 28. — särsk. (†) i förb. med bestämning inledd av som: lika (se LIKA, adj. II 2). Såsom twenne rotfasta ekar .. Deras rötter gå i jorden än så diupt, som stammarne stiga högt i luften. Mörk Ad. 1: 325 (1743). Till boets gemensamma egendom räknas penningar, till än så stora belopp, som någondera utan förord i boet infört. RiksdP 1873, 1 K nr 1, s. 489.
4) (†) med mer l. mindre utpräglad adversativ bet.: trots det som nyss anförts, likväl l. ändå; äv. mer l. mindre pleonastiskt, i uttr. än dess heller (jfr HELLER, adv. I 1 d β); jfr 3 e o. ÄNNU 4. Theras closter äre ther vpbygdt som besta land och leghe är .. så at the äre aldeles wel forsedde, medh födho och clädhe, och än wilia the heta fatigha brödher och systrar. OPetri 1: 500 (1528). Att hwar han bleffue förraskat eller behindrat .. skulle the strax hängia Götstaff Erichson vth för muren, och thet än thes häller att han war Fru Christines systerson. Svart G1 4 (1561). Vid bröstet guitarren; / Hör! han pröfvar den; snart blandar hans röst sig med dess. / Hör! i darrande ljud, men manliga än, från hans läppar / Strömmar en helig legend. Atterbom Lyr. 1: 178 (1818).
(1 a) -VARANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som fortfarande existerar l. föreligger; jfr VARA, v.1 1. Ifrån denna tiden tror jag, at en del af våra både utödde och änvarande skogar .. härleda sig. PhysSH 10 (1776).
Spalt Ä 197 band 39, 2023