| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅSTUNDAN å3~stun2dan, r. l. f.; i best. anv. utan slutartikel.
(intensiv o. långvarig) längtan l. önskan l. åtrå, åstundande; förr äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: förväntan l. förhoppning, dels: begäran (se d. o. 2) l. anhållan; särsk. med föremålet för längtan osv. angivet med prep.-förb. inledd av till, äv. efter, om; jfr STUND, sbst.2 Att Danske konungenn och andre fremmande herre giiffue thenn åstundann wttöffuer som the altidh haffue hafftt till richeett. G1R 1: 122 (1523). Ath herren haffuer sendt sin ängel, och taghit migh .. frå all then åstwndan som Judiska folket hadhe om migh. Apg. 12: 11 (NT 1526). Thenne wår nådighe wilie och åstundan. PrivBergsbr. 1649, Privil. s. A 2 b. Grufvetingsrätten .. (fann) skäligt till Bälsjöbodars bergsmäns åstundan att samtycka. NoraskogArk. 4: 194 (1712). Nöjd med sin lilla församling Förlösa, hade han i detta sinnet aldrig åstundan efter ett större pastorat. Olsson Herdam. 2: 105 (i handl. fr. 1823). Någon åstundan till att främja mångfald på åsiktsområdet tycks inte finnas hos förmedlingens förkämpar. JönkP 23/5 2015, 1: 2.
Spalt Å 260 band 38, 2021