Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅMNING å3mniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(amning 1798. aning 1794, 1798. åmming 1744. åmning (o-) 1691 osv.)
Etymologi
[liksom d. amning, aming av t. ahming, ohmunge, sannol. av mlt. āminge (motsv. mnl. aminge), kröning av mått, till āmen, kröna rymdmått, till ām(e) (se ÅM); formen -ning bildad efter mönster av sv. vbalsbst. med denna ändelse]
sjöt. i fråga om fartyg: (på för- l. akterstäv l. midskepps placerad) markering angivande djupgående (se DJUPGÅENDE, sbst. b). Som Åmningen wisar på Watte Linen ackter och för, hwilket man altid på alla Stam(m)ar uthmärcker till at see huru diupt de Lastas. Rålamb 10: 25 (1691). I fråga om fartyg med större djupgående än 3 meter skall djupgåendet visas tydligt och riktigt genom åmning. SFS 1970, s. 1787.

 

Spalt Å 135 band 38, 2021

Webbansvarig