Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅLÄNDSK å3~län2sk, äv. ~län2dsk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(aalendtzscha, pl. 1525. åländsk 1761 osv.)
Etymologi
[fsv. aländsker; avledn. av landskapsnamnet ÅLAND]
som hör hemma l. finns på l. härstammar från l. utmärker l. på annat sätt har samband med Åland. En iagth ther röffwer .. huadt hoon öffuer komber oc haffuer nw .. wptagit v aalendtzscha skuthor. G1R 2: 240 (1525). Skagenröra på åländskt svartbröd. NorrtT 7/11 2018, s. 5.
Avledn.: ÅLÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) åländsk kvinna. De unga åländskorna m:ll Broman och fru Thorell .. utföra en liten nätt vexelsång tillsammans. PT 25/1 1855, s. 2.
2) åländsk dialekt av svenska. Läffler Kons. 49 (1872). Jag har tyckt mig konstatera att de allra flesta ord och ordtyper som i finlandssvenskan kan uttalas kortstavigt, i åländskan kan ha lång konsonant i stället för lång vokal. FolkmålSt. 23: 217 (1973).

 

Spalt Å 129 band 38, 2021

Webbansvarig