Publicerad 2021   Lämna synpunkter
YLVA yl3va2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. -fv-)
Etymologi
[fsv. ylva; till ULV]
(numera föga br.) varghona. När jag red öfver skogen, mötte mig en ylfva med två sina ungar. SvFolks. 322 (1849). Collinder SvOrdhjälp 181 (1968).

 

Spalt Y 15 band 38, 2021

Webbansvarig