| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄSNIG vä3snig2, adj. -are.
(numera bl. tillf., vard.) som för väsen, högljudd, skränig. Bland den väsniga sjöfågeln klifver hägern tyst och gravitetisk. Carlsson HelaSthm 108 (1911). Det är en stor maskin, makulaturapparaten. Stor och blå och väsnig. Expressen 23/2 2000, s. 5.
Spalt V 2383 band 38, 2019