Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄRMLÄNNING vær3m~län2, m.//(ig.); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(verm- (w-) 17571892. verme- (w-) 16401847. värm- (w-) 1740 osv. wärme- 17101773. -lending c. 1716. -lenning 1640. -länding 17731921. -ländning 18071916. -länning c. 1709 osv.)
Etymologi
[avledn. av landskapsnamnet VÄRMLAND]
(mans)person som bor i l. härstammar från Värmland; äv. (om ä. förh.) i pl., om soldater l. regemente o. d. från Värmland. Linc. (1640). Öfversten vid Vermelänningarna, Baron Calling. VärmlFörrNu 25: 36 (c. 1755). Vermeländningarne, äro ett gådt och välmenande folk, sena till växten, lifliga och muntra, gästfria och glada. HLittSt. 1: 296 (1821). (Kusken) är soldat och håller styft på sitt Värmland, särskildt på ordspråket: ”För Gud och en värmlänning är ingenting omöjligt”. TurÅ 1912, s. 168. Stockholmarna är bäst på att åka kollektivt, medan värmlänningarna i störst utsträckning väljer bilen. SvD 17/11 2007, s. 10.

 

Spalt V 2339 band 38, 2019

Webbansvarig