Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VYSSA vys3a2 l. VYSSJA vyʃ3a2, v.; -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(vyss- (hv-, hw-, w-, -sz-) 1758 osv. vyssj- (w-, -sch-, -sj-, -ssi-, -szj-) 1773 osv.)
Etymologi
[jfr d. visse; till VYSS. — Jfr VYSSANLULL]
gm att upprepat säga ”vyss” l. (numera vanl.) annat liknande ljud (försöka) få (ngn, vanl. ett barn) att somna l. komma till ro; äv. med inbegrepp av l. huvudsaklig tanke på att den som ska somna osv. samtidigt vaggas i ngns famn; särsk. i sådana uttr. som vyssa ngn till sömns; ibland äv. med subj. betecknande vind l. vatten o. d. (särsk. i bildl. anv. l. i poetiskt spr.); äv. utan obj. Wysza, wysza Barnet lilla: / Tänk, at det ej låter illa, / Fast det blifwit födt i dag. Dalin Vitt. 6: 159 (1758). När träd och vatten slumrerskan till sömn melodiskt vyssa. Atterbom 1: 292 (1824). Fru Malin tog lillan och vyssade henne sagta upp och ner på sina små knubbiga armar. Hedenstierna FruW 157 (1890). (Modern) gaf .. (barnet) ömma smeknamn, lallade dess jollrande språk, vyssjade det till sömns i den trågformiga vaggan. PedT 1899, s. 51. Sofia vyssjar men hennes röst är hård och barnet vill inte sluta skrika. Jörgensdotter BergDöttrar 271 (2009). Jag gillar att göra många saker samtidigt, förklarar Jens medan han vyssjar den två månader gamla dottern i famnen. DN 9/9 2012, Söndagsbil. s. 14.

 

Spalt V 1660 band 38, 2019

Webbansvarig