Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIPS vip4s, interj.
Ordformer
(förr äv. w-, -pp-)
Etymologi
[jfr d. vips; av lt. wips l. det från lt. till t. inlånade wips; sannol. besläktat med VIPPA, v.1; med avs. på bildningssättet jfr SNAPS. — Jfr VISP, interj.]
ss. uttr. för plötsligt l. omedelbart förlopp; äv. (o. i sht) övergående i adverbiell anv.: på ett ögonblick, bums; jfr VIPP, interj. Lind 1: 1369 (1749). Så får hon smak för vitterleken, / Vips skal hon sta och göra rim. Lenngren (SVS) 1: 13 (1775). Vips! högst på trappan, med ett skutt! Atterbom LÖ 2: 328 (1827). Vips drog läkaren fram tvångströjan och krängde den öfver unge Pettersson. Bergman GForts. 59 (1913). Vips hade jag en muffinsmidja som inte går bort. Livet40Ocens. 147 (2009).

 

Spalt V 1320 band 37, 2017

Webbansvarig