Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VINÖS vinø4s, adj.
Ordformer
(förr äv. -euse)
Etymologi
[av fr. vineux (f. -euse), av lat. vinosus, till VIN, sbst.2]
som avser l. hör samman med l. hänför sig till vin (l. vindrickande); äv. mer l. mindre pregnant, om doft o. d. hos vin: som har l. åstadkommer den genuina l. typiska karaktären hos vin. CAEhrensvärd Brev 2: 45 (1795). ”Det var vin att uppväcka döda med”, som någon af sällskapet i sin vinösa hänryckning yttrade, då han lemnade glaset ifrån sig. Sätherberg Lefn. 286 (1896). Detta blandvin som har en vinös ekig bouquet och ren smak med goda syror. GbgP 4/11 1990, Bil. s. 11.

 

Spalt V 1303 band 37, 2017

Webbansvarig