Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIN vi4n, sbst.4, n.; best. -et.
Ordformer
(förr äv. hv-, hw-)
Etymologi
[fsv. hvin, grymtande, äv.: klagan, jämmer; jfr d., nor. bm. hvin, fvn. hvinr, nor. nn. kvin; vbalsbst. till VINA, v.2]
1) (numera bl. tillf.) motsv. VINA, v.2 1, om ”vinande” läte från levande väsen. (En rävunge) kom sättande till hjälp och for / i andra örat med ett hvin / på vår olycklige kanin. Andersson MickelR 153 (1900). Slutligen knäppte hon händerna om nacken på sonen och med ansiktet lyft uppåt framhvisslade hon ett skärande och genomträngande hvin. Heidenstam Folkung. 1: 76 (1905).
2) motsv. VINA, v.2 2, särsk. dels om vindens l. stormens vinande, dels om vinande ljud från dels vingslag, dels maskin l. apparat l. musikinstrument o. d. Verelius 127 (1681). Vid en klang utaf cymbalen, / Mellan fleuters sus och hvin / Bäfvar Müllers violin / Denna dag på Riddarsalen. Bellman (BellmS) 10: 21 (1786). Hvar mellanstund af stormens hvin. Atterbom 2: 345 (1827). Ångbåtspipor, rök och hvin i tågen. Sehlstedt 4: 22 (1871). Luftens råa kyla, / .. Blåstens hvin i fönstren / Störa veklig kropp. Wennerberg 1: 238 (1881). Hvin af sträckande knipor. Hildén Indians. 143 (1910). Det gick ett sjungande vin genom järnvägsskenorna, det växte upp till brusande dån. Koch Timmerd. 311 (1913). — jfr STORM-, STORMVÄDERS-VIN.
3) motsv. VINA, v.2 2, 3, om det ljud som uppkommer då ngt skjuts l. kastas iväg l. hastigt slår l. snärtar till ngt o. d. Atterbom SDikt. 1: 230 (1809, 1837). Kulors hvin, som döden med sig bära. Franzén Skald. 3: 393 (1829). (Han förmådde) ur biwans (dvs. lutans) strängar framkalla ljudet af .. pilars hväsande hvin. Hirn Hearn Exot. 3: 17 (1904). Knytnävarnas daskar och påkarnas vin och rapp. Hasselblad Studenth. 59 (1918).

 

Spalt V 1166 band 37, 2017

Webbansvarig