Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIN vi4n, sbst.2, n. (OPetri Tb. 8 (1524) osv.) ((†) r. l. m. TullbSthm 1536, s. 56 a (: merocsk win, möjl. ssg), ÅgerupArk. Brev 13/1 1746, Adlerbeth Buc. 74 (1807)); best. -et; pl. -er (CupVen. C 7 b (1669) osv.) ((†) = BoupptSthm 1672, s. 666 a, Bil., Adlerbeth HorSat. 71 (1814)).
Ordformer
(vin ((h)u-, hv-, (h)w-, -ie-, -ii-, -ij(ij), -j-, -nn) 1521 osv. vinn (w-) 15431590 (: Winn säck). vyn ((h)w-, -ÿ-) 15211746. vynn (w-, -ÿ-) 15581585 (: wÿnnredzskap))
Etymologi
[fsv. vin, n. o. m.; liksom fd., d., nor., fvn. vin, got. wein, fsax., mlt. wīn, mnl., nl. wijn, fht. wīn (t. wein), feng. wīn (eng. wine) av vulgärlat. vino, av lat. vinum; motsv. gr. oἶνoς, alban. vēne, armen. gini; av omdiskuterat ursprung. — Jfr VIGNE, VINIFIERA, VINJETT, VINTAGE, VINYL, VINÄGER, VINÖS]
1) alkoholhaltig vätska framställd gm jäsning av bär- l. fruktsaft (l. ngn gg saft av annan växtdel), i sht använd ss. (måltids)dryck; särsk. (o. i sht) om sådan vätska framställd av druvsaft; särsk. om sådan vätska använd dels ss. handelsvara, dels ss. ingrediens i maträtt; äv. dels med inbegrepp av kärl innehållande sådan dryck, dels i oeg. anv. (se f), dels i vissa (mer l. mindre bildl.) uttr., i förb. med (o. ställt i motsats till) vatten (se VATTEN 1 a α). Brygga l. dricka vin. Servera vin till maten. Husets vin. En flaska vin. Ett glas vin. Vin och ost. Italien producerar goda viner. Där vinet går in, går vettet ut. En j t(un)ne wyn erchiebiscope(n) fik. SthmSkotteb. 1521, s. 190. Ett godt Wijn, måste wara krafftigt, skiönt, klart och wälluchtande, kalt och frisk. Fernander Theatr. 40 (1695). Kiöpmans waror, såsom Kläde, Win och Spetzeri. Abrahamsson 52 (1726). Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda / Rödaste Smultron i Mjölk och Vin? Bellman (BellmS) 1: 240 (1790). Vinet gör menniskan mera angenäm för sig sjelf, ehuru vi ej kunna påstå, att det gör henne angenämare för andra. Hagdahl Kok. 79 (1879). Låt soppan koka 3–5 minuter. Tillsätt vin och litet smör. Lägg i hummerköttet och smaka av soppan. ModStKokb. 186 (1983). Är vinet en regelrätt present så ställer värdfolket undan det efter ett hjärtligt tack för den trevliga presenten. DN 5/3 1998, s. B6. — jfr ABRODDS-, BITTER-, BORDS-, DESSERT-, DRUV-, FISK-, FÄNKÅLS-, INGEFÄRS-, KANEL-, KRYDD-, LADE-, LANT-, LÄCK-, MAT-, MUN-, NATUR-, NEKTAR-, PRIS-, PÅSKE-, RAFFEL-, RES-, RUSSIN-, SEKT-, SLOTTS-, SOCKER-, STARK-VIN m. fl. — särsk.
a) om nattvardsvin. Hwad är Altarens Sacrament? Swar. Thet är wårs Herres Jesu Christi sanna Lekamen och Blodh, vnder brödh och wijn. Cat. C 4 a 1562, s. 19. Brödet och vinet vi frambär till bordet, / tag våra gåvor, o du som har gjort dem. Ps. 1986, 292: 3. — jfr KOMMUNION-, KYRKO-, MÄSS-, NATTVARDS-, OFFER-, SOCKENBUDS-VIN.
b) om sort l. slag av vin angiven (angivet) gm bestämning l. ssgsförled betecknande dels ursprung, dels kvalitet l. karaktär l. färg o. d.; jfr c, d. Spanskt l. sydafrikanskt vin. Fylligt l. mustigt l. kraftigt l. ungt l. mousserande l. sött l. rött vin. Reinske winet skal sælias ka(n)nan for j m(ar)c. OPetri Tb. 8 (1524). 1 Oxehöffd Franst Wijn. OrdnLilleTull. 1687, s. I 3 b. Ach om vi hade, god’ vänner, en Så / Ungerskt vin för vår strupa. Bellman (BellmS) 2: 22 (c. 1765, 1791). Ett ”moget” vin kan betinga flera gånger högre pris än samma kvantitet straxt efter pressningen. EkonS 1: 72 (1891). De började med vitt vin. Wahlberg FrusLiv 74 (2003). — jfr ALIKANTE-, ARKIPELAG-, BLANK-, BORDÅ-, BURGUNDER-, FALERNER-, FLORENTINER-, FRANSK-, KANARIE-, KAP-, KONSTANTIA-, LÄTT-, MADERA-, MALAGA-, MÄRISK-, PORTUGIS-, RHENSK-, SAMIER-, SAUTERN-, SHERRY-, SKILLER-, SKUM-, SMYRNER-, SPANSK-VIN m. fl.
c) om vin berett av annat bär än druva l. av frukt l. annan växtdel l. av sav o. d.; jfr b, d. Kankel Hemmersam 34 (1674). Af nordiska viner, som jag hittils smakat, har icke något öfverträffat det, som Herr Professor Bergius tilredt af krusbär. VetAH 1779, s. 322. Vin beredes genom jäsning af den söta saft, som hos åtskilliga (palmer) vid blomkolfvens afskärande eller insnitt i stammen rikligt utströmmar. Fries Växtr. 229 (1884). Uti mitt föräldrahem och hos våra grannar bereddes genom jäsning ett porlande vin af ”björklake”, som tappades om våren. Cronholm Minnesbl. 9 (1908). — jfr ANANAS-, APEL-, BJÖRK-, BJÖRNBÄRS-, BLÅBÄRS-, BÄR-, CIDER-, DADEL-, ENBÄRS-, FRUKT-, GRANAT-, HALLON-, HONUNGS-, KONST-, KRUSBÄRS-, KVITTEN-, KÖRSBÄRS-, MJÖLK-, PALM-, PLOMMON-, POMERANS-, POTATIS-, PÄRON-, RIS-, RÅG-, SAFT-, SLÅNBÄRS-, SMULTRON-VIN m. fl.
d) i individuell anv.; särsk. (o. numera i sht) med särskild tanke på sort l. slag av vin; jfr b, c. Anno 1672 den 10. Aug. .. blefwe wÿnen uthj Sal. Michael Polchous Sterbhuus Inventerade och werderade. BoupptSthm 1672, s. 666 a, Bil. Kistorne, som brukas .. till Diverse wÿners förande i bouteiller. HovförtärSthm 1730, s. 3003. Alla viner förbättras ej af åldren. Berzelius Kemi 5: 960 (1828). Jag beställde .. hem en kokfru, köpte goda viner, prydde bordet med blommor och levande ljus. Siwertz Tråd. 108 (1957). Gattinara är ett vin i samma viktklass som Italiens tungviktare Barolo och Barbaresco. SvD 9/6 1996, s. 54.
e) (i sht förr) om vin i användning ss. läkemedel o. dyl. l. för yttre bruk. Drick icke här effter watn, vthan bruka någhot fögho wijn för thin magha skull. 1Tim. 5: 23 (NT 1526). Somliga bruka .. bara Wijn, hwilket är altför skarpt, och bijter i desz (dvs. barnets) späda Hud, hwarföre bäst är blanda det med halfft Watten. Hoorn Jordg. 1: 276 (1697). För Spegeln Ulla stänkte sin barm, / Med vin och rosen-vatten. Bellman (BellmS) 1: 106 (c. 1775, 1790). Såret, vilket de skyddade medelst ett enkelt med vin genomdränkt förband. Tigerstedt MedUtv. 1: 138 (1923). — jfr ANTIMON-, JÄRN-, KAMFER-, KINA-, KRUSMYNT-, KRÄKROTS-, LAXER-, MAG-, MEDICINAL-, MEDIKAMENT-, OPIUM-, PEPPARROTS-, PEPSIN-, PURGER-, RINGBLOM-, SAGRADA-, SALVIA-, SCILLA-, SENAPS-, SENNA-, SJUK-, STÅL-VIN m. fl.
f) i oeg. l. utvidgad anv., om vinliknande mer l. mindre alkoholfri fruktsaft; äv. om alkoholhaltig dryck framställd (av frukt- l. bärsaft) på annat sätt än gm jäsning (särsk. (o. numera bl.) ss. senare led i ssgn BRÄNN-VIN). (De skall) late bränne Wijn vthaff Enebär, hwilket skal them bättre bekom(m)a än thet luchtande Brännewijn, som (osv.). Berchelt PestOrs. C 7 a (1589). Vin utan alkohol är i princip druvsaft utan socker. DN 6/9 1997, Lördag s. 4.
g) (†) i metonymisk anv., om (omåttligt) vindrickande; äv. om följderna av vindrickande, rus. Straffa icke tin nästa vti wijn, och försmädha honom icke vti tinne glädhe. Syr. 31: 39 (öv. 1536). Wijn är en qwalm; ett moln vti druckne mans hwimlande Hierna. Stiernhielm Herc. 345 (1648, 1668). Win sliter starcka band hos wänner, slägt och bröder: / Thet blåttar ofta swärd, och wåller många döder. Kolmodin QvSp. 1: 304 (1732).
h) i mer l. mindre bildl. anv. Tårens vin vid ögats kalk sig viger. PoetK 1822, 1: 241. Nu hade han smakat bildningens lockande vin. Strindberg TjqvS 2: 79 (1886). — jfr DAGG-, FRÖJDE-, GLÄDJE-, GÅS-VIN.
2) om individ l. art l. släkte av familjen Vitaceae, vinväxter; särsk. om arten Vitis vinifera Lin., av vars druvor vin (i bet. 1) framställs; äv. om (art l. individ av) släktet Parthenocissus Planch., vildvinssläktet. Effter Gudh och naturen icke hafwer welat låta wexa Win här j Riket, vtan (osv.). RARP 3: 256 (1642). Gubben Noach .. / Var en hedersman, / När han gick ur arken / Plantera han på marken / Mycket vin, ja mycket vin, ja / Detta gjorde han. Bellman (BellmS) 2: 79 (c. 1766, 1791). Det vilda vin och klängros må / Kring mina knutar hållas. Gellerstedt GVis. 121 (1900). Snart vinet gror på murens gula klippa. Österling Offerkr. 50 (1905). Fabelaktigt rika dalar (på Kreta), där vinet i dag glänser nylövat, guldgrönt. DN(A) 1959, nr 124, s. 4. Kyrkorna (i USA) bakar bröd, odlar vin, bränner konjak, odlar grönsaker, driver boskapsavel (osv.). GHT 16/8 1965, s. 3. — jfr JUNGFRU-, ROST-, RÅDHUS-, RÄV-VIN m. fl. — särsk. koll. l. ss. ämnesnamn, om frukten av vin, vindruvor. Gudh giffui tigh aff himmelsens dagg, och aff iordennes fetma, och rikeligha korn och wijn. 1Mos. 27: 28 (Bib. 1541). Vid ett par alléer stå grupper af skulpterad komik, bondfolk i vida kläder som leka blindbock eller trampa vin. Hallström ItBr. 45 (1901). Det året gav mera vin än annars och mera säd och mer oliver. Lagerkvist EvigLeend. 93 (1920).
Ssgr (i allm. till 1): A: VIN-ACCIS. (†) jfr accis 1 o. -skatt. AOxenstierna 1: 445 (1616). Saltskatt och vinaccis skulle visserligen gälla alla .. men såsom drabbande nödvändighetsvaror blevo de naturligtvis mindre betungande för de förmögna. Almquist VärldH 7: 8 (1928).
-AGENT. jfr agent 1 b. Wahlenberg Valspr. 43 (1892). Vinagenter, importörer och krögare nås via tidningar som Restauratören. SvD 4/9 1996, s. 28.
-AGURKA l. -AUGURKA. (†) = -gurka. 1 kagg Win Agurker. HovförtärSthm 1674 A, s. 12. HovförtärSthm 1683, s. 295.
-ALKOHOL. (numera bl. tillf.) alkohol bildad vid jäsning av vin, etanol; jfr -sprit. Kuhlmann uppger, att vattenfri vinalkohol .. förenas med vattenfri baryt, och bildar en i ormbunkelika kristaller anskjuten kropp. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 335.
-ALSTRANDE, p. adj. särsk. (†): vinproducerande. Schulthess (1885). Införseln från de vinalstrande landen (har) något ökats. Kalmar 6/9 1899, s. 3.
(2) -AND. (†) jfr and, sbst.2 2, o. -skörd. Thet warder ingen wijnand, så bliffuer ock ingen vphemptning. Jes. 32: 10 (Bib. 1541). Björkman (1889).
-ANKARE, förr äv. -ANKAR. (förr) jfr ankare, sbst.1 1, o. -fat. Sedan det utgiäst, tages ett winankar och fylles miöden deri. Dahlman Reddej. 179 (1743).
-BEREDNING. vinframställning. Wid winberedning af krusbär och winbär tager man helst de som ej äro fullkomligt mogna. SvKock. 167 (1837). Om den tid, då den ädla vinrankan .. började odlas och användas för vinberedning, veta vi intet. Simmons Jönsson 354 (1935).
(2) -BERG. [jfr t. weinberg] (terrassformad) bergssluttning l. bergssida lämplig för l. använd till vinodling; äv. dels med särskild tanke på vin odlat på sådan bergssluttning osv., dels allmännare, om vinodling; jfr -kulle, -terrass. Schroderus Os. 1: 635 (1635). På somblige Orter, ther the ey äre wana medh Ööl, och Wijnbärgen slå feelt, så pressa the Safften vthur Äpplen. Palmchron SundhSp. 60 (1642). (Han gick) at upmuntra sin utmärglade kropp in uti et wid wägen liggande winberg, och bröt ner några windrufwor. Säfström Banquer. Rr 4 a (1754). På andra stranden (av floden) höjde sig vinbergen och där var man redan ute på landet. Hedberg BleknBrud. 59 (1951).
Ssg: vinbergs-snäcka. (individ av) snäckarten Helix pomatia Lin., som lever i trädgårdar o. kulturlandskap (o. som kan uppträda ss. skadedjur i vinodlingar). Fries ÅrsbVetA 1833, s. 185. De ätliga stora vinbergssnäckorna, vilkas skal skifta i ljusgrönt och blekrött och som fordom inplanterades av fastande munkar, trivas ännu bland murgröna och kaprifol. Böök ResSv. 11 (1924).
-BERUSA. (numera bl. tillf.) göra (ngn) rusig av vin; särsk. (o. i sht) i p. pf. i adjektivisk anv. Af kärlek rusig dricker jag, / Och älskar då jag vin-berusas. Valerius 2: 107 (1811). När den glada, kärliga och vinberusade mannen vräkte sig över henne skrek hon så gällt att allt annat blev tyst i värdshuset. Johnson DrömRosEld 72 (1949).
(2) -BLAD. blad hos l. från vinranka; särsk. dels om sådant blad använt i maträtt, dels om (ss. prydnad avsett) föremål l. ornament föreställande sådant blad; jfr -bärs-blad 1, -druvs-blad, -löv, -ranke-blad. VarRerV 56 (1538). Af de tvenne .. profilerna (på listverket) prydes den förste med vinblad och druf klasar. Brunius Metr. 80 (1836). Ris i vinblad som vi turister nu för tiden smackar i oss i Grekland och Turkiet. Expressen 2/11 1991, Bil. s. 30.
Ssg: vinblads-dolma l. -blads-dolme. vindolma. DN(A) 21/2 1935, s. 6.
(2) -BLOMMA. särsk. (numera bl. tillf.) blomma på l. från vinranka. Lind 1: 1795 (1749).
-BLÅ. (tillf.) mörkt rödblå. Vid viken den vinblå / Jag sett Miramar. Snoilsky 4: 202 (1887).
-BOD. (numera bl. tillf.) jfr bod, sbst.1 3. War och alla wijnbodar vnder Rådstuffuune och vppe i Domkyrkione alt fult medh ganske myket wijn miödh körsedranck och öll. Svart G1 29 (1561). Ödman UngdM 1: 186 (1877, 1881).
(1, 2) -BOM. [jfr t. weinbaum] (†) vinranka; jfr -träd. Här effter skall iach ey dricka aff thenne wijnbooms fruct. Mat. 26: 29 (NT 1526). LPetri 2Sänd. 217 (1564).
(1, 2) -BONDE. bonde som odlar vin. Häromkring (Konstantinopel) äro mäst alle Vin-bönder Greker. Björnståhl Resa 3: 213 (1778).
-BRUNN. (förr) om för vin avsedd o. om brunn påminnande behållare försedd med sifon l. kran o. d. UHiärne Suurbr. 118 (1680). Helt nära .. flödade en vinbrunn och en ölbrunn (vid E. XIV:s kröning). TurÅ 1915, s. 16.
-BRÄNNARE. [fsv. vinbrännare] (†) person som framställer alkoholhaltig dryck gm destillering av druvsaft; äv. ss. tillnamn; jfr brännare 1 b o. bränna, v. I 3 c. 2SthmTb. 1: 21 (1544; ss. tillnamn). BtÅboH I. 11–12: 163 (1667).
-BRÄNNVIN. (†) brännvin framställt gm destillering av vin; jfr -sprit. Konjak (Franskt vinbränvin) erhålles genom distillation af vin. Leufvenmark Vin. 1: 203 (1869). Vinbränvin lär ha varit både kändt och användt i Ungern, Polen, Böhmen, Tyskland m. fl. länder (i slutet av 1400-talet). KemT 1902, s. 157.
-BRÖD. (†) bröd(skiva) begjuten med vin. VinkällRSthm 1556. Ett kosteligit Vin-Bröd. Skär en hwete-semla vti skifwor, bryn dem litet vppå halstret, lägg dem sedan på ett fat .. slå der på godt renskt eller franskt win, strö sedan der vppå socker, canel och cardemummor. Egerin Kokb. 324 (1733).
-BUTELJ. vinflaska. Triewald Konst. 31 (1734). Den tyngd, som ålderdomen qväljer, / Blir lättad af två Vin-Bouteiller. Lenngren (SVS) 1: 11 (1775). Vinbuteljerna rullade tomma i gräset. Fogelström Dolly 142 (1958).
(2) -BYGD. (numera bl. tillf.) bygd där vin odlas. Lind 1: 1795 (1749).
-BÅL. bål (se bål, sbst.2 2) innehållande vin. NPress. 30/6 1886, s. 2.
-BÄGARE. bägare för l. med vin; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -glas. Tagh thenna wijnbegharen fullan medh wredhe vthaff minne hand. Jer. 25: 15 (Bib. 1541). Två (knektar) satt på långbänken närmast till höger och hade små vinbägare framför sig. Johnson DrömRosEld 230 (1949).
-BÄLG. (†) vinsäck (jfr bälg I 2 o. -lägel); äv. nedsättande, om person som är alltför begiven på vin (jfr bälg I 7 o. -drinkare o. flaska 1 b slutet). (Väringarna) fingo mat af Kejserliga taflen och Grækerne kallade dem af afvund Kejsarens winbälgar. Dalin Hist. 1: 349 (1747). Sancho Panza satt på sin åsna som en patriark, med kappsäcken och sin vinbälg. Lidforss DQ 1: 60 (1888).
(2) -BÄR.
1) [fsv. vinbär] (†) vindruva. Hugg till medh thin hwassa liya, och skär vp wijnquistana på iordhenne, ty hennas wijnbär äro moghen. Upp. 14: 18 (NT 1526). Utaf många korn giöres et bröd, och utaf många winbär en dryck. Spegel Pass. 56 (c. 1680). Dalin (1855).
2) [eg. oeg. anv. av 1] bär hos l. från växt tillhörande släktet Ribes Lin. (med om vin påminnande smak); äv. om växten, vinbärsbuske; särsk. i de plurala uttr. dels röda vinbär, om (bär från) busken R. rubrum Lin., trädgårdsvinbär, dels svarta vinbär, om (bär från) busken R. nigrum Lin.; äv. (i sht i pl. med koll. bet.) i fråga om användning ss. maträtt l. ingrediens i mat l. dryck l. läkemedel o. d.; jfr johannes-bär. JBureus i 3SAH 23: 163 (1628). Kom Lynig medh några krusbär och winbär i en liten korgh. KKD 10: 26 (1707). Hallon, Äplen, röda Winbär etc. hwilka göra bätsta nyttan i Feberdrycker. Haartman Sjukd. Föret. 13 (1765). Krusbär, Hägg och Vinbär hade löf til den 3 Nov. VetAH 1789, s. 308. Våra vanliga röda och svarta vinbär äro så allmänt kända, att de icke behöfva beskrifvas. Lundström Trädg. 203 (1852). I Kalix .. tillverkar Braenna vin och glögg av svarta vinbär. DN 9/7 1994, s. C1. jfr alp-, svart-vinbär.
Ssgr (i allm. till -bär 2): vinbärs-blad.
1) (†) till -bär 1: vinblad. Forsius Phys. 205 (1611).
2) till -bär 2: blad av l. från vinbärsbuske; särsk. i sådana uttr. som svart vinbärsblad, blad från svartvinbärsbuske. Lägg så gurkorna .. hwarftals med swarta winbärs- och kiersebärs-blad samt dill. Warg 418 (1755). I kväll skall du få ett vinbärsblad att tugga, det tar bort onda drömmar. Mattson Briggen 12 (1955).
-bladlus. (individ av) bladlusarten Cryptomyzus ribis Lin., vilken angriper blad hos i sht röda vinbär. 3NF 3: 463 (1924).
-bubbert. (†) om form av pudding anrättad med (saft av) vinbär. Oec. 79 (1730). Warg 568 (1755).
-buske, förr äv. -buska. särsk. i uttr. röd l. svart vinbärsbuske, om växten R. rubrum Lin. resp. R. nigrum Lin. Schroderus Comenius 138 (1639). Till nyare besynnerligheter höra de svarta vinbärsbuskarne med gulgrön frukt. Eneroth Pom. 2: 371 (1866). Röda vinbärsbusken .. (växer vild) i hela mellersta och norra Europa. Elfving Kulturv. 86 (1895).
-fux. (numera vanl. skrivet -fuks) (individ av) fjärilsarten Polygonia c-album Lin. (som trivs i trädgårdar o. vars larver lever på bl. a. vinbär). Tullgren Skadeins. 61 (1906).
-gelé. (-bär- 1916. -bärs- 1822 osv.) jfr gelé 2; särsk. i sådana uttr. som röd l. svart vinbärsgelé, om gelé gjord på röda resp. svarta vinbär. Rödt Winbärs-Gelée med Hallon. Nordström Matlagn. 190 (1822). Rödkål på burk blir godare om du piffar upp den med en liten hackad och smörstekt schalottenlök och en matsked svart vinbärsgelé. AB 21/12 1995, s. 21.
-klase. (-bära- 1530. -bärs- 1649 osv.) [fsv. vinbära klasi] 1) (†) till -bär 1: vindruvsklase. OPetri 3: 282 (1530). Hamb. 1: 615 (1700). 2) till -bär 2: klase med vinbär. Dalin FrSvLex. 1: 522 (1842). Den som har svarta vinbär i sin trädgård kan med fördel pryda (drink)glaset med en liten vinbärsklase. GbgP 15/6 1996, s. 38.
-kärna. särsk. (†) till -bär 1: kärna i l. från vindruva. 4Mos. 6: 4 (Bib. 1541). Lundberg Träg. 156 (1780).
-mos. (-bär- 1650. -bärs- 1698 osv.) mos berett av vinbär; förr särsk. om sådant mos i användning ss. läkemedel. HovförtärSthm 1650, s. 472 (möjl. till -bär 1). ApotT 1698, s. 67. Vinbärs-mos .. förtar putredinem (dvs. förruttnelse), då det är inlagdt, siladt, kokadt; dessutom läskar det wäl. Linné Diet. 2: 187 (c. 1750). Det var gott att blanda vinbärsmos och vispad grädde. DN 10/8 2000, s. A16.
-must. 1) (†) till -bär 1; jfr must 1 o. -bärs-saft 1. HovförtärSthm 1600, s. 50. Thet är och nyttigt, at Man brwkar vthi Maat och eliest, Omogen Wijnbärs Most. Paulinus Gothus Pest. 78 a (1623). 2) till -bär 2; jfr must 2 o. -bärs-saft 2; särsk. i sådana uttr. som svart vinbärsmust. SAOL (1950). Att till maten serverades grape fruit juice, svart vinbärsmust och Merlino. Motorför. 1955, nr 3, s. 37.
-saft. (-bär- 16131690. -bärs- 1730 osv.) 1) (†) till -bär 1: saft av vindruvor; jfr -bärs-must 1. Chesnecopherus RegIter C 1 a (1613). Schroderus Comenius 440 (1641). 2) till -bär 2: saft gjord på vinbär (jfr -bärs-must 2); särsk. i sådana uttr. som svart vinbärssaft. Rålamb 14: 127 (1690). Man har länge använt både citronsaft och svart vinbärssaft såsom medel mot förkylning. FoFl. 1933, s. 232.
-sirap. (-bär- 1739. -bärs- 1698 osv.) jfr sirap 1 b; särsk. i uttr. svart(a) vinbärssirap, möjl. att uppfatta ss. ssg; jfr svart, adj. 1 b γ. ApotT 1698, s. 86. Blemmorna penslas med Taklökssaft, som med Hallonsyrup .. blifwit blandad .. eller Swarta Winbärssyrup. Haartman Sjukd. 351 (1765).
-vatten. (†) slag av dryck beredd av vinbär o. vatten; särsk. i uttr. svart vinbärsvatten. Rålamb 14: 135 (1690). Swart Winbärs-Watten. Nordström Matlagn. 231 (1822).
-vin. vin (se vin, sbst.2 1 c) bryggt på vinbär; särsk. i sådana uttr. som svart vinbärsvin. Oec. 159 (1730). Då släppte jag mitt svarta vinbärsvin på marknaden. Tunström Tjuven 202 (1986).
(2) -BÄRGA, -ning; -are (se d. o.). bärga l. skörda vin; särsk. (o. numera bl.) ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att skörda vin (äv. konkretare, om tillfälle l. tid för skördande av vin, förr äv. konkret, om bärgat vin); jfr -skörd. Är icke en wijnquist Ephraims bätre, än hela AbiEsers wijnbärgning? Dom. 8: 2 (Bib. 1541). (Sv.) wijnbärga .. (lat.) Vindemiare. Linc. (1640). I Schwaben var vinbergning. 3SAH LIX. 3: 124 (1836). Trösktiden skall hos eder räcka intill vinbärgningen, och vinbärgningen skall räcka intill såningstiden. 3Mos. 26: 5 (öv. 1893).
(2) -BÄRGARE. [till -bärga] (†) person som bärgar l. skördar vin; jfr -hämtare. Linc. (1640). En Winbärgare, en Winhandlare, en Kypare .. har icke mer dygd, än en Kork. Dalin Vitt. 5: 445 (c. 1753). Schulthess (1885).
-BÄRMA. (†) jfr bärma 1 o. -drägg. IErici Colerus 1: 55 (c. 1645). ÖoL (1852).
-DESTILLAT. destillat av vin. 2UB 4: 570 (1899). När du köper cognac (som är ett juridiskt skyddat namn på ett vindestillat från cognacsdistriktet i Frankrike) kan du utgå från två principer: kvalitetsnivån respektive husstilen. DN 7/2 2010, Söndagsbil. s. 21.
-DESTILLATION. destillation av vin (för framställning av spritdryck); jfr sprit-destillation. KemT 1902, s. 154.
(1, 2) -DISTRIKT. distrikt (se d. o. 2) där vin odlas; ofta äv. med tanken särskilt riktad mot det vin (i bet. 1) som produceras där. Schulthess (1885). Moseldistriktet kan .. betecknas som världens nordligaste vindistrikt. Ymer 1954, s. 83. Trivento Bonarda .. tillhör .. kategorin fyndviner, som kommer från Argentinas allra främsta vindistrikt, Mendoza. GbgP 1/3 2003, s. 28.
-DOLMA l. -DOLME. dolma (se dolma, sbst.1) anrättad med vinblad; jfr -blads-dolma. DN 23/12 1971, s. 15.
-DOPP. (†) om vin vari ngt (kan) doppas; jfr dopp, sbst.3 1. Man reser till .. en badort för att lefva naturligt .. och äta smultron med vindopp. SthmFig. 1846, s. 26. Tholander Ordl. (1872).
-DRAGARE. (förr) om arbetare som var (yrkesmässigt) sysselsatt med transport av vin (i samband med lossning) l. buteljering av vin o. d.; jfr dragare 2 a o. -knekt. VinkällRSthm 1581. Till hamnarbetare kunna .. äfven räknas vindragarne, hvilkas ännu existerande skrå af gammalt har monopol på landemottagningen af oljor och viner. Tengdahl Hamnarb. 26 (1897).
Ssgr (förr): vindragar-, äv. vindragare-lag. jfr lag, sbst.3 14 c. Vindragarne hålla ännu ihop som skrå och kallas ”vindragare-laget”. Lundin o. Strindberg GSthm 364 (1881).
-ämbete. om vindragarnas ämbetsskrå. BoupptSthm 1672, s. 123 a.
-DRANK. (†) jfr drank 3 o. -drägg. VarRerV C 3 b (1579). Weste (1807).
(1, 2) -DRAV. (†) vid vinframställning utpressad restprodukt (bestående huvudsakligen av druvskal); jfr drav o. -drägg. Roberg Beynon 236 (1697). Auerbach (1916).
-DRICKANDE. jfr -drickning, -drinkeri, -dryckja. Sylvius Curtius 507 (1682). Jag sade .. att vindrickandet i Göttingen .. nog hade sin dryga andel i hans nuvarande mera lifvade väsen. Svanberg RedLefn. 276 (1882).
-DRICKARE. person som dricker l. brukar dricka vin; jfr drickare 1 o. -drinkare. Watudrickare äta mer än öl- och win-drickare och äro lättare. Linné Diet. 2: 84 (c. 1750).
-DRICKNING. jfr -drickande. Ej eller är nyttigt, at twinga them til Win-Drickning, som ej äro wahne, särdehles vti Barnsäng, eller andra hetsiga Sjukdomar. Aken Reseap. 137 (1746).
-DRINKARE. (numera bl. tillf.) vindrickare, i sht (vanl. nedsättande) om person som är begiven på vin, fyllbult, suput; förr särsk. i uttr. stark vindrinkare; jfr -bälg, -pipa, -sluker. Sy then fråszaren, och then wijndrinckaren. Mat. 11: 19 (NT 1526). Thracerna hade i allmänhet det rykte om sig att vara starka vindrinkare. Strinnholm Hist. 1: 137 (1834).
-DRINKERI. (†) (omåttligt) vindrickande. Strinnholm Hist. 1: 137 (1834). Atterbom VittH 117 (1845).
(2) -DRIVERI. (†) jfr driveri 2. DA 1824, nr 16, Bih. s. 6. Säkra skördar kunna likväl endast påräknas vid odling i ändamålsenligt inrättade växthus eller s. k. vindrifverier. HbTrädg. 4: 2 (1874).
-DRUV. (†) jfr druv o. -drägg. En del Källarmästare och andre (har) fått särskilta Privilegier och Resolutioner, at af Windruv och skämda Winer .. få tilwerka Brännewin. PH 10: 90 (1772). VaruhbTulltaxa 1: 63 (1931).
(2) -DRUVA. [fsv. vindruva] frukt av vinranka (förr särsk. koll., om druvklase (jfr druva 1)); ngn gg äv. dels om vinranka, dels om avbildning av vindruva. Mat. 7: 16 (NT 1526). Jag skicker .. E. K. M:t några vindruffvor, som kompne äre ifrån Hispanien. OxBr. 10: 185 (1617). Dans-Costume för Damer: Basthårprydd med blommor och vindrufvor à la Terpsichore, af Herr Hipolits uppfinning. KonstNyhMag. 3: 40 (1821). Frukten ett bär, vindrufva, af grön, gul eller blåröd färg. Elfving Kulturv. 87 (1895). Att odla vindrufvor är ingen konst i Kalifornien. Plantorna sättas ut på omkring 240–360 cms afstånd. LAHT 1912, s. 265.
Ssgr: vindruvs-, äv. vindruv- l. vindruve-blad. (numera bl. tillf.) vinblad. ApotT 1698, s. 29.
-grom. (-druve-) (†) jfr grum 1 o. vin-drägg. Utomlands brukas .. buxbomslöf och vindrufwe grom (ss. gödsel). GbgMag. 1761, s. 280.
-klase. klase av vindruvor; äv. om avbildning av sådan klase; jfr -bärs-klase 1, vin-klase. Spegel (1712). Portar, särskilt de i galjonen, försågos med snidade vindruvklasar. SvFlH 1: 272 (1942).
-kärna. kärna i vindruva; jfr -druv-sten. Tiderus GrLat. 50 (1626).
-orangeri. (numera bl. tillf.) vinkast. T. o. m. de gamla berömda vindrufsorangerierna (vid Traneberg) äro i behåll. TurÅ 1908, s. 250.
-saft. Hildebrand MagNat. 56 (1654). Utomlands framställes ofta ett utomordentligt alkoholfritt vin av utpressad vindruvssaft. Bolin VFöda 292 (1934).
-sort. jfr sort 3 g. HbTrädg. 3: 80 (1872).
-sten. (†) vindruvskärna; anträffat bl. i ordböcker; jfr sten 6 a. Lind 1: 1796 (1749). Heinrich (1828).
-DRYCK. (numera bl. tillf.) vin; äv.: dryck bestående av l. innehållande vin. Strax i en gyllne pokal hon lagade åt mig en vindryck. Lagerlöf HomOd. 120 (1908). Försäljningen af vin- och maltdrycker. SvH 10: 231 (1909).
-DRYCKJA. (-dryckio, obl.). (†) vindrickande; jfr dryckja, sbst. Bewijsa icke tin mandoom med wijndryckio. LPetri Sir. 31: 30 (1561). JErici Psalt. 69: 13 (1604).
-DRÄGG. [fsv. vindräg] grumlig (o. till botten sjunkande) avfallsprodukt vid jäsning av vin på fat; jfr drägg 1 o. -bärma, -drank, -drav, -druv, -druv-grom, -gorr, -moder. Spegel (1712). I Frankrike tilverkas Lutsalt af utprässade Drufvor och Vindrägg, som torkad brännes til aska och utlakas. Rinman 1: 24 (1788). Den kullerstensbelagda .. av dofter från hästspillning och vindrägg uppfyllda gården (i Paris). Söderström Högkv. 75 (1968).
-DUNST. jfr dunst 1 o. -ånga. Stiernstolpe Wieland Ob. 54 (1816).
-ETER. (†) om eter (se d. o. III) bildad vid destillering av alkohol o. svavelsyra tillsammans med vinsyra. Berzelius Kemi 5: 1082 (1828). Konjaken har sin lukt och smak af de egendomliga etherarter den innehåller .. vinether, œnanthether och ättikether, som dels innehållas i drufvorna, dels utvecklas ur dem under jäsningen och distilleringen. Leufvenmark Vin. 1: 203 (1869).
-ETIKETT. särsk.: etikett på l. för vinflaska; jfr -skylt. LdVBl. 1845, nr 1, s. 4.
-FABRIK. (industriell) anläggning för vinframställning; jfr fabrik 4. Strindberg Brev 4: 85 (1884).
-FASTAGE. (†) vinfat. SthmStadsord. 2: 436 (1717). På Qvarnhus-Källaren finnes til salu Win-fastager, som hålla emellan 5 a 6 Oxhöfden. DA 1793, nr 83, s. 3. WoJ (1891).
-FAT. [fsv. vinfat] (vin- 1521 osv. vine- 1543) fat för l. med vin; jfr -ankare, -fastage, -kagge, -kar, -kärl, -liggare, -pipa, -tunna. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). Märkligt nog kan det visas, att romarna i sina läger i Tyskland stundom också begagnat uttjänade vinfat, som de nedsatt till brunnsholkar. Fatab. 1930, s. 185.
-FLAMMERI. (†) om form av pudding anrättad med vin; jfr flammeri, sbst.2, o. saft-flammeri. Walin o. Schager 118 (1898).
-FLASKA. [fsv. vinflaska] flaska för l. med vin; jfr -butelj, -pava. 2SthmTb. 3: 18 (1553).
-FLÄCK. fläck (se fläck, sbst.1 1 a) av vin (på tyg l. kläder). Att taga vinfläckar ur duktyger. Hagdahl Fråga 58 (1883).
-FRAMSTÄLLNING~020. jfr framställning II o. -beredning. Hufvudstadsbl. 10/12 1910, s. 9. Svensk lag tillåter .. bara vinframställning på druvor, bär, frukt och rabarber. VästerbK 10/6 1989, Bil. s. 22.
(2) -FÄLT. jfr fält 1 b. Adlerbeth Buc. 84 (1807).
-FÄRGAD, p. adj. som har den färg som kännetecknar vin; numera vanl. liktydigt med: vinröd; jfr -gul o. bordå-färgad. Blek Ametist .. Är nästan vinfärgad med något blått derhos, ofta ock nästan hvitaktig. Wallerius Min. 119 (1747). Sist fylldes läppkonturen i med en vinfärgad penna, och munnen målades med ett läppstift i en något ljusare nyans. Expressen 19/9 1999, Eva s. 2.
-FÖRARE. (†) person som (säljer o.) transporterar vin (från Sydeuropa till Sv.). G1R 22: 459 (1551). Franssöske winFörrare på wege(n). VinkällRSthm 1580. Schultze Ordb. 1240 (c. 1755).
-FÖRLÅTARE. (†) vinhandlare; jfr förlåta 8. Stiernman Com. 3: 325 (1665). (Vi har) förunt och bewiljat Winförlåterne i Götheborg, at det Win, som de directe ifrån Frankrike härefter införandes warda .. för den 10:de penning befrias skole. PH 9: 665 (1771).
-FÖRRÅD. jfr -lager. Sedan de på Madera .. intagit nytt Win-förråd (osv.). GT 1788, nr 137, s. 1.
-FÖRSÄLJNING. jfr -säljning. Winkällaren .. som någon tid warit tilsluten, är nu åter öpnad til Winförsäljning. IT 1797, nr 66, s. 5. Under första halvåret i år ökade den totala vinförsäljningen i Sverige med 25 % jämfört med i fjol. Motorför. 1955, nr 11, s. 15.
-FÖRTYNGD, p. adj. (†) jfr för-tynga 2 e. Johansson HomIl. 1: 225 (1846). Vinförtyngde, med öga af hund och med hjärta af hinden. Lagerlöf HomIl. 7 (1912).
-GELÉ. jfr gelé 2. Hagdahl Kok. 997 (1879). I krämkopparna .. serverade man finare desserter som t.ex. vingelé eller mousse. Kulturen 1996, s. 98.
-GIRIG. (†) (starkt) begiven på vin. Tienarena skola höfuitzska wara, icke twetalughe, icke wijngirughe, icke snijkne effter slem winning. 1Tim. 3: 8 (NT 1526). Tit. 1: 7 (NT 1526).
-GLAS. glas för l. med vin; jfr -bägare, -kalk, -krus, -pokal, -remmare, -skål, -stop, -stännika o. spets-glas, sbst.1 1. VarRerV D 3 b (1579). Numera är det väl knappast någon som blir chockerad, om en middagsgäst tar en privat klunk ur sitt vinglas. Nilsson FestdVard. 39 (1925).
-GLÖGG. glögg tillredd av (huvudsakligen) vin. Lundgren MålAnt. 1: 229 (1849, 1870).
-GORR. (†) jfr gorr, sbst.1 2, o. -drägg. Omslag av Wingor .. med Ätika kan .. ibland gagna (för ledsvamp). Haartman Sjukd. 242 (1765).
-GROP. (†) om större förvaringsutrymme för vin; särsk. om sådant utrymme för förvaring av nattvardsvin; jfr -kar. Mark. 12: 1 (NT 1526). Skrofwet i sacristian med the stygga stängher schall uthkastass, och lucka görass på wijngropett med lååss före. Murenius AV 432 (1660).
-GRÖN. (†) om den revbildande lummerväxten Lycopodium clavatum Lin., mattlummer; jfr tåg-mossa. Franckenius Spec. D 2 b (1638). Tillandz C 8 b (1683).
-GUD. [fsv. vingudh] vinets gud; utom i ordböcker anträffat bl. i sg. best., om Dionysos l. Bacchus. Skropukar leka Fastelagen, som war then Wijngudenom Baccho tilegnat. Schroderus Comenius 955 (1639).
-GUL. (†) som har den klart l. ljust gula färg som kännetecknar visst slag av vitt (i sht rhenskt) vin; jfr -färgad. Felsö-Banier Pechstein skiljer sig ifrån den förra (sorten), til yttra anseende, allenast med dess merendels vingula färg. Rinman 2: 248 (1789). Östergren (1967).
-GUMMI. [efter eng. wine gum] om slag av seg konfekt l. segt godis med fruktsmak. DN 28/7 1968, s. 38.
-GURKA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) gurka inlagd med vinättika; jfr -agurka. HovförtärSthm 1686, s. 1703. Till Soupéen på Beursen .. Stor kalkon, Spekt med vingurkor Espagnioller. Lundin o. Strindberg GSthm 490 (i handl. fr. 1801).
(1, 2) -GÅRD. [fsv. vingardher] avgränsat l. inhägnat område avsett l. använt för odling av vin; äv. dels med särskild tanke på därstädes odlat vin, dels om vinproducerande företag (jfr -hus 2); äv. mer l. mindre bildl. (se slutet). En man plantadhe en wijngårdh. Luk. 20: 9 (NT 1526). På 1850-talet .. beräknades vingårdarne (i Portugal) till 324,000 .. hectarer. Svedelius Statsk. 4: 420 (1869). Druvorna hålla på att mogna, men vingårdarne se stundom rödaktiga ut som på hösten, på grund av torkan. Engström Brevbok 212 (1931). Varje vingård har sin egen stolthet att bjuda på. SvD 8/6 1997, s. 72. särsk. i jämförelser l. mer l. mindre bildl.; särsk. om människovärlden l. jordelivet, särsk. i sådana uttr. som Herrens vingård, det kyrkliga l. fromma l. kristna församlingslivet, äv. i sådana uttr. som vara en (flitig l. trogen) arbetare i vingården, (energiskt l. lojalt) arbeta för ngt (som upplevs ss. angeläget l. av vikt). Ty himmelrikit är lijct enom husbonda som gick vth bittidha om morghonen, till ath leya sigh arbetara j sin wingårdh. Mat. 20: 1 (NT 1526). Så är nu Herrans Zebaoth wijngård Israels hws. Jes. 5: 7 (Bib. 1541). Af en sådan arbetare kan man intet wänta någon särdeles nytta i Herrans wingård. Lagerbring 1Hist. 1: 502 (1769). Naturen hade skänkt honom en lång, respektabel näsa, som han efter mångårigt arbete i Bacchi vingård lyckats ytterligare förstora och förgylla. Wacklin Minn. 2: 61 (1844). När nu demokraterna komma till makten, komma massor av republikaner .. att avskedas och ersättas med demokrater, som visat sig vara trogna arbetare i vingården. SvD(A) 1933, nr 54, s. 6.
Ssgr: vingårds-arbetare. arbetare (se d. o. 2) som ägnar sig åt skötsel av l. arbete i vingård (jfr -gårds-man); äv. bildl. FolkRöst 3/12 1859, s. 2. Det är uppenbart att de nationalsocialistiska vingårdsarbetarna hade tänkt att utvidga sin välsignelserika verksamhet. DN(A) 1933, nr 53, s. 2. Franska druvplockare och andra vingårdsarbetare protesterar mot låga löner. Expressen 9/9 1999, s. 8.
-bruk. (†) jfr bruk 8 a. Lind 1: 1795 (1749). Säf, hvilken användes till vingårds-bruket på mer än ett sätt. PoetK 1820, 1: 119.
-fjäll. (†) (sluttande) jordstycke avsett l. använt för vinodling; jfr fjäll, sbst.3, o. vin-berg. Jes. 5: 10 (Bib. 1541). Dalin (1855).
-herre. ägare till vingård; äv. (o. numera nästan bl.) bildl., om Gud. Luk. 20: 13 (NT 1526). När den store vingårdsherren / kallar hem till evig vila / en af sina vingårdsmän. Granqvist Sång 21 (1909).
-kniv. (numera bl. i bibeln l. bibelpåverkat spr.) Lind 1: 1826 (1749). Vi söka honom, som skall omforma spjuten till liar och svärden till vingårdsknifvar. Lagerlöf KristLeg. 156 (1904).
-man. vingårdsarbetare; äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl., särsk. om Gud l. Jesus; jfr man, sbst.2 5 c λ. Iach är en sann wijnstock, och min fadh(e)r wijngårdzma(n)nen. Joh. 15: 1 (NT 1526). På stränderna gingo vingårdsmän, ansande sina fruktbetyngda rankor. Nicander Minn. 1: 124 (1831).
(1 a) -GÄLD. [fsv. vingiäld] (†) avgift avsedd för införskaffande av nattvardsvin (jfr gäld, sbst.1 1, o. -håll, -pengar); äv. om kollektiv med skyldighet att erlägga sådan avgift. G1R 15: 498 (1543). Huru Capellet sedan framgeent widh macht blifwa skulle, så at för Moderkÿrckiorne, medh Bÿggning, wijngiäld och annat .. intet i någor måtto subtraheret worde. VDAkt. 1653, nr 251. (Till kronan) hörde .. flertalet .. av domkyrkogodsen, som .. indragits 1543, men av vilka en del (20 landbor, tillhörande det s. k. vingället) bördats av fru Ebba Eriksdotter. Almquist CivLokalförv. 1: 383 (1917).
(2) -HALLON. (individ av) arten Rubus phoenicolasius Maxim. Hylander PrydnV 65 (1948). Vinhallon. En helt ny sorts bärbuske. Ger upp till tre meter långa skott med orangeröda, hallonliknande bär – härligt välsmakande. DN 29/9 1985, s. 43.
-HANDEL. handel (se handel, sbst.2 11 b) med vin; äv. konkret: butik med vinförsäljning (jfr handel, sbst.2 11 b ε). 2SthmTb. 8: 114 (1589). Med undantag för vinhandel må minuthandel med .. bränvin icke vara förenad med annan handel. SFS 1885, nr 21, s. 2. Det är lite rörigt, eftersom flytten sker samtidigt som företaget drar igång sitt största projekt: en vinhandel i Frederikshavn. GbgP 5/1 2003, s. 34.
-HANDLARE. person som (yrkesmässigt) driver handel med vin; jfr gross-vinhandlare. BoupptSthm 1667, s. 854, Bil.
-HERRE. (†) om person som ansvarar för kontroll av l. driver vinkällare. 2SthmTb. 4: 579 (1575). Henel 1729 279 (1730).
-HUS.
1) (†) till 1: utskänkningsställe för vin; jfr hus 7 b o. -krog. VarRerV 29 (1538). Jag arme man, mitt vinhus var snyggt, / I, gökar, hafven gjort det som ett svinhus så styggt. Karlfeldt FlPom. 21 (1906).
2) till 1: firma l. handelshus som saluför vin (från egen vingård); jfr hus 8 b. Före revolutionen var Ryssland en viktig handelspartner för de franska vinhusen. DN 10/5 1987, s. 42.
3) till 2: (mindre) växthus för odling av vin; jfr hus 1 j o. -kast. PT 1904, nr 113 A, s. 4. Försök med uppvärmning av vinhus medelst elektrisk bestrålning ha påbörjats. LAHT 1932, s. 145.
(1 a) -HÅLL. (†) avgift avsedd för införskaffande av nattvardsvin; jfr -gäld. Wij effterlåta .. Prästerskapet, att niuta och beholla .. doomkyrckio- och prostetynnor, så och byggningz sädh och wijnhold till hwar kyrckio. KyrkohÅ 1938, s. 235 (1647). UrFinlH 31 (1812).
(1 a) -HÅLLARE. (†) person som omhänderhar l. ansvarar för kyrkas nattvardsvin. Uplästes .. Pastoris Wederborgz Skrifwelse i Lindeberg, uthj hwilken han anhåller få hålla wijnet, effter wijnhållaren här till, icke rätteligen der med befins omgåås. VDP 27/10 1679, s. 152. VDAkt. 1718, nr 330.
(2) -HÄMTARE. särsk. (†) om person som skördar l. bärgar vin; jfr -bärgare. Jer. 6: 9 (Bib. 1541). Lind 1: 962 (1749).
-HÄVARE. (†) hävert för upptappning av vin; jfr hävare 1. TrenchierB 133 (1696). Lindfors (1824).
-IMPORT. jfr import 2. ÅboT 1859, s. 1. Troels-Lund tillskriver den förändrade levnadsföringen tre olika orsaker: dels brännvinets införande i Norden, dels vinimporten (osv.). Bolin VFöda 30 (1933).
-IMPORTÖR. Michael Kelly, musikkompositör och vinimportör. AB 14/2 1891, s. 3.
-JÄSNING. jäsning av sockerhaltig växtsaft varvid sockret omvandlas till alkohol; jfr spirituös-jäsning, sprit-jäsning. SvMerc. V. 1: 350 (1759).
-JÄST. i jäsande vin bildad l. för vinjäsning lämpad jäst. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 10 (1753). Det går icke an att vid ölbrygd använda den bottensats, som bildas vid vinjäsningen och som innehåller vin-jästen. Elfving VäxtNär. 98 (1924).
Ssg: vinjäst-svamp. svamp av släktet Saccharomyces (Hansen) Meyen vilken förorsakar vinjäsning. Elfving Kulturv. 220 (1895). Fritt i naturen .. förekommer vinjästsvampen, vilken förorsakar druvsaftens jäsning. Wallengren o. Hennig 2: 31 (1911).
-KAGGE, förr äv. -KAGG. jfr kagge, sbst.2, o. -fat. InventBjörskog 2/2 1610.
(1 a) -KALK. nattvardskalk. BoupptSthm 1676, s. 1073 a.
-KALLSKÅL~02 l. ~20. (förr) kallskål innehållande vin; jfr -soppa, -supa. Grubb 155 (1665). Vinkallskål .. Vatten och socker blandas, och när sockret smält, skäres citronen i tunna skivor och ilägges, varefter vinet tillsättes. Högstedt KokB 57 (1920).
-KANNA. jfr kanna, sbst.2 1 a, o. -flaska, -karaff. VarRerV 26 (1538). En vacker antik vinkanna är på grund af vinbrist till salu. NerAlleh. 1896, nr 20, s. 3.
-KANTIN. (†) jfr kantin 4 b o. -flaska, -karaff. HovförtärSthm 1718 C, s. 661. Bomgarten hviskade till Pihlgren på finska .. att han skulle hämta in från boden ett par vinkantiner. Heidenstam Karol. 2: 330 (1898).
-KAR. [fsv. vinkar] kar för l. med vin l. (för pressning av) vindruvor; jfr -fat. Lind 1: 1795 (1749). Man såg (på en relief) ett frodigt sydländskt herrskap med nakna fötter trampa omkring i vinkaret. Form 1947, s. 52. En piga höll på att drunkna i vinkaret och festen pågick till tre på morgonen. Fogelström VävBarn 337 (1981).
-KARAFF. karaff för l. med vin; jfr -flaska, -karaffin. Vinkarafferna gingo med ovanlig hastighet från hand till hand. Backman Dickens Pickw. 2: 453 (1871).
-KARAFFIN. (numera bl. tillf.) jfr -karaff. Träd till bordet ock sitt vid min sida / Ock drick glas om glas med mig ur vin:caraphin. Bellman (BellmS) 11: 151 (1792).
-KASKAD. (†) jfr kaskad 1 b. Snoilsky NDikt. 20 (1881).
-KASSA. särsk. (†) till 1 a, om kassa (se kassa, sbst.1 3) avsedd för inköp av nattvardsvin. Jag ser nu redan af det ganska lilla Penning förråd jag qwar har i min winCassa, att winet, för hela åhret, öfwerstiger winsäds fonden. VDAkt. 1760, nr 263. KulturbVg. 1: 131 (1774).
(2) -KAST. trädg. drivhus för odling av vindruvor; jfr kast, sbst.2 5, o. -druvs-orangeri, -hus 3 o. druv-kast. Nära Staden är att arrendera en större Trädgård med .. Orangeri, Persikohus och Winkast. DA 1824, nr 166, Bih. s. 2.
-KISTA. (numera bl. mera tillf.) kista med l. för förvaring av vin. HovförtärSthm 1761, s. 373.
-KLARET. (†) jfr klaret, sbst.1 1. VinkällRSthm 1580.
(2) -KLASE, förr äv. -KLASA. [fsv. vinklase] (numera bl. tillf.) vindruvsklase. The .. skåro ther en wijnquist aff medh en wijnklasa, och läto twå bära then på een stong. 4Mos. 13: 24 (Bib. 1541).
-KNEKT. (†) mansperson med uppgift att transportera l. lossa o. d. vin; jfr knekt 1 o. -dragare. ArkliR 1567, avd. 5. Giffuit wijnnknechter for thet the lade sam(m)e wijnn vtaff wagnerne vti stade(n) (osv.). VinkällRSthm 1585.
(2) -KNOPP. (numera bl. tillf.) blomknopp hos vinranka. Lind 1: 1796 (1749). Har han feber, ger man som dryck vatten, beredt af mispel- eller myrtenbär, eller qvitten, eller rönnbär, eller späda vinknoppar. Löwegren Hippokr. 1: 94 (1909).
-KOKT, p. adj. som kokats i vin. Vinkokt skinka. UNT 26/11 1928, s. 1.
-KONSUMTION. Vi (i Frankrike) hafva belagt den inrikes vin-konsumtionen med så höga skatter, att man måste söka sin afsättning utom landet. PT 13/9 1836, s. 3.
-KORK. kork (se d. o. 2 a) för vinflaska. Särskildt lämpa .. (maskinerna) sig väl för tillverkning af porter- och vin-kork samt finare mineralkork. TT 1872, s. 263.
(1 a) -KORN. (†) vinsäd; jfr korn 1 a. VinkällRSthm 1584. Kyrkan har 8 Tunnor årligit Win-korn. Hülphers Dal. 148 (1762).
(2) -KRANS. (numera bl. tillf.) vinlövskrans; äv. om avbildning av sådan krans. Cellarius 86 (1699). De många i alla gatur hängiande wijn-kranssar, som äro lockefoglar til wällust, och et tekn til mycken förtäring. 2BorgP 4: 529 (1731).
-KROG. krog med utskänkning av vin; jfr -hus 1, -källare, -restaurang. Alle, Wijn Miödh och Ölkroger skulle afflegges, vndentagendes de som aff ålder waritt haff(we). 2SthmTb. 7: 212 (1586).
-KRUKA. jfr kruka, sbst.2 1, o. -flaska. Så snart en Skogs-Gud förbigick, ropade jag till honom: kom och drick med mig och se den skönaste Vinkruka! Enbom Gessner 40 (1794).
-KRUS. jfr krus, sbst.3 1, o. -glas. Roth Kägleh. 18 (i handl. fr. 1686).
(2) -KULLE. (numera bl. tillf.) med vin beväxt kulle; jfr -berg. PoetK 1816, 2: 18.
-KULTUR.
1) till 1: kultur (se d. o. 7) i fråga om användning av vin. Genom en konsekvent upplysning om att vin ska njutas i måttliga doser, har vi skapat en vinkultur som minimerat missbruket. SDS 9/11 1986, s. 33.
2) till 2: vinodling. Plinius, som i första seklet efter Christus skref en god afhandling om vinkulturen och vinet. Lyceum I. 2: 127 (1810).
(2) -KVIST. [fsv. vinqvister] kvist av vinranka; äv. om avbildning av sådan kvist; förr äv. metonymiskt, om vinranka. Skär vp wijnquistana på iordhenne, ty hennas wijnbär äro moghen. Upp. 14: 18 (NT 1526). Man (får) icke .. uti Herrans Natward bruka nogon annan wetska .. än naturligit wijn, som uthur wijnqwisten flutit är. KOF II. 1: 174 (1659). Vinqvistar med blad och klasar .. lifva hufvudportalens kransar. Brunius Metr. 58 (1836).
-KYL. [senare leden ellips av kylskåp] kylskåp för förvaring av vin vid rätt temperatur. DN 19/5 1988, s. 50.
-KYLARE. behållare av metall l. keramik l. glas o. d. för kylning av vinflaska före servering; jfr kylare b o. is-kylare 2. MeddNordM 1898, s. 111 (1781).
-KYPARE. = kypare 2; äv. (o. numera bl.) om person anställd vid restaurang med särskild kunskap om (o. ansvar för inköp l.) förvaring l. servering o. d. av vin, sommelier. BoupptSthm 1684, s. 651 a. Om någon främmande Winkypare ankommer till Staden som af Societeten ej blifwit förskrifwen, ware ej tillåtit att hålla winskänkeri förr än han i twå eller tre år .. warit i tjenst antingen hos någon Winskänk eller Grosswinhandlare i hufwudstaden. Danckwardt SmndrFörf. 255 (1823). (Han) är Sveriges bäste sommelier/vinkypare 1991. SvD 20/10 1991, s. 15.
-KYPRING. (†) handlingen att ”kypra” (se kypra, v.1) vin. NDA 4/7 1861, s. 2.
-KÄLLARE. [fsv. vinkällare] utskänkningsställe för vin, vinkrog (jfr -stuga, -tappning); äv.: källare (se d. o. 2) för utminutering l. (o. numera i sht) förvaring l. lagring av vin (förr särsk. till 1 a, i fråga om nattvardsvin); jfr -skänk 3. SthmSkotteb. 3: 184 (1521). 25 aprilis giorde Madz winmann sin eedh på korsedh, att han skall war(e) r(e)tter i siith embete j stadzens vinkellar(e). 2SthmTb. 1: 227 (1547). (Nattvardsvinet skall klockaren) hafwa .. i wälkorkade Bouteiller förwaradt i Kyrkans winkällare. PH 5: 3126 (1751). Dörrarne till kaffehus och vinkällare stå vidöppna. Snellman Tyskl. 277 (1842). En vinkällare som planeras i första hand som en investering bör väljas med stor omsorg. Eklöf Stevenson Vin 10 (1998). jfr stads-vinkällare.
Ssg: vinkällare-krans. (†) om krans utgörande l. prydande skylt för vinkällare; anträffat bl. i ordböcker; jfr krans 1 e o. källar-krans. Lind 1: 486 (1749). Möller (1790).
-KÄNNARE. jfr kännare 2. Lind 1: 1796 (1749). Vinet (får) under lång förvaring i butelj en egen för vinkännare behaglig lukt, som plägar kallas vinets bouquet. Berzelius Kemi 5: 959 (1828).
-KÄRL, förr äv. -KÄRELE l. -KÄRIL. (numera bl. tillf.) kärl för förvaring av vin. Allehanda wijnkärele. Linc. Ddd 2 b (1640).
-KÖP. (in)köp av vin. (Jag) veet icke .. Om kyrcken hade mera ähn tuå t(un)nor spannemål af Tienden årligen till vijnköp. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 64 (1580).
-KÖPARE. person som köper vin; särsk. om (yrkesmässig) uppköpare av vin. Är giffuit winköpere(n) till lönn för thet hann ledsagede kuntze till gott wijnn (osv.). VinkällRSthm 1585. För svenska vinköpare finns så mycket mer än de flaskor som står på Systembolagets hyllor. SvD 23/3 2012, Kultur s. 26.
-LAGER. lager (se lager, sbst.3 2) av vin; jfr -förråd. DA 1808, nr 30, s. 2.
-LAND. [fsv. vinland]
1) till 1, 2: land (se d. o. 3) l. landsdel där mycket vin odlas o. produceras. The gode herrer (vet) väll .. att thette rijke ähr inthett vijnlandt. G1R 29: 281 (1559).
2) till 2: land (se d. o. 1 a) där vin odlas l. som är lämpligt l. avsett för vinodling. Fins och sådan (sur) källa emoot Renströmen, ther thet bästa wijnland är, wedh Coblentz i Bergzland. Forsius Phys. 151 (1611).
-LIGGARE. (†) jfr liggare 8 o. -fat. VetAH 1774, s. 159. 7 st. Win-liggare om 5 til 7 Oxhöfdens rymd försäljas genom auction. GT 1788, nr 44, s. 4. Hufvudstadsbl. 14/11 1888, s. 2.
-LISTA. skriven l. tryckt förteckning över de viner (o. andra alkoholhaltiga drycker) som finns till servering (på restaurang); jfr mat-lista. – Ja, min herre – svarade uppassaren, dukande bordet. – Gif mig en vinlista … jag vill ha någonting riktigt superfint i den vägen! FolkRöst 9/6 1860, s. 4.
-LUKT. jfr lukt 2. Serenius Ppp 1 c (1734).
(2) -LUS. den till bladlössen hörande insekten Daktulosphaira vitifoliae Fitch, tidigare benämnd Phylloxera vastatrix Plan., fylloxera. Till samma grupp (insekter) hör phylloxeran eller vinlusen, som är så förderflig för vinträdets rötter. Holmström Naturl. 143 (1888).
-LÅDA. låda för l. med vinflaskor. KKD 10: 67 (1707).
-LÄGEL. (förr) lägel för l. med vin; jfr -bälg, -säck. Psalt. 119: 83 (öv. 1536).
(1 a) -LÖSA. (†) avsaknad av l. brist på nattvardsvin. Göra Messofall för wijnlöso skul. LPetri 1Sänd. B 1 b (1564). Murenius AV 57 (1640).
(2) -LÖV. löv på l. från vin; äv. dels i koll. anv. (jfr löv, sbst.1 2), dels om avbildning av sådant löv; jfr -blad. Adlerbeth Æn. 181 (1804). Huset var ej klädt med rödt vinlöf. Nej, detta kunde ej vara Upsala. Lagerlöf Herrg. 181 (1899). Kapitälens bladverk är hämtadt från den inhemska floran och utgöres af vinlöf, murgröna, eklöf. Hahr ArkitH 245 (1902).
Ssgr: vinlövs-krans. krans av vinlöv; jfr vin-krans. Böttiger 1: 234 (1856).
-kransad, p. adj. Kræmer Sydfr. 36 (1853).
-MAN. [fsv. vinman] mansperson som bedriver handel med (l. utskänkning av) vin; äv. (o. numera bl., tillf.) allmännare, särsk. om manlig vinkännare. OPetri Tb. 1: 113 (1526). Den brittiska tidningen Decanter (utnämnde) honom till Årets vinman. Hufvudstadsbl. 19/10 2006, s. 31.
-MINUTÖR. (†) person som utminuterar vin. Tre vin minuteurer och 64 öl och bränvins krogar finnas (i Helsingfors). FoU 25: 129 (c. 1786).
-MJÖD. (†) mjöd berett med tillsats av vinjäst. Man hade både watu-mjöd, och öl-miöd samt även win-miöd. Daedalus 1954, s. 57 (1783). WoJ (1891).
(2) -MJÖLDAGG~02 l. ~20. parasitsvampen Uncinula necator (Schwein.) Burill, druvsvamp. Vid Sveriges pomologiska förenings årsmöte upplyste professor Eriksson att en anförvant till denna farliga parasit (dvs. krusbärsmjöldaggen) .. på allra senaste tiden inkommit i Sverige – nämligen vinmjöldaggen, som angripit vinstockarna i en del skånska vinhus. LD 24/10 1905, s. 2.
-MODER. (†) jfr moder, sbst. 6 c, o. -drägg. VinkällRSthm 1583. Den så kallade Win-Modren eller Dräggen, så wäl den tiocka som den flygande, skal hädanefter wara befriad för Licenten. PH 9: 665 (1771). Björkman (1889).
-MOS. (†) om uppvispat mos (se mos, sbst.1 2) tillrett av bl. a. vin, socker o. äggulor. Suchur .. till vin moss. KryddRSthm 1559 A, s. 84. Lindfors (1824).
(2) -MUST, förr äv. -MOST. [fsv. vinmoster] must av vindruvor; i sht förr äv. liktydigt med: vin; jfr -saft o. druv-must. Wijnmust skal man latha vthi nyia flaskor. Luk. 5: 38 (NT 1526). Drufsaften eller vinmosten fås genom pressning af drufvorna i särskilda vinpressar. Jönsson Gagnv. 255 (1910).
(1, 2) -MÅNAD. [jfr t. weinmond] månad varunder (visst) vin saluförs; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. benämning på årets tionde månad, oktober. VarRerV 4 (1538). Årets sista vinmånad erbjuder få nyheter i de mer plånboksvänliga prisklasserna. BoråsTidn. 4/12 2000, s. 7.
-MÅTT. (numera bl. tillf.) mått (se mått, sbst.4 1 b) för uppmätning av vin; förr särsk. konkret, om måttskärl för vin. Svar .. att han lather göre utaff sölffver någer rätt vinmått, en kanne, ett stop, ett 1/2 stop och ett qvarter. G1R 25: 20 (1555). Hin, war ett WijnMått hoos the Hebreer, så stoort som 2 Stockholms Kanner, och 1/2 Stoop, effter wårt Mått. AJGothus ThesArithm. 129 (1621).
-MÄRKE. jfr märke, sbst.1 6. Frankrike behärskar med sina ”vinmärken” världsmarknaden. Rönnholm EkonGeogr. 149 (1907).
(2) -ODLANDE, p. adj. jfr odla 2 o. -odling. (Bonden) skall .. befinna sig temligen väl i det vinodlande egentliga Österrike. Snellman Tyskl. 314 (1842).
(2) -ODLARE. jfr odlare 1 o. -odling. Snellman Tyskl. 127 (1842).
(2) -ODLING. odling av vindruvor (för vinproduktion) (jfr -kultur 2, -skötsel); äv. konkret (jfr odling 2 slutet). I China, och, så vidt man vet, på Östra Indiska Halfön gifves ingen vin-odling, förmodligen .. (eftersom) inbyggarne .. synas hafva nog af sitt thee och sitt ris-bränvin. Palmblad HbGeogr. 1: 31 (1826). Vägen leder mellan kaktushäckar och mullbärsträd, innanför vilka vinodlingarna och mandelträden frodas. Hedin Jerus. 484 (1917).
-OLJA. (†) eterisk olja bildad vid destillation av etanol med svavelsyra. Aether vitriolatus, Flygtig Vin-olja. Blom Med. 112 (1801). Kjellin (1927).
(1, 2) -ORT. jfr ort, sbst.1 II 3, o. -bygd. Åtskillige namnkunnige Vin-orter passerades, såsom Rheingau. Björnståhl Resa 4: 198 (1782).
-OS. (†) vinrus; jfr os, sbst.2 2. Man merker stundom .. then ganska stoora Kraften, / När man i Hufwudet thet swåra Wjn-Oos kenner. Spegel GW 130 (1685). Sander o. Flodman 95 (1871).
-OST. (†) om ost påminnande maträtt tillagad av bl. a. mjölk o. vin. HovförtärSthm 3/7 1636 C, D. At giöra Win-Ost. Til en kanna miölk tages ett qwarter Win och 3. Ägg, hwispas wäl tilhopa och när miölken kokas vp så slås thet i. Broocman Hush. 6: 66 (1736). Warg 553 (1755).
(1 (c)) -PALM. palm med om vin påminnande saft (som kan jäsas till vin l. inkokas till socker); särsk. dels om Borassus flabelliformis Lin., palmyrapalm (jfr solfjäder-palm), dels om Raphia vinifera P. Beauv. (jfr raffia-palm). Då man sårar stammen på Vinpalmen, utrinner en läskande saft, kallad Palmvin. Regnér Begr. 282 (1803). Landet var till större delen betäckt med en vegetation af vinpalmer (Raphia vinifera). Sjöstedt Västafr. 120 (1904).
-PAVA. (vard.) om vinflaska. Jonas tog den vinpava han nyss fått .. (o.) smällde den i skallen på (mannen som retat honom). Hedberg GalnH 184 (1971).
-PENGAR, förr äv. -PENNINGAR, pl. [fsv. vinpänninger] om för införskaffande av vin avsedd avgift l. ersättning l. vederlag o. d.; särsk. (om ä. förh.) om till invandrad arbetare vid bergverk utgående sådan ersättning; förr särsk. (till 1 a) om avgift avsedd för införskaffande av nattvardsvin (jfr -öre). Till Kyrstinn wijnpen(ningar) 5 (daler). Stiernflycht HuushAnn. Specif. 17/12 1665. Af Krono Tionden njuter Kyrkan årligen Tre Tunnor strid Säd, och Vinpenningar 1 1/2 Schilling om året af alla dem som begå Nattvarden. Johansson Noraskog 1: 23 (i handl. fr. 1785). De första invandrarna hade förbehållit sig en viss kvantitet vin om året, men i följd af transportsvårigheterna ändrades detta och ersattes med vinpengar. UpplFmT 20–22: 69 (1899).
-PINKA. (†) för transport av vin avsedd pink (se pink, sbst.1). KlädkamRSthm 1586 A, s. 55 a.
-PIPA. [fsv. vinpipa] (†) träkärl för l. med vin (jfr pipa, sbst.1 10, o. -fat, -kar); äv. bildl., särsk. om person som är svag för rusdrycker (jfr -drinkare). Man (måste) bruka en stoor Flijt, at Amman icke är fråssande, een wijnpipa, oförskämd, sqwallerachtigh. Schroderus Albert. 1: 14 (1638). När det gällde att lossa ”vinpipor”, arraks- och romfat .. krävdes en tämligen talrik stuveripersonal. Erixon SthmHamnarb. 43 (1949).
(2) -PLANTA. Lind 1: 1795 (1749). Kalifen Hakem II (utrotade) två tredjedelar af landets vinplantor. Elfving Kulturv. 89 (1895).
(2) -PLANTAGE. jfr plantage 1 b. Vinplantagerne, som intogo mästa marken, sågo frodige ut. Ferrner ResEur. 419 (1761).
(2) -PLANTERING. handlingen att plantera vin; äv. konkret, om markområde där vin odlas. Winplanteringarna .. hade nu (i januari) et slätt utseende nästan som swedjeland; ty denna tiden sågs hwarken blad eller blommor. Osbeck Resa 42 (1751, 1757). (Folket på Madeira) syszelsätta sig mäst med winplantering. Cook 2Resa 7 (1783).
-POKAL. (numera bl. tillf.) pokal för l. med vin; äv. med särskild tanke på innehållet; jfr -glas. En trampad garnitur på balen, / En högtids-tårta något bränd, / En smula kork i vinpokalen, / En åkarkärra i en gränd. Valerius 2: 111 (1811). Två glas från Ingegerd Råman, en vinpokal och ett vattenglas, säljs bara här (i butiken). GbgP 16/3 1996, s. 31.
-POMP, se -pump.
(1, 2 slutet) -PRESS. [fsv. vinpräs] press (se press, sbst.1 2 a) för vinpressning; äv. mer l. mindre bildl. Han trodher alzmectugh gudz grymme förtörnilses wijnpress. Upp. 19: 15 (NT 1526). Då (druv)massan stått tillräckligt länge, föres den till vinpressen, där drufsaften frånskiljes genom starkt tryck. 2UB 4: 612 (1899).
(1, 2 slutet) -PRESSNING. handlingen att ur druvor (l. annan frukt) pressa (se d. o. I 1 a α (α)) dess saft; äv. om enstaka omgång av l. tillfälle för sådan handling. (Vi hann) till Migron, hvaräst vi såge vendangen eller vinpressningen af hvita drufvor. Ferrner ResEur. 460 (1761). Anläggningar för vinpressning och jäsning. 2NF 19: 946 (1913).
-PROBERING. (förr) särsk. i sg. best., om inrättning vid tullkammare för provning av importerat vin; jfr probera 1 a α. SthmStCal. 1793, s. 79. Redan som vinkypare blev han inspektor för vinproberingen. SErikÅb. 1959, s. 51.
-PRODUCENT. jfr producent 2 o. -producerande. Provinserna Mendoza och San Juan äro landets största vinproducenter. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 201. Skickliga vinproducenter och odlare kan utvinna ett maximum ur naturens gåvor. Eklöf Stevenson Vin 24 (1998).
-PRODUCERANDE, p. adj. om land l. område o. d.: som producerar (se producera I 5 e) vin; jfr -alstrande. HbTrädg. 4: 28 (1874).
-PRODUKTION. jfr produktion 3 o. -producerande. Vi (dvs. Frankrike) äro af alla nationer kända för vår vin-produktion. PT 13/9 1836, s. 3.
-PROV. undersökning av vins beskaffenhet (jfr prov 1); äv. konkret, om viss mängd vin som underkasta(t)s prövning (jfr prov 5 c). Grubb 855 (1665). För att göra ett .. vinprof, bör man hafva till hands äkta rödt vin till jemförelse. Berzelius Kemi 5: 962 (1828). (Finländska) Alko har uppmätt mindre än 0,2 mikrogram ochratoxin i vart sjätte vinprov. GbgP 1/12 1998, s. 6.
-PROVARE. person som (yrkesmässigt) avsmakar o. bedömer (kvalitet hos) vin (jfr provare I 1); äv. om instrument använt vid undersökning av alkoholhalt o. d. hos vin (jfr provare I 3). Mont-Louis FrSpr. 274 (1739). Vinprofvare .. (dvs.) Verktyg, hvarmedelst undersökes, om ett vin fått tillräcklig jäsning. Dalin (1855). Den fine vinprofvaren, som tror sig kunna smaka ut vinets beskaffenhet, är delvis offer för en villfarelse. Strindberg Blomst. 115 (1888).
-PROVNING. jfr prova 1 b γ o. -provare. ÖoL (1852). De tre grundläggande elementen i vinprovning är utseende, doften och smaken. Eklöf Stevenson Vin 16 (1998).
-PUMP, förr äv. -POMP. pump för omtappning av vin; äv. (o. numera i sht) om pump för tömning av luft ur vinflaska o. d. BoupptSthm 1668, s. 57 (1667). För omtappningar medelst slangar användas s. k. vinpumpar. 2UB 4: 620 (1899). Han fyller en flaska med ganska mycket varmt vatten och använder en vinpump för att skapa vacuum. FaluKurir. 19/7 2012, 2: 7.
-PÅLAGA. (†) jfr pålaga 1 a o. -skatt. Nyström NKina 2: 290 (1914).
(2) -PÅLE. [jfr t. weinpfahl] (†) i marken nedslagen stör l. påle varpå vinranka kan uppbindas. Linc. Ttt 6 a (1640). Björkman (1889).
(1, 2) -RANKA, förr äv. -RANK. (vin- 1574 osv. vine- 1740) (växt av) arten Vitis vinifera Lin. (jfr -stock); ngn gg äv. om (växt av) annan art av familjen Vitaceae; äv. dels om (avskuren) ranka l. gren från sådan växt, dels om till prydnad använt föremål l. ornament föreställande (gren av) sådan växt; jfr -bom, -reva, -träd. HB 2: 100 (1574). I Orangerie-Trägården sågos Fikon, Mulbärs-trän, Winrankor, och andra angenäma wäxter. Linné Vg. 272 (1747). Willa winrankor .. wäxte nog här i skogarna (utmed Saint Lawrencefloden). Kalm Resa 3: 414 (1761). Backus, som vin-rankan om håret fäst. Adlerbeth HorOd. 154 (1817). Vinrankorna kring karaffens skuldra återkommer i förgrovat skick på en brännvinsflaska av den vanliga svenska typen. Fatab. 1954, s. 143. jfr murgrön-, räv-, sommar-vinranka.
Ssgr: vinranks-, äv. vinrank- l. vinranke-blad. jfr vin-blad. Rothof 661 (1762).
-släkte. släktet Vitis Lin. Agardh o. Ljungberg III. 1: 257 (1857).
-spaljé. jfr spaljé 2. Skogman Eug. 1: 46 (1854).
-växter, pl. om familjen Vitaceae, vinväxter. NormFört. 24 (1894). Vinrankeväxter, Vitaceae, familj tvåhjärtbladiga växter med 700 arter buskar, flertalet klättrande med hjälp av skottklängen. NE (1996).
-REMMARE, förr äv. -RÖMER. jfr remmare, sbst.2, o. -glas. TullbSthm 18/6 1578.
-RESANDE. (†) om kringresande försäljare av vin. SDS 1904, nr 349, s. 4. Auerbach (1916).
-RESTAURANG. restaurang med vinrättigheter; jfr -krog. När teatern är slut och supén intagen på en vinrestaurang, vandrar främlingen ut för att se det Berlin som vi berlinare aldrig se. Kalmar 12/10 1904, s. 1.
(1, 2) -REVA, förr äv. -REV. (numera bl. ngn gg) jfr reva, sbst.3, o. -ranka. 2LinkBiblH II. 4: 84 (c. 1550). På somlige Orther wäxa Trää och Wijnrefwor vthi stoor myckenheet, hwilke gifwa en rijk Frucht med en godh och liuflig Smak. Sylvius Curtius 508 (1682). Bacchus .. afbildas som en frodig yngling, med en krans af vinref kring hufvudet. Regnér Begr. 2: 146 (1813).
(1, 2) -RIK. om land l. område o. d.: rik på vin; jfr rik, adj. 4 a α. Bergland med stenkol .. men med vin-rika, trädgårdslikt odlade dalar. Palmblad LbGeogr. 168 (1835).
-RUS. rus (se rus, sbst.2 1) orsakat av vinförtäring; jfr -os. Aftonen tilförende fördärwedhe iagh mit hufwud .. af köld när iagh lågh barhöfd för wijn ruset. JBureus i 2Saml. 4: 28 (1603).
(2) -RUTA. [fsv. vinruta] (växt av) arten Ruta graveolens Lin., odlad ss. trädgårdsväxt o. i sht i ä. tid ss. läkemedelsväxt; förr äv. om drog av sådan växt; jfr ruta, sbst.1 1, o. trädgårds-ruta. VarRerV 58 (1538). För Pestilentia .. (skall man) tagha ettickio och blanda henne medh wijnrutha och malört och stryka näsorne ther medh. OMartini Läk. 38 (c. 1600). Kiöp Muskottbalsam för tiugu fyra öre .. Wijnruta för fyra öre, Therpentin-Olja ett öre. Oec. 221 (1730). Ruta graveolens, vinruta .. odlades förr allmänt såsom kryddväxt. Fries SystBot. 108 (1891).
Ssgr: vinruts-, äv. vinrut- l. vinrute-balsam. (-rute-) (†) jfr balsam 1 o. rute-balsam. ApotT 1698, s. 10. ApotT 1739, s. 11.
-blad. [fsv. vinruto bladh] särsk. (i sht förr) om blad av vinruta för medicinsk användning; jfr rute-blad. Lemnius Pest. 20 (1572).
-lag. (-rute-) [fsv. vinruto lagher] (†) dekokt av vinruta. Haartman Sjukd. 279 (1765).
-olja. farm. rutolja. ApotT 1698, s. 55.
-rot. [fsv. vinrutorot] rutrot. Hildebrand MagNat. 22 (1654).
-RÄTTIGHET~002, äv. ~200. rättighet (se d. o. 1 e) att utskänka (l. försälja) vin (l. annan alkoholhaltig dryck), i sht i pl. Litet fint hotell, midt i stor, präktig trädgård .. Fint läge. Öl- o. vinrättigheter. Kalmar 22/9 1911, s. 4.
-RÖD. som har samma röda färg som rött vin, röd med dragning åt karmosinrött l. purpur; jfr -färgad, -rött o. bordå-färgad, oxblods-färgad. Björkegren 2809 (1786). Första klass bar .. med panel och möbler av mahogny och möbelklädsel av vinrött skinn. Form 1948, s. 27.
-RÖMER, se -remmare.
-RÖTT, n. om vinröd färg(nyans). Hufvudets sidor, strupen och frambröstet (hos bofinken) rödbruna, hvilken färg blir blekare på öfriga bröstet och sidorna der den öfvergår i vinrödt. Nilsson Fauna II. 1: 401 (1835).
(1, 2) -SAFT. jfr saft 1 o. -must. Lind 1: 559 (1749). Då .. en dålig jästsort kan inverka menligt på vinets kvalitet, tillsätter man nu i regel odlad jäst till vinsaften. Bolin VFöda 338 (1934).
-SEKT l. -SÄCK, sbst.1 (sbst.2 se -säck, sbst.2) (†) sekt (se sekt, sbst.1 1). VinkällRSthm 1582. Wijn Säck .. och andra Spanske Wijn, äre .. aff the hitzigste Wijn, synnerligen Wijn Säck, hwilket för sin stoora vpwärmande och torkande krafft aff Spanierne kalls Vino secco. Palmchron SundhSp. 123 (1642). BoupptSthm 1669, s. 234, Bil.
-SERVERING. särsk. om handlingen att servera vin; jfr servera, v.1 2 e. StKokb. 657 (1940).
-SIL. sil (se sil, sbst.2 1) (i skopa) för silning av vin. Johansson Noraskog 1: 275 (i handl. fr. 1869). Man har .. (i nordiska gravar) funnit romerska vinsilar och vinskopor .. det italienska vinet i forntiden var nämligen mycket tjockt och grumligt, så att det måste silas och det dracks utspätt med vatten. SvFolkH I. 1: 115 (1914).
-SKATT. skatt på vin; jfr -accis, -pålaga. ÖoL (1852).
-SKOPA. jfr skopa, sbst.1 1. SvFolkH I. 1: 115 (1914). Vad ha då dessa egenartade bronskärl haft för användning? .. De ha varit vinskopor, som använts för att hälla upp drycken i glasbägarna. SvFolket 1: 183 (1938).
(2) -SKOTT. (numera bl. tillf.) skott (se skott, sbst.2 23 a β) från vinranka. Lind 1: 1797 (1749).
-SKRIVARE. (förr) föreståndare för vinförråd; äv. ss. tillnamn. VinkällRSthm c. 1550, s. 1 a. I vredesmod slog konungen av en bardisan på den stackars vinskrivaren Sven Jonssons rygg. TurÅ 1941, s. 133.
-SKVÄTT. jfr skvätt, sbst.1 1, o. -slunk, -slurk. NPress. 1894, nr 283, s. 4. Man fick en vinskvätt för att inte svimma av glädje när man gjorde en upptäckt. Alving HemBäst 167 (1948).
-SKYLT. särsk. (förr): skylt (se skylt, sbst.2 I 3 b, 6) på l. för vinflaska angivande vinets namn l. ursprung o. d.; jfr -etikett. BoupptVäxjö 1890.
-SKÅL. [fsv. vinskal] (förr) skål (se skål, sbst.2 1 a) för l. med vin; jfr -glas. Linc. Fff 4 a (1640).
-SKÄNK.
1) (förr) om innehavare av l. föreståndare för l. anställd vid vinkällare o. d. (jfr skänk, sbst.1 2); förr äv. om person som förestår stadskällare; jfr -skänkare, -tappare. Stadzens winskenck. 2SthmTb. 7: 291 (1586). Vinskänkarne sammanslöto sig .. (under tidigt 1600-tal) till gille och hade ”låda”, hvartill ledamöterna erlade årliga afgifter. SDS 27/2 1899, s. 3.
2) (förr) munskänk (se d. o. 1); jfr skänk, sbst.1 1, o. -skänkare. Schmedeman Just. 100 (1590). Riksföreståndaren Erik Trolle (står) midt på golfvet och talar tyst med Vinskänken. Strindberg SRidd. 9 (1908).
3) (†) om utskänkningsställe för vin, vinskänkeri, vinkällare. Dähnert 350 (1746). En vinskänk (vi säga nu skoningslöst: krog; ehuru stället här likväl hörde till de bättre). Almqvist Ekols. 1: 205 (1847). Auerbach (1916).
Ssgr (förr; till -skänk 1): vinskänks-rörelse. jfr rörelse 7 o. krog-rörelse. SFS 1864, nr 41, s. 3.
-societet. jfr societet 5 a. Arnell Stadsl. 521 (i handl. fr. 1720).
-SKÄNKARE. (förr) vinskänk (se d. o. 1; jfr skänkare I 3); ngn gg äv.: munskänk (se d. o. 1; jfr skänkare I 1 o. -skänk 2). Wieselgren SvFäng. 27 (i handl. fr. 1623). (Fienden begärde) Wijn för Penningar .. hwilket jagh befallte dem af Wijnskiänkaren att föllia låta. KKD 11: 260 (1704).
-SKÄNKERI1004 l. 3~002. (förr) utskänkning av drycker; äv. konkret: vinkällare (jfr -skänk 3); jfr skänkeri 2. Att the intet inträngia sigh medh något Wijnskenkerij. SthmStadsord. 1: 199 (1670). (Han) lämnade sin hustru .. i stor fattigdom, uppgives det då hon 1707 14/9 fick Vinskänkssocietetens tillstånd att hålla vinskänkeri. SErikÅb. 1959, s. 40.
-SKÄNKNING. (†) jfr skänka, v. 5; anträffat bl. i ordböcker. Lind 1: 1797 (1749). Heinrich (1828).
(2) -SKÖRD. skörd av vindruvor (jfr -and, -bärga); äv. konkret, om utbyte l. avkastning av sådan skörd. I synnerhet war Win- och Olive-skörden .. ganska rik. GT 1788, nr 28, s. 2. Vinskörden hade pågått sedan länge och var nästan förbi. Gyllensten Grott. 188 (1973).
(2) -SKÖTSEL. (†) vinodling. Möller 2: 1369 (1785). Constantia är en af sin vinskötsel bekant ort. Regnér Begr. 1: 202 (1813). Björkman (1889).
-SLAG. (†) vinsort. Förbud emot .. bruk af wisse utländske winslag. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 90 (i handl. fr. 1817). Cannelin (1921).
-SLICK. (†) vinslurk; jfr slick, sbst.2 3. Johansson HomOd. 15: 312 (1845). (De) höllo till godo med de matbitar och vinslickar, som vi delade med dem. Lundin Alp. 221 (1883).
(1, 2) -SLOTT. om slott med tillhörande vinodling (o. vinframställning). BjörneborgT 28/1 1880, s. 4. Alla Frankrikes utsöktaste vinmärken .. (finns) så att säga i familjen, ty det sitter kusiner, sysslingar, bryllingar och ingifta på alla de främsta vinslotten. SvD(A) 20/10 1959, s. 9.
-SLUKER. (†) om person som är alltför begiven på vin; jfr sluk, sbst.1 1, o. -drinkare. En sådana dryckesbrodher och wijnsluker synes thenne watusichtige warit haffva. PErici Musæus 2: 276 a (1582).
-SLUNK. (†) vinskvätt. Byström Galsworthy Herrg. 126 (1917).
-SLURK. klunk l. liten mängd vin; jfr slurk, sbst.1, o. -skvätt, -slick. Att slänga i sig sin mat och sin vinslurk på stående fot. Hultenberg Barbusse Eld. 1: 166 (1917).
-SMAK. [fsv. vinsmaker] smak (påminnande om den) av vin. At wijnet genom förmykin watublendning icke borttappar sin retta wijnsmaak. LPetri 1Sänd. B 3 a (1564). Man har .. tyckt sig hos en del äplesorter finna smak af vissa allmännare bekanta ämnen, och man får derföre höra talas om vinsmak, mandelsmak o.s.v. Eneroth Pom. 1: 98 (1877).
-SOPPA, förr äv. -SUPPA l. -SOPP. [fsv. vinsuppa] (förr) vinkallskål; jfr rödvins-soppa. VarRerV 27 (1538). Vinsoppa. 1 1/2 liter vatten .. uppkokas med litet citronskal uti. I 1/4 liter marsala eller franskt vin upplöses ett par skedblad potatismjöl, som under vispning hälles i det kokande vattnet. Ekberg Hvad äta? 128 (1899).
-SORT. sort (se d. o. 3) av vin; jfr -slag. HovförtärSthm 1669 A, s. 923.
(1 a) -SPANNMÅL. (-spannemål) (†) vinsäd; jfr spannmål 2. VinkällRSthm 1584. Åtniuter denne Kyrkia, eij mer än 1 t(unn)a Byggningz säd och 6 t(unno)r win spannemål. VDAkt. 1731, nr 77.
-SPILL. om utspillt vin; jfr spill, sbst.3 5, o. -fläck. Manschetterna var solkiga av svett, vinspill, lera och sot. Johnson DrömRosEld 288 (1949).
-SPIRITUS. (†) vinsprit. Weste FörslSAOB 540 (c. 1817). Vinspiritus; den produceras i synnerhet uti stor mängd i Frankrike och får derföre äfven namn af Franskt bränvin. Almström Handelsv. 327 (1845). DN 18/12 1977, s. 19.
-SPRIT. sprit (se sprit, sbst.3 2) framställd gm destillering av vin (jfr -alkohol); äv. om sådan sprit utgörande (l. ingående i) dryck (jfr sprit, sbst.3 3); jfr -brännvin, -spiritus. Wikforss 2: 975 (1804). Den hufvudsakligaste förfalskningen (av träsprit) torde väl bestå i en tillsats af vinsprit, som är vida billigare och nog har med träspriten likartade egenskaper. TT 1874, s. 115. Verklig vinsprit .. kallades förr även armanjak .. och konjak .. av vilka båda namn det senare är fastställt såsom gällande för fransk vinsprit. Gentz Lindgren 252 (1937).
-STARK. (numera bl. tillf.) om mat l. dryck: som har stark smak av vin; äv.: som innehåller mycket vin. Ilägges så mycket socker, att såsen blifwer mera winstark än söt. Nordström Matlagn. 128 (1822). Vinstark .. (dvs.) Blandad med mycket vin. Dalin (1855).
-STEN. [fsv. vinsten]
1) surt kaliumsalt av vinsyra (som vid jäsning av vin avsätter sig på jäskarets botten l. kanter), kaliumvätetartrat; jfr tartrat. TullbSthm 1535, s. 34 a. Den vanligaste sammansättningen på ett bakpulver är följande: vinsten 120 gr bikarbonat 60 gr ris- eller vetemjöl 15 gr hjorthornssalt 10 gr. Holm AlltFläck. 40 (1946). jfr borax-, kräk-, röd-vinsten.
2) (†) tandsten. Lindestolpe Matk. 32 (1714). Tändernas vinsten bildas hos menniskor, som hålla munnen mycket öppen och tala mycket. Berzelius Kemi 6: 189 (1830). Östergren (1946).
Ssgr (till -sten 1): vinstens-kristall. kristall av vinsten. ApotT 1698, s. 20.
-olja. lösning (se lösning, sbst.2 I 4) av vinsten i vatten; jfr tartariolja. Hildebrand MagNat. 55 (1654).
-preparat. om natriumbisulfat. VaruförtTulltaxa 1: 405 (1912).
-salt. (-sten- 16981905. -stens- 1714 osv.) salt (se salt, sbst. 3) utvunnet ur kalcinerad vinsten. ApotT 1698, s. 69.
-syra. vinsyra. ApotT 1698, s. 20.
-STOCK. vinranka; i sht förr äv. inskränktare, om vinrankas stam. Joh. 15: 5 (NT 1526). The små grenarna på winrankorna, hwarmed the fästa sig wid win-stocken. Lind 1: 767 (1749). (Det är) icke sagt, att vinstocken fordrar berg för att trivas, utan den odlas även på slättland. Sonesson HbTrädg. 930 (1919).
-STOP. [fsv. vinstop] (förr) jfr stop, sbst.1 1, o. -glas. Arvidi 136 (1651).
-STUGA. [fsv. vinstuva] utskänkningsställe för vin (o. enklare mat) (jfr stuga 3 o. -krog); förr äv. om lokal för förvaring o. d. av vin; jfr -källare. Olaff wæktar för winstuffwona. VadstKlUppbB 106 (1562). Jag minns en kväll på en berömd vinstuga i Berlin. SvLittTidskr. 1961, s. 184.
-STÄLL. ställ (se ställ, sbst.1 1) för vinflaska l. vinflaskor. BoupptVäxjö 1886.
-STÄNKT, p. adj. bestänkt med vin. Nymfer beträda / Vinstänkt mark. Valerius 1: 121 (1831).
-STÄNNIKA. (†) stännika för l. med vin; jfr -kanna. InventGrytnäs 1576.
-SUPA. [fsv. vinsupa] (†) vinkallskål; jfr supa, sbst., o. -soppa. VinkällRSthm 1558, s. 5 b.
-SUPPA, se -soppa.
-SUR. (†) om mat l. dryck: som har den sura l. syrliga smak som kännetecknar visst vin; äv. i bildl. anv.; jfr -syrlig. Swre Källor, som hafua gått wijnswrt watn. Forsius Phys. 151 (1611). Jag ackompagnerar hans skratt med ett diskret, vinsurt leende. Knorring Skizz. II. 2: 301 (1845). Cannelin (1939).
-SYRA. i bl. a. druvsaft förekommande färg- o. luktlös organisk syra (utlöst ur vinsten gm surgörning av densamma), vinstenssyra; jfr -syrad. UHiärne Suurbr. 105 (1679). Vinsyran framstäldes först af Scheele (1770). Den förekommer i naturen, dels ren, dels ock bildande sura salter med kali och kalk. Almroth Kem. 253 (1834). jfr höger-vinsyra.
-SYRAD. [till -syra] (†) kemiskt förenad med vinsyra. Den syra, som vinstenen i öfverskott innehåller, förenar sig .. med kalkjorden till vinsyrad kalk, och fälles i form af ett hvitt pulver. Berzelius Kemi 1: 560 (1808).
-SYRLIG. (numera bl. tillf.) särsk. om smak: vinsur. Bladerne (hos berberisbusken) äro små som på granatträn, aflånga och småkantige, samt något hårda, hafva en vinsyrlig smak. VetAH 1749, s. 62.
-SÅS. kok. sås tillagad med vin; jfr rödvins-sås. Slå en win-sauce deröfwer, på samma sätt kokad som sauce til Ruszin-Budding. Warg 579 (1755).
-SÄCK, sbst.1, se -sekt.
-SÄCK, sbst.2 säck för l. med vin; jfr -bälg, -lägel. Tranér Anakr. 45 (1830, 1833). Man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Matt. 9: 17 (Bib. 1999).
(1 a) -SÄD. (förr) i spannmål utgående tionde avsett för inköp av nattvardsvin; jfr säd, sbst.2 4, o. -korn, -spannmål. Widekindi G2A 200 (i handl. fr. 1613). Först utlefwereras wijn- och byggnings-säden; dernäst Domkyrckio-tunnan; derefter Barnhusetz fyratijonde tunna; också Tryckerij-tunnan. Abrahamsson 140 (i handl. fr. 1696).
-SÄLJNING. (†) vinförsäljning. Jtem Öpett breff for Jacob Bagge, att han Ko: Ma:t, till en behagelig tijdt, må bruka wijnsälning vnder hans egit hwss j Stocholm. G1R 13: 327 (1541). Posten 1768, s. 11.
-SÄLL. (numera bl. ngn gg) om person: som är rusig l. (alltför) upprymd av vin; äv. i överförd anv. Guden sjelf i en vinsäll yra vandrar. Palmblad SophSorg. 332 (1839). Vinsälla karlar skrålar på hemväg från krogen. DN 31/8 1969, Söndagsbil. s. 6.
-TANKER. tanker för transport av vin. Sveriges första vintanker har sjösatts i Sölvesborg. LD 23/8 1958, s. 9.
-TAPP. (†) tapp (se tapp, sbst.1 1) för l. i vintunna. VinkällR 1719, s. 48. Almqvist Amor. 229 (1839).
-TAPPARE. (förr) vinskänk (se d. o. 1); förr särsk. ss. binamn; jfr -tapperska. VarRerV 14 (1538). Till Anders Seffredssonn, att han eene gånge .. udi hvar vecke samptt medt vintapperen går ihnn i vinkelleren opå Stocholms slott och beseer, um icke på fathen någett feell vare kann. G1R 28: 449 (1558). Christopher Vintappare (hade) fått 6 qvarter (av linnevävnaden), till at syla vin igenom. 2VittAH 3: 113 (1788, 1793). (De hade) sin vintappare .. en mild åttioåring som .. tassade omkring på sitt vinstänkta källargolv och var angelägen om att kunderna skulle smaka innan de köpte. Hedberg BleknBrud. 74 (1951). jfr stads-vintappare.
-TAPPERSKA. [fsv. vintappirska; jfr -tappare] (†) kvinnlig vintappare. VarRerV 14 (1538). PJGothus UndLära C 1 a (1592).
-TAPPNING. särsk. (†) konkret: vinkällare; jfr tappa, v.1 1 b. PrivSvStäd. 3: 560 (1586). Lind 1: 1002 (1749).
(2) -TERRASS. jfr terrass, sbst.1 1 c, o. -berg. Något till vänster om Staden mellan Vinterasser (låg) det gamla Majestätliga Slottet. Bremer Brev 1: 37 (1821).
-TILLVERKNING~020. jfr tillverkning 2 o. -beredning, -framställning, -produktion. Störst och vackrast är den svenska vintillverkningen; hallonvin, smultronvin och körsbärsvin beredas hemma. Strindberg SvFolk. 2: 102 (1882).
-TINKTUR. (†) för färgsättning avsedd tinktur innehållande vin; jfr kulör 2 b. Vin- eller sprit-tinkturer af mörk färg, hvilka äro nästan ogenomskinliga och till en del äfven grumliga af deruti upplösta extrakter. Nyblæus Pharm. 284 (1846). VaruförtTulltaxa 1: 83 (1912).
-TINT. [av span. vino tinto] (†) om rött vin fr. Spanien. VinkällRSthm 1567 A, s. 1 a. Alicant eller Wijn tint, kommer ifrån Hispanien. Palmchron SundhSp. 123 (1642).
(1 a) -TIONDE. (†) tionde avsett för inköp av nattvardsvin; i fråga om utländska förh. äv. om i vin utgående tionde. (Kyrkoherdarna fick en spann säd) för att flitigare gifwa akt på win-tionden. Widmark Helsingl. 1: 351 (i handl. fr. 1590). Björkman (1889).
-TODDY. toddy (se d. o. 2) beredd av vin; jfr rödvins-toddy. Under .. (förhandlingarna) röktes cigarr och dracks först the och sedan vintoddy. Lönnrot SvSkr. 2: 435 (1844).
-TORG. (†) torg med vinhandel; anträffat bl. i ordböcker. VarRerV 37 (1538). Heinrich (1828).
(1, 2) -TRAKT. (numera bl. tillf.) jfr trakt, sbst.1 2. Den norra (delen av Bayern) .. är en herrlig vintrakt. Palmblad LbGeogr. 147 (1835).
(1, 2 slutet) -TRAMPARE. jfr trampare 4 b o. druv-trampare. Jer. 25: 30 (Bib. 1541). Något vin blir det ej, förrän druvan krossas under vintramparnas fötter och får jäsa till det nya vinet. Wetter Hellenism. 20 (1926).
(1, 2) -TRÄD, förr äv. -TRÄ. [fsv. vinträ] (numera i sht i bibelpåverkat spr.) vinranka; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -bom. Icke kan fikona trädh käre brödh(e)r bära oliebär, eller wijnträdh fikon? Så kan ingen kelda salt och sött watn geffua. Jak. 3: 12 (NT 1526). Winträdet, hos oss, för sina klängande grenar skull kalladt Winranka; härstammar från Asien. Hartman Naturk. 118 (1836). Vi måste bli grenar i samma vinträd. Wigforss Minn. 2: 338 (i handl. fr. 1910).
-TULL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tull på vin. Lind 1: 1798 (1749).
-TUNNA. [fsv. vintunna] särsk.: tunna för l. med vin; jfr -fat. Lind 1: 1795 (1749). Vintunnor står uppradade längs väggarna (i handelsboden). Holmsen KanarSolv. 46 (1964).
-UTSKÄNKNING~020. utskänkning av vin; ngn gg äv. om lokal med sådan utskänkning (jfr -krog, -källare). Alla dessa (kaféer), på hvilka vinutskänkningen .. är högst obetydlig, äro ej försedda med spritdrycker. Lundin NSthm 84 (1887). Ansökningar om tillstånd att flytta öl- och vinutskänkningar från .. Regeringsgatan. AB 18/6 1912, s. 8.
-VASSLA. (†) om (ss. hälsodryck avsedd l. använd) vassla erhållen gm silning av upphettad mjölk med tillsats av vin. SvMerc. V. 1: 96 (1759). Herr Doctor Chenot föreslår, at de .. kunde .. undergå prof med lindrigt svettdrifvande medel och kar-bad några gånger, samt före, under och efter baden dricka Vin-vassla eller dylikt. Rosenstein PVetA 1772, s. 16. Hallstén o. Lilius (1896).
(2) -VÄXT.
1) (†) om förhållandet att vin växer l. kan växa; äv. konkret(are), om avkastningen l. skörden av det växande vinet. Wijnwäxten war öfwermåttan godh. Schroderus Dress. 276 (1610). Släta Landet, hwilket .. hade en sådan Jordemån som war mächta ymnig och tempererat til Wijnwäxt. Sylvius Curtius 439 (1682). At winwäxten blef somlige år uti Italien så ömnig, det Modena Inwånares winer .. til en dryg del förskiämdes, då de af dem destillerade brenwin. Kiellberg KonstnHandtv. Brenv. 2 (1753). Björkman (1889).
2) särsk. bot. i pl., om familjen Vitaceae, jfr -ranke-växter. SvBotT 2012, s. 143.
-ÅM. (†) för (transport av) vin avsett l. använt kärl (rymmande 60 kannor (se kanna, sbst.2 2)). ArkliR 1564, avd. 20. Hvarenda thorsdag och fredag inkördes (på torget) ett par hundra vagnar lastade med vinåmar. Atterbom Minn. 1: 205 (1817).
-ÅNGA. om utandad l. utdunstad vindoftande luft; äv. med särskild tanke på vinets rusande verkan; jfr -dunst. (Jag var) litet het om hufvudet af vinångan. Tersmeden Mem. 5: 183 (c. 1790). Omkring hans matstinna kropp stod en dunst av svett, uppstötningar och vinångor. Lagerkvist Dvärg. 180 (1944).
(2) -ÅR. år med (sådan l. sådan) vinskörd. Man värderar .. mera .. (de rhenviner) som äro producerade under goda vinår än dem som äro mycket gamla. Berlin Farm. 1: 702 (1849). Om ett par veckor är det dags att skörda druvorna. Det blir ett mycket bra vinår, om det bara kommer lite regn. Expressen 20/8 1995, s. 23.
-ÄPPLE. benämning på typ av äpple med om vin påminnande syrlig smak; ngn gg äv. om äppel(sort) lämplig för vinframställning. Lind 1: 1795 (1749). Man har .. tyckt sig hos en del äplesorter finna smak af vissa allmännare bekanta ämnen .. hvarföre ock en del äplen fått namn af sin smak eller lukt, såsom Vinäplen, Mandelrenett, Fenkoläplen (osv.). Eneroth Pom. 1: 106 (1864). Vinäpplen böra ha starkt syrlig smak. Alltså lämpa sig renetterna bäst. Sonesson HbTrädg. 585 (1919).
-ÄTTIKA. [fsv. vinätikia] kok. vinäger. Wijnätikio och starcka dryckers ätikio skal han .. icke dricka. 4Mos. 6: 3 (Bib. 1541). Mera aromatisk är den s. k. vinättikan, som vanligen beredes ur alkohol genom att man låter denna jäsa, varefter ättikan destilleras av. Bolin VFöda 42 (1933). jfr strassburgs-vinättika.
(1 a) -ÖRE, pl. (†) om avgift avsedd för införskaffande av nattvardsvin; jfr -pengar. Ändring i bestämmelserna om vinörens utgörande. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 15, s. 17. Cannelin (1921).
B (†): VINE-FAT, -RANKA, se A.
Avledn. (till 1): VINAKTIG, adj. som i något avseende påminner om l. liknar vin; särsk. (o. i sht) om smak l. lukt. Palmchron SundhSp. 63 (1642). Det bästa hwetemiöl har ingen lukt; men hos ett wäl bakat hwetebröd är lukten winaktig. Fischerström 3: 370 (1787). Vill du dricka en vinaktig dryck med sex procent alkohol kan du lika gärna göra en spritzer – blanda vin med mineralvatten. SvD 8/5 2015, Näringsliv s. 21.
Avledn.: vinaktighet, r. l. f. egenskapen att vara vinaktig. UHiärne Förb. 15 (1706).
VINARE, sbst.1 (vard.) om vinflaska; äv. med särskild tanke på innehållet. Han korkade av en andra vinare och satte upp den mot solen så att det röda vinet lös som en neoncylinder. Lundell Jack 56 (1976). Visst var det bara ett par år sedan man satt uppe en hel natt, klämde ett par vinare med grabbarna och sedan gick till jobbet som om ingenting hade hänt. DN 19/5 1995, s. B16.

 

Spalt V 1142 band 37, 2017

Webbansvarig