Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIMSKA, r. l. f.
Ordformer
(äv. hu-, hv-, hw-, -ij-. -a 16581769. -o, nom. 1727. -o, oblik form 17171751. -u, nom. c. 1594. -u, oblik form 1658c. 1705)
Etymologi
[sannol. till sv. dial. vimsk, adj., vimsig; till VIMSA]
(†) förvirring; äv. mer l. mindre liktydigt med: galenskap l. dårskap; särsk. i uttr. i vimsko. JBureus hos Lindroth Bureus 49 (c. 1594). Alldrig kan en förståndig hierna snarare komma i wanwett och hwimsku, än då kärleks Ellden den samma itändes. OBroman hos Barr Broman 69 (c. 1705). Wår Herre tager bort sin wälsignelse, när man intet går rätta wägar, uthan i hwimsko grijper til the medel, som äre aldeles otienlige och orijmlige. Lindestolpe Fross. 54 (1717). Ert hårda Hiertelag en Hwimska följer på. Eldh Myrth. 109 (1719, 1725). Ihre 1: 951 (1769).

 

Spalt V 1141 band 37, 2017

Webbansvarig