Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VEGETATION veg1etaʃω4n (vejetatschón Dalin (1855)), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t. vegetation, fr. végétation; av lat. vegetatio (gen. -ōnis), till vegetare (se VEGETERA)]
1) (numera i sht i fackspr.) i sht i fråga om växter, om förhållandet l. egenskapen l. handlingen att utveckla liv, tillväxt. Watnet .. uthan hwilket ingen vegetation skie kan. Stridsberg Åkerbr. 41 (1727). (De afrikanska växterna) tyckas wisa, at något mera tarfwas til Vegetationen, än endast wärma och watn. VetAH 1739, s. 23. (Försöken) gifva ingen anledning at tro det electricitet befordrar vegetationen. LittT 1797, s. 175. Ju kortare natten är, .. ju fortare sker vegetation. Berzelius Kemi 4: 72 (1827). I kalla somrar .. (hinner) de sena (potatis)sorterna icke alltid .. fullborda sin vegetation och utbilda stärkelsen. QLm. 1: 13 (1833). Beredningen af kväfvefria kolföreningar jämte ägghvitämnen utgör det närmaste målet för de gröna växternas vegetation. Areschoug Växtbygn. 53 (1875). Trots att .. redan 1804 en .. klar och riktig bild av relationen vegetation – ljus förelåg, dröjde det nära 50 år innan denna uppfattning slog igenom. LAHT 1929, s. 912. — särsk. med. om (onormal) tillväxt l. utväxt i organ(ism). Adenoida vegetationer eller polyper. Bergqvist Dövst. 117 (1907). — jfr BAKTERIE-VEGETATION.
2) om (utbredning av) växtlighet på land l. i l. på vatten; äv. inskränktare, om växtligheten i ett land l. ett område o. d. Den stora vegetationen tyckes på en gång förvissnad eller slocknad. Linnerhielm 2Br. 6 (1803, 1806). Amerikas Tropiska länder, der vegetationens otroliga rikedom så öfverflödigt belönar äfven den ringaste arbetare. Geijer I. 7: 57 (1819). Jag hade .. ämnat att i vinter utgifva Biologien, som komme att innehålla .. yttre momenters inverkan på vegetationen, altså vextgeografien. Berzelius Brev 10: 39 (1830). I närheten af Perosa begynner en villaregion med prunkande trädgårdar, i hvilka söderns hela rika, förtrollande vegetation utvecklar sig. Idun 1888, s. 217. Ordet myr används i nutida svensk naturforskning .. som beteckning på all våt torvbildande vegetation. NatÖsterg. 186 (1949). Jag föreställer mig gärningsmannen som en tiger gömd i tät vegetation. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 307 (2009). — jfr ALG-, BJÖRK-, FANEROGAM-, FJÄLL-, HAVS-, LAV-, LÖVSKOGS-, MAD-, MOSS-, ORKIDÉ-, POLAR-, RELIKT-, RUIN-, SALIN-, SKUGG-, SOMMAR-VEGETATION m. fl.
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2. Agardh o. Ljungberg I. 1: 184 (1852). Då korstågstidens .. utveckling .. är okänd, har den oröjda marken övervuxits av en rikhaltig vegetation av hypoteser, förmodanden och gissningar. KyrkohÅ 1929, s. 199. Kulturen behöver det undermedvetnas djupa mylla för att dess vegetation skall bli rik och kraftig. Ruin Gyckl. 125 (1934). Hans kritik mot dem som försyndade sig skärptes med åren, allteftersom den florerande vegetationen av system blev yppigare och mer lianartad. 3SAH LXXVII. 2: 189 (1969). — särsk. (†) om bildning av växtliknande form vid kemisk reaktion. VetAH 1754, s. 256. Vegetation .. kallar man den operation, igenom hvilken de mineraliska eller andra Kroppar, bringas at antaga en vegetabilisk figur, och växa i gestalt af måssa, ull, buskar, trän, eller på annat sätt. Wallerius ChemPhys. 1: 151 (1759). Silfret förekommer i metallform, dels någorlunda rent, anskjutet i cuber, i hexaëdrer .. eller i metalliska vegetationer. Berzelius Kemi 2: 374 (1812). Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 163.
Ssgr (i allm. till 2): VEGETATIONS-ANALYS. (i fackspr.) analys av vegetation(s sammansättning l. beskaffenhet). Vid vegetationsanalyser behandla åtminstone svenska växtgeografer vanligen hvarje skikt för sig, hvarigenom en bättre öfverblick vinnes öfver vegetationen. 2NF 38: 1196 (1926).
-AVFALL~02 l.~20. vissnat l. outnyttjat vegetabiliskt material. Om .. marken blir utsatt för kraftiga och ihållande vindar, som bortföra det årliga vegetationsaffallet, vantrifvas daggmaskarna. SvRike I. 2: 31 (1900).
(1) -BETINGELSE. (i fackspr.) betingelse för vegetation; i sht i pl.; jfr tillväxt-betingelse. LAHT 1892, s. 138. Tack vare ett .. utveckladt skott- och rotsystem äro .. (de perenna växterna) i stånd att, så snart vegetationsbetingelserna på våren det tillåta, med full kraft börja sin utveckling. Hellström NorrlJordbr. 446 (1917).
-BILD. jfr bild, sbst.1 2; särsk.: vegetationsförhållande. Hvar och en, som sett dessa växter vid våra vestra kuster, vet att de just ej egna sig att framkalla någon glad vegetationsbild. BotN 1871, s. 21. Avvattningsförhållandena liksom vegetationsbilden hava förändrats under tidernas lopp genom människans ingrepp. Ymer 1934, s. 123.
-BÄLTE. av viss typ av vegetation bestående bälte (se d. o. 2). ”Gränsskogarna”, de vegetationsbälten, som bilda skogsgränsen. NordT 1892, s. 128.
(1) -CYKEL. (i fackspr.) jfr cykel, sbst.1 2 slutet. Solljuset inverkar .. i det hänseendet på vexterna, att deras vegetationscykel deraf mycket påskyndas. BotN 1841, s. 44.
-ELEMENT. (in)slag av vegetation; jfr element 3. Ymer 1925, s. 306. Ett nytt vegetationselement tillkommer här, nämligen ekfloran, till vilken hör ett antal ädla lövträd. Sonesson BöndB 934 (1955).
(1) -FAKTOR. jfr faktor II 2 o. -villkor. Vegetationsfaktorerna, värme, ljus och fuktighet, måste först och främst tagas i betraktande, om växten skall kunna trifvas. MosskT 1893, s. 55.
-FORM. jfr form I 9 slutet o. -typ. BotN 1882, s. 24. I sumpområdets sydöstra del har sumpängen efterträtts av en högre vegetationsform, videbuskage. PedT 1916, s. 147.
-FRI. som saknar vegetation; jfr fri, adj. 27, o. -lös. Det .. (efter istiden) fullständigt vegetationsfria Skandinavien. Andersson Växtv. 2 (1896).
-FÄRGNING. (i fackspr.) av växt(delar) förorsakad färgförändring hos vatten; jfr vatten-blomning. BotN 1911, s. 245. (Jag vill) föreslå, att ordet vegetationsfärgning införes såsom det allmänna begreppet här .. (dvs.) en genom massförekomst av alger eller flagellater förorsakad färgning, som täcker vattnets egenfärg. BotN 1912, s. 212.
-FÖRHÅLLANDE. i pl., jfr förhållande 4 o. -bild. BotN 1842, LitBih. s. 79. Växtlämningarna (kan) belysa vegetationsförhållanden, som fordom härskat. Andersson Växtv. 7 (1896).
-FÖRÄNDRING. jfr förändring 2. Granplanteringarna äro det senaste men främmande och fula inslaget i denna vegetationsförändring. NaturvForsknRådÅb. 194950, s. 167.
-GRUPP. (i sht i fackspr.) jfr grupp, sbst.1 2 a. De för vilda ansedda vexter (har) efter deras hufvudlokaler blifvit indelade och hänförde till vissa vegetations-grupper med sina underafdelningar. BotN 1844, s. 116.
-GRÄNS. om gräns (se d. o. 1 c) för (viss l. all) vegetation. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 283. (Professorn) bestämmer med sin formel flera vegetationsgränser – veteodlingens nordgräns .. barrskogens sydgräns etc. SvGeogrÅb. 1946, s. 179.
(1) -GUD. jfr -makt o. fruktbarhets-gud. Dionysos, en grekisk vegetationsgud, uppträder som tjur, men äfven bocken och åsnan äro hans heliga djur. Nilsson PrimRel. 61 (1911).
(1) -GUDINNA. jfr -makt o. fruktbarhets-gudinna. En kvinnlig gudomlighet, en vegetationsgudinna, som personifierade den unga friska vårgrönskan. IllRelH 126 (1924).
-HISTORIA. jfr historia II 1. BotN 1840, s. 13. Som ett sista led i den drygt tiotusenåriga vegetationshistorien kom granens inbrott i vegetationen. NaturvForsknRådRed. 194647, s. 50.
-HISTORIKER. jfr historiker 1 o. -historia. Ända sedan Rutger Sernander år 1889 påvisade rikliga växtrester i Ragundasjöns sedimentbäddar .. har Ragundaområdet varit föremål för vegetationshistorikernas intensiva uppmärksamhet. Fornv. 1925, s. 88.
-KARAKTÄR. jfr karaktär 3 c. BotN 1851, s. 171. Det drag i vegetationskaraktären, som framför andra tilldragit sydbergen uppmärksamhet är .. den märkliga rikedom på arter, som ha sin egentliga utbredning i södra eller västra Skandinavien. Andersson o. Birger 73 (1912).
-KARTA. karta (se karta, sbst.2 V) som visar förekomst av (visst slags) vegetation (inom ett visst område). 2NF 33: 478 (1922). Atlasernas nederbörds-, temperatur- och vegetationskartor. HandInd. 295 (1926).
-KLÄDD, p. adj. jfr kläda I 4 b o. -bunden. Hammarström Sportfiske 256 (1925). Äldre strandvallar överlagras helt av vegetationsklädda dyner. SvGeogrÅb. 1957, s. 167.
(1) -KNOPP. bot. anlagsbärande del hos växt från vilken tillväxt sker; jfr knopp 4 o. -punkt. Areschoug LbBot. 121 (1863).
(1) -KRAFT. (numera bl. tillf.) växtkraft (jfr kraft 5 a); förr äv.: vegetationsmakt (jfr kraft 3 a). Nordenskjöld Oneir. 1: 173 (1783). En period då .. vegetationskraften ifrån att slumra öfvergår till den största verksamhet. CAAgardh hos Berzelius Brev 10: 16 (1820).
(1) -KULT. fruktbarhetskult. Nilsson PrimRel. 173 (1911). Den sista kärven och de sista stråna på åkern anses .. ha ett inflytande på äktenskap och barnfödelse, vilket bevisligen hänger samman med vegetationskulten. FolklEtnSt. 3: 222 (1922).
(1) -KÄGLA. [efter t. wachstumskegel] (†) vegetationspunkt. Areschoug LbBot. 298 (1863). Sonesson BöndB 248 (1955).
-LÖS. jfr lös 17 o. -fri. Andersson Växtv. 19 (1896). Här och var i Bohuslän finner man .. fläckar av vegetationslös saltöken i miniatyr. Selander LevLandsk. 138 (1955).
(1) -MAKT. (numera bl. tillf.) jfr makt 12 b o. -gud, -gudinna, -kraft. Tillbaka till stenålderns stadium synes den föreställningen gå, att fåglarna äro inkarnationer af naturmakter och särskildt af vegetationsmakter. Fatab. 1908, s. 101.
-MATTA. matta (se matta, sbst.1 2 a) med lågväxande vegetation; jfr -täcke. (De invandrade arterna) stodo i regel mycket glest, hvadan ingen sammanhängande vegetationsmatta bildats. BotN 1893, s. 98.
(1, 2) -MYT. jfr myt 1. 3NF 8: 669 (1928).
(1) -MÅNAD. om månad då huvudsaklig tillväxt äger rum. Fries BotUtfl. 1: 231 (1843). Hög nederbörd under juli månad kan .. icke hjälpa upp skörderesultatet, om nederbörden varit låg under de två första vegetationsmånaderna. Ymer 1948, s. 3.
-OMRÅDE~020. område med viss typ av vegetation; jfr -region, -zon. Dnjepr förenar liksom Volga de tre stora vegetationsområdena: skogsbältet, den odlade svarta jorden och stepperna. Verd. 1892, s. 266.
-PERIOD.
1) till 1: period då huvudsaklig tillväxt äger rum; jfr -säsong, -tid. VetAH 1820, s. 40. I Skåne varar vegetationsperioden mer än 250 dagar, i övre Norrland är den ej längre än 140 dagar. Ymer 1919, s. 38.
2) till 2, om period under jordens historia med viss vegetation. Vi veta nu med full visshet, att många helt skilda vegetationsperioder aflöst hvarandra på jorden. Fries BotUtfl. 2: 190 (1852).
(1) -PROCESS. (numera bl. tillf.) jfr process, sbst.1 5. (Algerna) deltaga genom sin andedrägt .. uti vegetations-processens stora verkan på hela Naturens sundhet. VetAH 1814, s. 194.
(1) -PUNKT. bot. tillväxtpunkt; jfr -knopp, -kägla. Andersson ÅrsbVetA 185354, s. 23. I rotens spets bilda sig, såsom vilkor för hennes förlängning, nya celluler, och denna bildningshärd, som man kallat rotens vegetationspunkt .. är betäckt af ett skyddande hylle. Areschoug LbBot. 87 (1863).
-REGION. vegetationsområde. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 337.
-RIK. rik (se rik, adj. 5 b) på vegetation. Wallin Bref 215 (1849). Flera fiskarter förekomma endast i vegetationsrika sjöar, andra föredraga däremot sterila, vegetationsfattiga. Hammarström Sportfiske 256 (1925).
(1) -RIT. jfr fruktbarhets-rit. Söderblom Gudstr. 140 (1914).
-SKIKT. (i fackspr.) jfr skikt 3 b. Fennia XLIII. 2: 92 (1921). Vegetationsskikt, de mer eller mindre tydligt afgränsade våningar, hvari ett växtsamhälle vanligen låter uppdela sig. 2NF (1926).
-SKÄRM. (i sht i fackspr.) om (framodlad) skärm (se d. o. 4) av vegetation (i syfte att utgöra vind- l. bullerskydd). GbgP 4/11 1982, s. 2. Den verksamma zonen är främst vegetationsskärmens täthet i ytskiktet mot bullerkällan. GbgP 13/11 1984, s. 28.
(1) -SÄSONG. jfr -period 1. Viktigare .. än vinddrivningen är .. den med varje vegetationssäsong återkommande dämningen av växter i avloppsån. Ymer 1929, s. 287.
(1) -TID. vegetationsperiod (se d. o. 1). Fries Krutl. 11 (1869). Vegetationstiden, räknad från vårsådden till början af potatisupptagningen, är i Norrland i medeltal 120 dagar. 2NF 27: 1145 (1918). Den naturliga gödseln verkar relativt långsamt och har därför god verkan på sådana växter som potatis, som upptar sin näring under en betydande del av vegetationstiden. TurÅ 1952, s. 114.
-TYP. jfr typ I 2 o. -form. Andersson Växtv. 2 (1896). De vegetationstyper, som tjädern och orren föredrar .. består av helt andra än dem som den moderna skogsvården eftersträvar. Jakten 20 (1951).
-TÄCKE. (i sht i fackspr.) täcke (se d. o. 4) av vegetation; jfr -matta. BotN 1856, s. 61. När skogsmarken plöjs som en åker river man bort hela vegetationstäcket och näringsämnen förs ut i vattendrag och sjöar. DN 13/11 1992, s. A4.
(1, 2) -UTVECKLING~020. (i sht i fackspr.) jfr ut-veckling 2 a. Man gick igenom på ett par timmar en hel vegetationsutveckling från ett januaritillstånd till ett midsommars. Wennerberg Bref 2: 164 (1852). Pollenanalysen, Lennart von Posts geniala metod att av den mängd pollen, som finns bevarad i torv och sediment, dra slutsatser om vegetationsutvecklingen under gångna skeden. Fornv. 1956, s. 6.
-VATTEN. (†) växtsaft. Genom denna behandling afsöndras från växtämnena en del af deras vegetationsvatten. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 155. Havren bör .. icke användas alldeles nyskördad utan bör ha lagrats någon månad, så att vegetationsvattnet har svettats ut. Hästen 112 (1938).
(1, 2) -VILLKOR~02 l. ~20. förutsättning l. villkor för vegetation; jfr -faktor. Wikström ÅrsbVetA 184548, s. 748. Erfarenheten har .. ådagalagt, att .. (fuktighet, ljus, värme osv.) äro verkliga vegetationsvilkor. LAHT 1898, s. 35. I och med torrläggningen förändras vegetationsvillkoren. SvGeogrÅb. 1961, s. 170.
-VÄXLING. växling l. byte av vegetationstyp. Slamningslistorna bliva .. i första hand ett medel för rekonstruktion av vegetationsväxlingen på mossens yta. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 77.
-ZON. jfr -område. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 282. På grund av sin stora utsträckning i norr och söder har Sverige olika, av klimatet betingade vegetationszoner. Sonesson BöndB 930 (1955).
-ZONERING. (i fackspr.) om förhållandet att vegetationen är indelad i olika zoner. (Olikt savannen) hysa bergen en .. flora med utpräglad vegetationszonering. NaturvForsknRådÅb. 195051, s. 195.
(1) -ÅR. om år med särskild tanke på växt(er)s vegetationscykel. Grundvalen för all tideräkning är af naturliga orsaker solåret, ty det är detsamma som vegetationsåret. Nilsson FolklFest. 15 (1915).

 

Spalt V 661 band 37, 2017

Webbansvarig