Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VASKER vas4ker, äv. VASK vas4k, sbst.3, m.//ig., best. vaskern resp. vasken; pl. vaskar.
Ordformer
(vask (w-) 1735 (: Luswask) osv. vasker 1795 osv.)
Etymologi
[sv. dial. vask, vasker; sannol. diminutivbildning till VASE, sbst.2]
(vard.) (liten) pojke; särsk. ss. senare led i ssgn POJK-VASKER. Holmberg 2: 83 (1795). Han skjuter bra, den vasken, så ung han är. Ekström Vandr. 121 (1871). En liten vasker på 9–10 år var mycket enträgen att få följa med i tjänst och ”tvätta kläderna”. Sjöstedt Västafr. 351 (1904). En vasker om ett par alnar .. med snorig trut. Karlén FinNov. 74 (1930). — jfr LORT-, LUS-VASKER.

 

Spalt V 484 band 37, 2014

Webbansvarig