Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VARKEN (numera bl. i ssgn VARKEN-DERA var3ken~), pron.; n. varket.
Ordformer
(förr äv. hu-, hv-, hw-)
Etymologi
[fsv. hvarghin; motsv. fd. hwærki(n) (ä. d. hverken), fvn. hvárgi (nor. nn. korgje, nyisl. hvorgi); sammanfogning av det pron. som föreligger i fvn. hvárr (se VAR, pron.) och partikeln -gi (se VARKEN, adv.); -n möjl. i analogi med INGEN]
(† utom ss. förled i ssgn VARKEN-DERA) ss. indefinit pron. i adjektivisk anv.: ingendera (se d. o. b); särsk. dels i uttr. på varken sidan (se SIDA, sbst. 20 a), dels i uttr. varken delen, ingendera delen (jfr DEL III 2 d α). BtSödKultH 12: 14 (1591). När hans på hwarket sättet fik stodet togh han dett. VRP 1642, s. 1054. Hvad depreca(ti)on och Composition anbelångar, så är hvarken deelen till att sökia. VDAkt. 1674, nr 91. VDP 1698, s. 290.
Ssg: VARKEN-DERA. (numera i sht i Finl.) ingendera; i negerad sats äv.: någondera; jfr den V 1 b, -dera (se sp. D 990). ConsAcAboP 1: 214 (1646). Effter man förnimmer intett förhinder wara å huarkendera sidan .. giffz dem lof echta huar annan. ConsEcclAboP 252 (1658). Ingen uthaf hvarcken dera sijdan war då tillstädes. VDAkt. 1717, nr 264. Möjligheterna är små att få till stånd ett fredsavtal .. då varkendera av de stora rebellgrupperna .. är representerade. Hufvudstadsbl. 27/10 2007, s. 16.

 

Spalt V 423 band 37, 2014

Webbansvarig