| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VALK val4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (KlädkamRSthm 1591 B, s. 5 b, osv.) ((†) -er KlädkamRSthm 1582 C, s. 72 a).
1) i fråga om (ä. tiders) hårmode: av eget hår l. löshår o. d. bestående lindad l. tvinnad rulle som fästs runt huvudet (ss. underlag l. utfyllnad) vid vissa håruppsättningar, hårvalk; ibland äv. allmännare, om hårtofs l. lock l. test o. d.; förr äv. om (del av) kvinnlig huvudbonad. Schroderus Dict. 83 (c. 1635). Qwinnorna hafwa när fremmande äre .. långa Kiortlar och .. lärefftz hufwor och een walk der Vnder. BtVLand 6: 7 (1674). Man twättade .. (håren), kammade, strök up med Bindel, flätade och gjorde en Walk på hufwudet, som fästes med Hårnål. 1Saml. 3–5: 318 (1773). Hufvudbonaden, eller den så kallade walken, som flickan bär .. utmärker att hon .. som brudpiga utgjort någon bruds hedersfölje. Forssell o. AAGrafström 96 (1831). (Håret) låg i en tjock valk ned på pälskragen. Hedenvind–Eriksson Offerv. 109 (1920). Perukmakararbeten .. Hit anföras bl. a. lösskägg och färdiga valkar .. av hår eller spånadsämne. VaruhbTulltaxa 1: 360 (1931). Den här fantasifulla frisyren .. är ett stort lyft av lockar på bas av en valk, som går runt hela frampartiet. FeminaMånMag. 1983, nr 2, s. 61. — jfr CHINJONG-, HÅR-, LÖS-VALK m. fl.
2) om med ngt mjukt material stoppad avlång (ofta ringformad) rulle buren runt l. på ngns kropp ss. utfyllnad för ngt l. ss. en skyddande dyna; särsk. (o. numera nästan bl., om ä. förh.) om till kvinnodräkt hörande sådan rulle fastsydd nere på livstycke, med syfte att bära upp kjol o. dyl. o. framhäva figuren (jfr BUNT, sbst. II 2, PÖLSA 4 c). KlädKamRSthm 1582 C, s. 72 a. Schroderus Modersch. 62 (1642; ss. fallhatt för barn). Reenen som sättes för denne släda, hafwer Een ludin fordrat walk om halssen, der ifrån een rem går fast i ändan på förbe:te Slädha, dher medh drager .. Reenen. BtVLand 6: 4 (1674). Bindelifwet räckte ned till höfterna och slutades med en af blånor uppstoppad walk, benämnd pölsa. På dessa pölsor hängde underplaggen. Lovén Folkl. 22 (1847). Mot slutet av 1500-talet lade damerna i Holland en stoppad valk runt livet istället för den trattlika vertugalen (dvs. en styvkjol). Kulturen 1963, s. 127. — jfr BÄR-, FALL-, HALS-, HALSDUKS-, HÖFT-, KJOL-, SIDEN-, SNÖRLIVS-VALK m. fl.
3) om (tvärgående, mer l. mindre) långsmal utbuktning på l. i människas l. djurs kropp; särsk. dels om förhårdnad i överhuden (på insidan av handen) (jfr BALK 7 (b), DALK, sbst.1, TRÄL, sbst.2), dels om rynka l. (fett)veck o. d., förr särsk. i uttr. draga valk, rynka pannan l. ögonbrynen; äv. i utvidgad anv., om utbuktning på växt(stam). Sahlstedt (1773). De slingrande upphöjningar eller valkar och mellan dem inskurna fåror, som finnas på hjernans yta hos menniskan och de högre djuren. Rein Psyk. 1: 241 (1876). Valkar i handen pryda en hustru bättre än många guldringar på fingrarna. Granlund Ordspr. (c. 1880). Jägarn drog lite’ valk vid brynen och betänkte sig. Högberg Frib. 50 (1910). Händerna har blåsor och valkar efter båtshakens skaft. Johnson Nu 69 (1934). Titta på mig, jag är 44 år, har åderbrock, valkar runt magen. Men jag är nöjd med min kropp, jag känner att jag duger. DN 6/12 1994, s. A2. Klipper man rakt av på ett ställe får buskar en valk. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 143 (2004). — jfr ARBETS-, BEN-, FETT-, HJÄRN-, HUD-, NACK-, PANN-VALK m. fl.
4) i allmännare anv. av 1–3, om långsträckt upphöjning l. utbuktning l. om rullformigt föremål o. d. av annat slag; särsk. dels om i naturen bildad vall l. bank l. driva o. d., dels om rundad, utskjutande del på pelarbas o. d., vulst, torus (se d. o. 2). Som under innewarande winter den til myckenhet fallne snön .. blifwit från sidorne midt på sielfwa gatorne upskottad, hwaraf stora walkar .. upkommit. PH 10: 260 (1774). Med hastiga steg gick han kring rummet, från den ena möbeln till den andra, strök pröfvande med fingret .. Vid hvarje sådant försök uppsamlade hans pekfinger en valk af hopade stoftkorn. Snellman Gift. 1: 31 (1842). Den hvita fradgan (fräste) och vältrade sig i en bågformig valk, som omgaf skeppets sidor. AFSoldan hos Aho Soldan 177 (1849). Kolonnbaserna bestå af en rund, svällande valk, som stundom hvilar på ryggen af gående lejonfigurer. Upmark Lübke 37 (1871). Hans rygg var krökt, och kavajen låg i valkar öfver axlarna. Hallström NNov. 235 (1912). På underläppen låg en valk av torkat snus. Nilsson HistFärs 239 (1940). Där flytjorden .. hejdas, skjuts den ihop till en valk, som sedan troligen lyfts vidare i höjden genom uppfrysning. Selander LevLandsk. 80 (1955). — jfr DEG-, SNUS-, STRUMP-VALK m. fl.
(4) -MOLN. om molnslag (i typfallet) bildat av intill varandra liggande valkar av moln, stratocumulus. Högt över de upptornade stackmolnens toppar och smala mörka flak av valkmoln utbreder sig bymolnets överdel. TurÅ 1953, s. 223.
VALKIG, adj. till 3, i sht om hand: försedd med valkar (jfr balkot, dalkig); ibland äv. till 4, särsk. om väg l. markyta o. d., övergående i bet.: ojämn, gropig, skrovlig. AfhNaturv. 2: 59 (1831). Det hvita föret på gatorna erhöll betänkliga nyanser i grått och svart, och trottoarerna blefvo .. valkiga och slippriga. SD(L) 1901, nr 537, s. 3. Han var sextiosex fyllda, ogift, med händer svullna och valkiga av hårt arbete. Martinson BakSvenskv. 83 (1944). Utputande magar och valkiga midjor. Expressen 22/1 2003, s. 23.
Spalt V 144 band 37, 2014