Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VAGERA vage4ra, v. -ade; vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[jfr ä. d. vagere, t. vagieren; av lat. vagari, ströva omkring, möjl. till den rot som äv. föreligger (med annan utvidgning) i bl. a. VANKA, v.1 — Jfr EXTRAVAGERA, VAG, VAGABOND, VAGANT]
(†) vandra l. färdas l. flacka omkring (ngnstans); särsk. om präst utan (fast) tjänst (jfr VAGANT II). Han skall i the(n)na winter .. intett (behöva) widare Vagera kring om landet. UppsDP 11/9 1595 (möjl. särsk. förb.). J medler tidh wore bem:te siöröfwere all sijn kooss ifrå Nyköpingh och wagerade vthan före Furusundh. BtÅboH I. 4: 25 (1627). Iagh .. som så länge uthan nogon Tienst haar vagera most. VDAkt. 1689, nr 262. Ericus Petri tillhörde i högsta grad de ”vagerande” djäknarna, som gärna flyttade från skola till skola för att pröva ombyte. Samuelsson HALärovUpps. 69 (1952).
Särsk. förb.: VAGERA IKRING l. OMKRING. (†) = vagera. HSH 31: 200 (1664). (Jag) Wagerade .. omkring i Locolax Capell och Williatula by. HfinlÖ 414 (1730).

 

Spalt V 54 band 37, 2014

Webbansvarig