| Publicerad 2013 | Lämna synpunkter |
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(7) -TÄKT. [jfr -ta] (†) handlingen att ta ut l. uppbära skatt l. avgift l. ersättning o. d. (äv. i form av varor l. skattepersedlar o. d.) (jfr intäkt 2); äv. (om motsatt förhållande): handlingen att erlägga avgift l. lämna ut varor o. d. (jfr utgift 1), ofta i sådana förb. som in- och uttäkt; äv. konkretare, om enskild omgång av sådant uttagande resp. erläggande osv. VDAkt. 1653, nr 174. Landshöfdingarne .. (befalls) at hålla noga hand deröfwer, det Regements-Skrifware och Krono-betiente, som Kyrkio-tijondens uttäckt kan wara anförtrodd, ei bruka någon egenwillig disposition med .. Spannemåls anordnande till widt aflägne orter. PH 1: 377 (1723). I alla (sjömilitiekontorets) journaler skall owilkorligen all ut- och intägt upptagas för den dag de werkligen egt rum. SFS 1864, nr 23, s. 7. —
(9) -TÄLJA, v.1 (numera bl. tillf.) förfärdiga (ngt) gm täljning (se tälja, v.1); i sht i p. pf. Carlstedt Her. 1: 186 (1832). Gröfre .. (träskedar) göras af al, då virket efter den första tillformningen kokas, innan skedarna uttäljas. Cnattingius 127 (1877, 1894). —
-TÄLJA, v.2 [fsv. uttällia] (†)
1) (†) till 6: redogöra för l. omtala (ngt); jfr förtälja 1. Raimundius HistLiturg. 53 (i handl. fr. c. 1580). Min bedröfwelse och sorg .. kan ingen vthtälia. Chronander Bel. I 7 a (1649).
2) (†) till 9: räkna l. räkna ut (ngt). Arithmetica är een Konst, at rätt lära räkna, och vthtälia the Taal, som förekomma, både medh Ziphrer och Räkningepenningar. Hortulanus Rekn. A 1 a (1638). JernkA 1851, s. 379. —
(1 g) -TÄNJA, -else (†, Lind (1749), Larsson Hemmab. 250 (1916)), -ning, förr äv. -TÄNA, -ing. [fsv. utthänia] tänja ut (ngt); äv. i oeg. l. bildl. anv., särsk.: förlänga l. utöka (ngt); äv. refl., med sakligt subj., särsk. i fråga om tidslig utsträckning (jfr tänja ut a); förr äv. med avs. på person, i fråga om tortyr (jfr sträcka, v. I 6); jfr -däna, -töja. Uttänjning av det inre ledbandet i knät. Somlighe (av trosvittnena) wordo vthtande .. Somlighe försöcte hädhelse och hudhflengning (osv.). Hebr. 11: 35 (NT 1526). At uttänja och draga .. thenar under waltzen till den tiocklek, som pgne böra hafwa. NumismatMedd. 22: 179 (c. 1721). Sålunda uttänjde sig kriget ett helt år, innan något afgörande blef beslutadt. Palmblad Nov. 1: 197 (1840). Romanerna förflackas och uttänjas i det oändliga. 2NF 4: 127 (1905).
Avledn.: uttänjbar, adj. som kan uttänjas, tänjbar; äv. oeg. l. bildl.; jfr uttänjelig. Deleen 1: 243 (1806). Goda tjenster .. – ett uttryck, hvars betydelse .. är uttänjbar i oändlighet. Malmström Hist. 5: 378 (1877).
uttänjdhet, r. l. f. särsk. (numera bl. tillf.) om litterär text o. d.: egenskapen l. förhållandet att vara (för) lång l. utdragen; jfr långdragenhet slutet. NordT 1892, s. 166. Konstnärligt sett är den hastigt tillkomna dikten ojämn och lider av en viss uttänjdhet. Olsson Fröding 307 (1950).
uttänjelig, adj. (-tänjelig 1772–1916. -tänlig- i avledn. 1788 (: uttänlighet)) (†) uttänjbar. Retzius Djurr. 155 (1772). Auerbach (1916). —
1) (†) till 9: föreställa sig l. göra sig en bild av (ngt); jfr tänka, v. 5. Then jemmer som ther medh är, står intet til at vthtala eller vthtänckia. SLaurentii Ridd. C 4 b (1622). Muræus Arndt 2: 232 (1648).
2) till 9 b: gm tänkande komma fram till l. på (ngt), tänka ut; äv. med inbegrepp av (l. övergående i) bet.: utarbeta (se d. o. 3); jfr -fundera. Planen var uttänkt sedan länge. Syr. 17: 31 (”18: 3”) (öv. 1536). Två ämnen till min Dissertation för denna Docentur har jag redan uttänkt. Atterbom Minn. 538 (1818). För att en uppfinning skulle kunna patenteras, borde den vara absolut ny, d. v. s. aldrig förut af någon uttänkt. TT 1887, s. 8.
Avledn. (till -tänka 2; numera bl. tillf.): uttänkbar, adj. som kan uttänkas; jfr uttänklig. Bergqvist Fråg. 67 (1898).
-TÄRA, v., äv. (i bet. 1) -TÄRAS, v. dep.; -ning. [fsv. uttäras, tränga ut] (†)
1) (†) till 2, intr. l. ss. dep.: rinna l. tränga sig ut; jfr tära ut 2. Bryyt .. (den fullhovade hästens) Skoor ifrån, wärka honom vp alt in på thet lefwande, at Blodet vthtäres, stryk honom thenna salfwan vthi Hoofwen. IErici Colerus 2: 360 (c. 1645). Spegel 426 (1712).
2) (†) till 11: (gm att förbruka tillgångar l. förråd o. d.) utarma l. föröda (område l. trakt l. plats o. d.); äv. med avs. på livsmedel l. förnödenheter o. d.: förbruka l. förtära till slut, äv. (med anslutning till ut, adv. 9) utan obj.: upphöra att förbruka livsmedel osv., förbruka färdigt (jfr förtära 1 a); i sht i p. pf.; jfr tära, v. 1. Giff gerna så får tu, och helga tina siel, Ty när tu dödher är så haffuer tu vthtärt. Syr. 14: 16 (”14: 14”) (öv. 1536). Svenskarne hade bakom sig en af vänner och ovänner uttärd trakt, der innevånarne lika mycket af nöd, som af fiendskap vägrade anskaffa lifsmedel. Mankell Fältsl. 708 (1859). Då eder kost är uttärd, så skickar jag mer. Högberg Vred. 2: 380 (1906).
3) (†) till 11 a, med avs. på person l. kroppsdel l. ngns krafter o. d.: tära (se tära, v. 4 (a)) fullständigt, bryta ned, försvaga; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Möller 1: 116 (1745). En lång, mager och uttärd man. Wetterbergh SamhKärna 2: 23 (1857). Odenius 2Celsus 274 (1906). —
(1 g) -TÖJA, -ning. töja ut (ngt); äv. oeg. l. bildl.; jfr -tänja. Forsius Phys. 43 (1611). Fjäderns sammantryckning eller uttöjning. Frykholm Ångm. 243 (1881). Kortare .. (pianostycken) där motiven ej blivit för mycket uttöjda eller upprepade. Kjellin Troili 2: 196 (1917). —
-TÖMLIG. (-tömlig 1805 osv. -tömmelig 1824) [till -tömma o. tömma ut] (numera bl. tillf.) i sht om kraftkälla o. d.: som kan uttömmas, som kan ta slut. Nordforss (1805). Att kolen höra till de uttömliga kraftkällorna, medan däremot vattenkraften i floderna ständigt regenereras. SvGeogrÅb. 1943, s. 118. jfr o-uttömlig. —
(2, 11) -TÖMMA, -else (†, Kempe Proberugn 4 (1656, 1664), Lindh Huuszapot. 283 (1675)), -tömning; -are (numera bl. tillf., 3NF 6: 1226 (1927) osv.). [fsv. uttöma. — Jfr -tömlig] med avs. på (ngt som uppfattas ss. en) behållare o. d.: tömma innehållet ur, tömma helt o. hållet (jfr tömma ut 1); äv. med obj. betecknande innehållet: tömma ut (se tömma ut 2), avlägsna, särsk. med tanke på att det som avlägsnas samtidigt förbrukas l. försvinner: göra slut på; särsk. dels med avs. på dryck(eskärl), i fråga om att dricka upp, dels i fråga om kroppsvätska l. mag- l. tarminnehåll o. d. (jfr tömma, v.2 1 b, 2 b); äv. med refl. obj., särsk. om vattendrag: ha sitt utlopp, utmynna (ngnstans); äv. oeg. l. bildl. (se särsk. slutet). Jordens resurser uttöms allt snabbare. Uttömning av regnvatten. Alla möjligheter att lösa konflikten är uttömda. Job 40: 18 (Bib. 1541). Medenn .. cronones förrådh är för thetta långe kriget (mot Ryssl.) skuldh vdtömpt. 3SthmTb. 1: 47 (1592). Styrmannen .. hölt .. i handen ett stort krus med wijn, hwilket han nästan redan uttömt. Ehrenadler Tel. 138 (1723). Ödets pilar äro uttömda. SvMag. 1766, s. 383. Några små vattensamlingar på passet uttömma sig åt Gröfvelsjön. Hisinger Ant. 1: 51 (1819). Den sjuke kunde icke mer lemna rummet; 8 till 10 uttömningar infunno sig på dagen, och ett lika antal hvarje natt. Hygiea 1839, s. 294. Knut satt trött och uttömd med sin aftontidning i handen. Moberg Sedebetyg 59 (1935). jfr o-uttömd o. blod-, sädes-, tarm-uttömning m. fl.; särsk. i bildl. anv. α) i sådana förb. som uttömma ett ämne l. en fråga o. d., gm utredning l. redogörelse o. d. nå slutpunkt för l. gå till botten med ett ämne osv.; särsk. (o. numera företrädesvis) i p. pr. i adjektivisk (l. adverbiell) anv., i sht överfört, om ngt sakligt (särsk. förklaring l. beskrivning o. d.): detaljerad l. (ytterst) omfattande; fullständig. En uttömmande definition. När en god Författare uttömt sit ämne, lär han nog sjelf veta sluta. Kellgren (SVS) 4: 299 (1782). Ljunggren Est. 1: 46 (1856; ss. adv.). Icke minst de utförliga och lättfattliga receptbeskrivningarna med instruktiva bilder gör Stora Kokboken till ett uttömmande standardverk. StKokb. 3 (1940). Det var ett uttömmande svar. Söderström Linan 31 (1983). β) (numera mindre br.) i fråga om att uttrycka sig l. sina tankar l. känslor o. d., i sht med tanke på sättet att uttrycka ngt; särsk. i det refl. uttr. uttömma sig i ngt; jfr -gjuta 3 (b, c). Dalin Arg. 2: 392 (1734, 1754). De angripne, icke starka nog att göra motstånd, uttömde sin harm i bittra utlåtelser. Carlson Hist. 3: 192 (1874). Innanför portarna mötte .. (tjänaren), som uttömde sig i ivriga vördnadsbetygelser. Essén HExc. 166 (1916). Östergren (1965).
Ssg: uttömnings-sten. kyrkohist. piscina (se d. o. 3). Brunius Metr. 43 (1854). En särdeles prydlig s. k. uttömningssten (i hvilken det vid gudstjensten använda vattnet nedhälldes, för att rinna ned i kyrkans grund och icke vanhelgas) med fot i form af en kolonnbas med skyddsblad. VittAMB 1872, s. 139.—
(11) -TÖRSTAD. plågad (till det yttersta) av törst, oerhört törstig; jfr -törstig. En uthungrad och uttörstad beduin. Wallin Bref 69 (1846). —
(11 c) -TÖRSTIG, äv. -TORSTIG. [sannol. i analogi med -hungrig] (†) uttörstad. Lind 1: 1595 (1749). Torstig var hon och uttorstig är jag; / Vi ä torstiga alla. Bellman (BellmS) 1: 270 (1790). Schulthess (1885).
Spalt U 1343 band 37, 2013