Publicerad 2012   Lämna synpunkter
UTFÖRLIG ɯ3t~fœ2rlig, adj. -are; adv. -A (†, Serenius (1741)), -EN (numera mindre br., HC11H 10: 200 (1615) osv.), -T (Schönberg Bref 1: 82 (1777) osv.).
Ordformer
(-fördelig 1655 (: uthfördeligen). -förlig (-gh) 1615 osv.)
Etymologi
[liksom d. udførlig av t. ausführlich, till ausführen, ssg av aus (se UT, adv.) o. führen (se FÖRA) (jfr UTFÖRA)]
i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: som behandlar ämnet uttömmande l. ingående l. detaljerat; grundlig; omständlig; vidlyftig; äv. om person: som uttrycker sig l. har benägenhet att uttrycka sig på sådant sätt. HC11H 10: 200 (1615). Wijd hwilket tillfälle jag begiärte utförlig berättelse om alla, jämwäl de minste ting. Ehrenadler Tel. 113 (1723). Jag står just nu på resa .. och hinner derföre ej skrifva så utförligt som jag önskade. Tegnér Brev 4: 88 (1826). Det har blivit en mycket utförlig och ganska monoton skildring. BonnierLM 1954, s. 478. Nils som är entusiastiskt utförlig om tennisen, Marta som är uppfylld av förberedelser inför utsparken. Flygt Verkan 83 (2004). — jfr O-UTFÖRLIG.
Avledn.: UTFÖRLIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara utförlig. Sahlstedt 655 (1773). Naturen af ett Tal tillåter ej utförligheten af en Afhandling. Leopold 1: 183 (1792). Största utförligheten är egnad åt färden till Neapel och beskrifningen af trakten däromkring. 3SAH 5: 68 (1890). Då dessa .. (upplysningar) icke .. ännu publicerats .. torde en ganska stor utförlighet vara på sin plats. HT 1932, s. 169.

 

Spalt U 1022 band 36, 2012

Webbansvarig