| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UTBYNDIG, adj.; adv. =.
(†) förstärkande huvudordets innebörd, dels med sakligt huvudord liktydigt med: förträfflig, utmärkt, dels om person: som i hög grad gör skäl för ifrågavarande beteckning; äv. ss. adv.: högst, synnerligen, ytterst. Så haffuer han .. arbetat i thetta Uniuersitet .. medh sina vthbundiga lectionibus och Scriffter. PJGothus Bacmeister C 3 a (1600). (Pius V var) en vthbyndigh Smickrare. Schroderus Os. III. 2: 155 (1635). En vtbyndigh godh Musicus. Schroderus Albert 4: 161 (1638).
Spalt U 954 band 36, 2012