Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UPPMUTSA, v. -ade (G1R 21: 373 (1550), KFÅb. 1913, s. 282 (c. 1730)) (pr. sg. -er OxBr. 5: 365 (1625)). vbalsbst. -NING.
Ordformer
(op- 16291635. up- (v-) 1550c. 1730. upp- 1668. -muss- (-sz-) 15501644. -muts- (-tsz-, -tz-) 1550c. 1730. -muz- 1635. -mötz- 1635. -a 1550c. 1730. -ia 1658)
Etymologi
[jfr fd. mudse op; liksom d. opmudse, utsmycka, göra stort väsen av, överdriva, av mlt. upmutzen; jfr mht. ūfmutzen, t. aufmutzen; ssg av UPP o. mlt., mht., t. mutzen, putsa (jfr MUTSA, v.), möjl. samma ord som mht., t. mutzen, korta av; av ovisst ursprung]
(†)
1) (†) göra (stor) sak av (ngt (l. ngn)), uppförstora, blåsa upp, överdriva; särsk. i förb. med adj. hög. Så förnimme vij, att bådhe Lasse Brömpz och altt thet andre Drake sälskap sådant myckett högtt upmutze och göre sich ther um en stoor och onyttigh munbrukningh, doch medt ingen skääll. G1R 21: 371 (1550). Göres anten i rådslag eller elliest någon lijten fault, den blifver altidh till dedh högste opmutzet. AOxenstierna 10: 30 (1633). KFÅb. 1913, s. 282 (c. 1730).
2) (†) egga l. hetsa upp (ngn); äv. refl.: sätta sig upp, förhäva sig. Effther hann sich så flux upmussede emot vår nådige vellvilligheet, ähre vij förthenskuld opå thenne tijdh icke tilsinnes vijdere honom medt sådane gunst vare bevågenn. G1R 21: 373 (1550). (Han) berättade at Rådet i Strålsund opmutza the gemeene, at the högeligen befruchta sigh för en revolte. RP 1: 201 (1629).

 

Spalt U 586 band 36, 2011

Webbansvarig