| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
1) till 1, 2: komma upp (till l. på en högre l. längre åt norr l. centralt belägen plats o. d.); numera bl. i p. pf. Väl uppkommen till Stockholm. Tha vj her opkomme till vpland. G1R 1: 191 (1524). Sedhen dhe hade debatteradt saken (på riddarhuset) .. finge dhe budh, att vpkomma till Rikzens Rådh. RARP 1: 121 (1630). Ett danskt fartyg .. uppkom till Stockholm. Fryxell Ber. 3: 206 (1828). Sättas lots .. ur stånd att uppkomma ombord, så snart han till fartyget anländt, böte befälhafvaren femton rubel. SPF 16: 362 (1857). På tisdagen uppkom auditören Martin på kommissionens lokal. PT 22/12 1908, s. 3. särsk.
a) oeg., om himlakropp: gå upp. (Då) Solen är någon Monn vpkommen öffwer Horizonten. Paulinus Gothus Pest. 68 a (1623). Den 23 Dec. efter midd. upkommer Månen kl. 3. Hofcal. 1767, s. 2.
b) om växt l. frö o. d.: komma upp ur jorden, skjuta upp. Theras sädh skal icke vpkomma, och theras frucht intet miöl giffua. Hos. 8: 7 (Bib. 1541). När Trä-plantorne äro upkomne .. hållas the wäl rena ifrån sido-knoppar, som gjerna wilja sig utsticka. Lundberg Träg. 61 (1754).
c) stiga upp l. komma på benen (efter sjukdom o. d.); tillfriskna; förr särsk. i sådana uttr. som uppkomma ur l. av en sjukdom, bli frisk från en sjukdom; äv. bildl. Mika 7: 8 (Bib. 1541). Jagh weet en part aff the rijka hundar, huruledes the haffua bätrat sigh, sedan the vthu siwkdomeno(m) vpkomne äre. PJGothus Savonarola SyndSp. H 6 b (1593). Thetta Sucker .. tienar wäl til siuke Personer, som aff någon swår siukdom vpkomne äre. Månsson Åderlåt. 133 (1642). Nehr nu dager var och min hustro var op kommen. ManhaftLöjtn. 39 (1666; enl. hskr.).
d) (med anslutning till upp 7) i fråga om socialt anseende l. förkovran o. d.: komma sig upp (se komma upp II 2); äv. med sakligt subj. Thet är stoor neesa wara högdt vpkommen och bliffua för sin odygd skul nidher satt. OPetri Kr. 62 (c. 1540). Huru dee förmene städerne bäst kunne opkomma och förkoffras. RP 6: 228 (1636). Men fattigt och oförmöget Folck kunde icke lätteligen vpkomma, emedan the något högre och bättre, angående theras olycksaliga Tilstånds Förbättring, icke kunnat hafwa, vptäncka, och til wäga bringa. Rüdling Suppl. 258 (1740).
2) till 8: bli till l. uppstå, bildas; förr äv.: komma i bruk, vinna spridning. Frågan uppkom aldrig. Jtem maa owerwæghas om icke nyttugt wore at huar boonde hade humbla gard .. Nær thetta vpkommer bliffuer (osv.). G1R 1: 255 (1524). Thet äldsta är thet wissasta: Men thet nyt och senare wpkommitt är, thet är ouist och falskt. KOF I. 1: 194 (1575). Talet, som upkomma genom addering, kallas Summa. Palmquist Räkn. 10 (1750). Kunskapen om hur engelska sjukan uppkommer. Bolin VFöda 123 (1933). Om ägaren inte tar ut i rörelsen uppkommen vinst .. minskas också kapitalbehovet. Larson o. Rohlin ElAffärsredovisn. 10 (1975). jfr ny-uppkommen. särsk.
a) i fråga om ngt negativt, särsk. om skada l. oväder l. stridighet o. d.: uppstå. Hwar owilie icke hade vpkommet emellan her Steen och her Iwar Axelson. OPetri Kr. 277 (c. 1540). När Haat, Wrede och Bitterheet upkommer (osv.). Kyrkol. 16: 11 (1686). Wed Wåd-Eldz upkommande. SthmStadsord. 2: 178 (1704). Ödmann StrFörs. 1: 453 (1800; om storm). Skadorna uppkom sedan en tankbil kolliderat och fattat eld. GbgP 18/10 2007, s. 6.
b) (†) om vattendrag: rinna upp (se rinna upp 2). Linc. Cc 6 b (1640). Berga- eller Snapperuds-ån uppkommer i Buvattnet. Lignell Dal 1: 8 (1851).
3) (†) tr., motsv. 2: skapa l. åstadkomma l. framkalla (ngt); särsk. med avs. på rykte: ge upphov till, sätta igång; äv. med avs. på person, särsk. i sådana uttr. som uppkomma ngn för ngt l. uppkomma ngn uti rykte som ngt, orsaka att ngn blir illa beryktad för ngt l. för att vara ngt (jfr rykte 1 b ε); äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med. Dieffwlen .. haffwer vpkommit dödhen ty kan han icke lijdha lijfzens ordh. OPetri 1: 33 (1526). SvFlH 1: 145 (1570; med avs. på skada). Per klåcker i lösta klagadhe på ander larsson i åby att han skolle wpkomma henne wthi itt slemt Rycte som hora. UpplDomb. 5: 89 (1578). Landet har iagh från then plåghe / Frälst, hwilken höge och låghe / Ha lijdit vnder then träldom, / Min Broder Waldemar vpkom. Messenius Blanck. 1 (1614). Hon haffwer honom Vpko(m)mitt och berÿchtatt för hoor medh een Pigha. EkenäsDomb. 1: 88 (1644). Dhet blam (dvs. rykte) som Petter i Gammelsmåla haffwer upkommit. VDAkt. 1697, nr 330. (Sv.) Uppkomma med en villfarelse, (t.) einen Irrthum aufbringen. Heinrich (1814).
Avledn.: uppkommelse, r. l. f. [fsv. upkomilse] (†) särsk. till 1 d: förhållandet att komma sig upp, förkovran; jfr -komst 1 b. Till menige rijcksens upkomelsze och välfärdh. G1R 20: 301 (1549). Till mina K(ära) barns opkommellsse. VDAkt. 1704, nr 449. —
1) (numera bl. tillf.) motsv. -komma 1: handlingen l. skeendet att komma l. stiga upp, uppkommande. Wid sin opkompst (på riddarhuset) om Torssdag. RARP 2: 65 (1634). Trapporna .. löpa vid upkomsten tilsammans på ett plan. Wallquist EcclSaml. 5–8: 162 (1791). Vid första upkomsten till Academien måste en Studerande sprida sin upmärksamhet åt alla håll. Ödmann StrFörs. 4: 366 (1822). DN(B) 1960, nr 104, Bil. s. 2 (i fråga om sådd). särsk. (†) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.
α) motsv. -komma 1 slutet γ: tillfrisknande (från sjukdom); äv. om handlingen att stiga upp (ur sängen) efter barnsbörd. HC11H 2: 35 (1678). Eders Excellences lyckliga upkomst utur den långsamme siukdomen. BrinkmArch. 1: 209 (1716). Är Hästen siuk, och man på des upkomst twiflar (osv.). Salander Gårdzf. 29 (1727). Auerbach (1915).
β) motsv. -komma 1 d: förkovran l. framgång l. uppsving l. lycka; befrämjande; särsk. i sådana uttr. som dels Sveriges l. rikets o. d. uppkomst, Sv:s osv. förkovran o. d., dels (vara l. lända) ngn (l. ngt) till uppkomst, (vara) ngn (l. ngt) till gagn l. befrämja ngn (l. ngt); ofta i förb. med mer l. mindre liktydigt ord; jfr uppkommelse. Riketh till upkumst och förbättring. G1R 28: 528 (1558). Taltes och .. om duuk- och offer Penningar .. att det må komma till kyrkiones vpkompst, och icke Kyrkioherden till godo. HFinLappm. 2: 89 (1688). At mahn .. kan lägia ihoop något till sin, uthj ålderdomenss, uppehelle och barnens upkåmst. KKD 7: 153 (1707). BrinkmArch. 1: 147 (1712: länder). Til Rikets och inwånarnes nytta, upkomst och förkofring. Dalin (SVS) 1: 15 (1733). Var icke liberal, min vän, / Om du vill uppkomst söka! Braun Dikt. 2: 67 (1838). IllSvOrdb. (1964; angivet ss. mindre br.).
2) motsv. -komma 2: ursprung l. härkomst; tillkomst; början. En dygd- och tuchtig dame / Aff borgerlig upkomst i staden Amsterdame. Wennæsius Vitt. 220 (1671). Sättet för de lefvande och de liflösa kropparnes uppkomst är .. helt olika. Thorell Zool. 1: 3 (1860). Ångbåtar funnos i obetydligt antal, jernvägarna voro just i sin uppkomst. Beckman Amer. 2: 124 (1883). Uppkomsten av de globala nätverken. SvD 12/3 1995, s. 4.
Ssgr (i allm. till -komst 2; i sht i fackspr.): uppkomst-betingelse. SvGeogrÅb. 1934, s. 45. Stor uppmärksamhet åt både utforskandet av olika uppkomstbetingelser .. och försök att finna adekvata behandlingsmetoder. SvD(A) 30/11 1965, s. 4.
-historia. Alla mina arbetens uppkomsthistoria med miliö, yttre omständigheter, idén, utförandet, kommentarier. Strindberg Brev 6: 18 (1886). Den medeltida borgens uppkomsthistoria. Rig 1961, s. 107.
-ort. Epidemiernas vanliga uppkomstort. Bergman Folksj. 148 (1875). Rig 1943, s. 3 (i fråga om sagotradition).
-tid. 1) (tillf.) till -komst 1, särsk. i fråga om gröda. Skillnad i uppkomsttid och även tid för första kupningen mellan ej förgrodd och förgrodd har uppgått till i medeltal 11 dagar. LAHT 1932, s. 195. 2) till -komst 2. Alla dessa bergarter bildades sednare än omgifvande Skiffer; likväl kan deras uppkomst-tid icke noga bestämmas. JernkA 1829, Bih. 2: 3. —
-KONSTRUERA, -ing.
1) (numera bl. tillf.) till 1 e, 10: (gm beräkning) konstruera l. framställa (ngt); äv. bildl. Warburg Rydbg 1: 607 (1869). TT 1872, s. 84 (med avs. på triangel). Han ansåg .. att frågan uppkonstruerats till alltför stora dimensioner. SD(L) 1901, nr 177, s. 5. Wrangel Paris 228 (1909; med avs. på teaterdekoration).
2) till 1, 8: (i tanken l. fantasin l. teorin) bygga upp l. skapa (ngt); hitta på; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: hopfantiserad; konstruerad, konstlad. Dessa filosofiskt uppkonstruerade barn. Verd. 1883, s. 77. Icke genom uppkonstruerande af abstrakta teorier, utan genom ett omsorgsfullt studium af historien. NF 10: 524 (1886). Handlingen i hans dramer är ofta onaturlig och uppkonstruerad. Schück AllmLittH 3: 701 (1921). —
-KOPPLA, -ing.
1) till 8 g: koppla (se d. o. 1 f); förr särsk. med avs. på telefonsamtal; numera i sht i fråga om datanät, dels ss. vbalsbst. -ing, dels i p. pf., särsk. i uttr. vara uppkopplad (mot (Internet o. d.)), vara ansluten (till (Internet osv.)). Trådlös upp-koppling. Signaleringen verkställes med ett mycket enkelt handgrepp, som gör det möjligt för telefonisten att samtidigt med uppkopplingen af ett samtal uppringa den önskade abonnenten. SDS 1897, nr 370, s. 2. Det (blir) enkelt att ständigt vara uppkopplad mot sitt eget nätverk eller Internet oavsett om man är på kontoret, hemma eller på resa. SvD 8/1 1996, Näringsliv s. 4.
2) till 10: binda (hund) i koppel; numera bl. i p. pf. Man uppkopplar .. jagthundarna. Greiff Jagt 114 (1821). Hemberg Kola 50 (1902). —
(3) -KORKA, -ning. korka upp (flaska). Envallsson Hofsl. 32 (1786). Rödvinsflaskor står uppkorkade på silverassietter, pilsner och moselvin väntar i jordkällaren. Henschen SkuggBrott 161 (2004). jfr o-uppkorkad. —
-KRAFSA, -ning. särsk.
1) till 1 b: gm krafsande bringa (ngt) i dagen; jfr -böka 1. BtVLand 6: 5 (1674). Då en hund skulle med fötterne nedgräfwa et behn, äro först några penningar upkrafsade. Schück VittA 4: 481 (i handl. fr. 1740).
2) till 12: riva upp (ngt) (jfr -kratsa); äv. med avs. på jord o. d.: (bearbeta gm att) hacka sönder; äv. mer l. mindre bildl. (Vi skall inte) the gambla såren vpkraffza. PErici Musæus 5: 136 a (1582). Med en jernharf upkrafsa jorden. Gadd Landtsk. 2: 145 (1775). Man kan hitta toppade myrstackar och uppkrafsad mossa, där björnen väntat sig att finna något ätbart. TurÅ 1952, s. 43. —
(10) -KRAMA. (numera bl. tillf.) krama ur (ngt). Derpå tages bären up med händerna och kramas ut det bästa man kan, då de upkramade bären åter wäl stötas. Warg 630 (1755). Önskas krämen mycket fast, sätt till de blötlagda, uppkramade gelatinbladen. StKokb. 103 (1940). —
-KRANSA, -ning.
1) (†) till 1 g, i p. pf. om hår: uppsatt i krans. Alla qvinfolk i Italien gå med uppkransadt hår. CAEhrensvärd (SVS) 1: 112 (1782). Atterbom Minn. 452 (1818).
2) i sht sjöt. till 9: kransa upp (ngt); jfr -linda 1, -ringla. Roswall Skeppsm. 1: 36 (1803). En uppkransad kabel .. som tycktes ligga där enkom för att köra in fötterna i. Bergdahl Antip. 2 (1906). Under förflyttning går föraren i regel framför hästen med lång ledtygel, som uppkransad hålles av högra handen. SoldIHäst. 1942, s. 92. —
(12) -KRATSA. (†) gm att kratsa luckra upp (ngt); jfr -krafsa 2. Vpkratza jorden medh fötterna. Linc. Ooo 3 b (1640). Vid betonmurning pådrifves arbetet, så att ett skikt ej hinner torka, innan nästa pålägges, och ett hårdnadt skikt måste åter uppkratsas. Juhlin-Dannfelt 109 (1886). —
(10) -KRITA, -ning. utmärka (ngt) med krita; förr särsk. med avs. på hällristning; anträffat bl. ss. vbalsbst. o. i p. pf. Uppkritningen av fotbollsplanen tog tid. Fig. 14 visar hällen och den uppkritade ristningen. Fornv. 1907, s. 185. Observera att ringen (för släggkastning) endast är uppkritad. IdrBl. 1935, nr 81, s. 3. —
(12) -KROSSA, -ning. (i fackspr., i sht geol.) krossa (malm l. berggrund o. d.) (i samband med förkastning o. d.); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning o. i p. pf. Af all malm ansågs 30–50 % utvinnas utan lössprängning, blott genom uppkrossning vid raset. JernkA 1901, s. 230. Tektonisk uppkrossning verkar .. ofta mycket ojämnt och går ofta fram i bestämda zoner. SvGeogrÅb. 1946, s. 13. De ytterligare bevis man efterfrågar, i form av uppkrossad berggrund i sprickzonerna, är däremot oftast dolda av vatten, mineraljord eller torv. TurÅ 1983, s. 76. —
(7 f) -KRYA. (†) göra (ngn) kry l. pigg (o. glad); äv.: bli kry osv.; i sht i p. pr. o. p. pf.; jfr -liva. Mor har varit en tid så dålig, att jag trodde, det skulle i vår sluta. Nu är hon uppkryad. AnderssonBrevväxl. 2: 352 (1852). Då jag härunder får någon uppsats af din hand, är det ett helsobud från dig, ett uppkryande vittnesbörd om att du själf är kry. Rydberg Brev 1: 370 (1893). Östergren (1964). —
(1) -KRYPA, -ning. krypa upp; äv. bildl. Lind 1: 212 (1749). Först uppkröp / Den sparande och omtänksamma Myran. JGOxenstierna 4: 249 (1815). Jag såg henne alltjämt för mig, såg henne sitta uppkrupen där i soffhörnet. Söderberg Glas 60 (1905). Högre upp synes en och annan by uppkrupen på en bergskam. Westermarck Marocko 170 (1918). —
(2 e) -KRYSSA. (†) kryssa (se kryssa, v.2 1). Det okända uppkryssande skeppet. Gosselman SNAmer. 2: 93 (1833). Vi (hade) vackert väder och uppkryssade med en Buenos Ayresk lots något närmare land. Gosselman SAmer. 122 (1842). —
(1 b) -KRÄKAS l. -KRÄKA, -ning. gm kräkning få upp (ngt); numera bl. ss. vbalsbst. (äv. konkret) o. i p. pf.; jfr -kasta 2, -spy. Den första morgonen .. upkräktes en stor Lumbricus med mycken slem. VeckoskrLäk. 4: 342 (1783). En flicka .. begynte på en gång at upkräkas blodvar. VetHLäk. IV. 2: 34 (1796). Dibarns ostlika uppkräkningar. Ekbohrn 2: 334 (1904). —
(1) -KRÄLA. kräla upp; numera bl. tillf. i p. pr. Äro .. hönsen tilreds, at plåcka .. (larverna) up, innan de .. åter upkräla (i träden), så kan man .. hoppas, at slippa dessa rofdjur. Trozelius Rosensten 229 (1752). —
(9) -KRÄVA, -ning, förr äv. -KRÄVJA. (†) kräva in l. (in)fordra (ngt); jfr kräva, v. 2 a. Sa(m)ma tijdh gaff jacob pankow Adam beholt befalni(n)g vpkræffia sin geld. OPetri Tb. 1: 151 (1527). Till N. N. att upkräffia och infordra den hielp, som adelen öffver heela Finland beviliat hafver. G1R 27: 265 (c. 1650). SDS 3/2 1901, s. 3 (med avs. på skolskatt). —
(1 g) -KRÖKA, -ning. (†) böja (ngt) uppåt; i sht i p. pf. om kroppsdel. Lind 1: 225 (1749). Djuret .. står sammankrymt med uppkrökt rygg. Tidén Bosk. 62 (1841). Nyman VäxtNatH 1: 385 (1867). —
(1 e) -KUPA, -ning. lägga upp (jord) i kupa (runt växt); förr äv. med avs. på växt: kupa jord kring. Ju högre de (dvs. humlestånden) med sådan god jord opkupas, ju bätre har jag funnit det. VetAH 1744, s. 101. Växter som Prunus, syren, prydnadsäpple .. tvingas bilda rötter från ädelveden genom att avläggare eller stamskott hårt omviras med järntråd, varefter jord uppkupas kring de så behandlade plantorna. LAHT 1929, s. 25. Sonesson BöndB 585 (1955; i fråga om sparrisodling). —
(7 e) -KVICKA, -else (†, Westerdahl Häls. 279 (1764), 3SAH XLIII. 2: 114 (1842)), -ning (†, Schultze Ordb. 2471 (c. 1755), Dalin (1855)). väcka (ngn l. ngt) till liv (igen) (jfr -liva 1); vederkvicka; pigga upp; förr äv.: (gm värme) få fart på ngt; numera bl. i p. pr. Ta ett uppkvickande bad. Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651, 1668). En stråle af Snillet har samma verkan som en stråle af .. Solen .. den uppqvickar tusende små Insekter. Thorild (SVS) 2: 26 (1784). Troligen skall han skratta om icke åt qvickheterna så åt dumheterna, hvilket kan vara rätt så uppqvickande. Bremer Brev 1: 493 (1838). På tredje dygnet började slaggen rinna mycket trög, stelna framför forman och åter uppqvickas under glottning. JernkA 1843, s. 159. —
(7 e) -KVICKNA, -ing. (†) vakna till liv (igen), få liv; äv. tr.: väcka (ngt) till liv (jfr -kvicka). Naturen begynnar på nytt vpqwickna. Herlicius Alm. 1640. Ett önskeligit wåhrwäder upqwicknade den än behåldna rågroten. Trolle-Bonde Hesselby 151 (i handl. fr. 1756). Då uppqvicknade å nyo med desto större liflighet den skaldegåfva, som under den långa mellantiden hade legat helt och hållet undertryckt. 2SAH 41: 165 (1866). —
(10, 12) -KVISTA, -ning. avlägsna (nedre) kvistar l. grenar från (träd (l. skog l. rågata med tanke på där växande träd)); jfr under -kvista. Skole alla trä ut medh wägarna upqwistade och affrödde wara otto alnar högt ifrån marken. Lagförsl. 361 (c. 1606). Rågator, Byar och Hemman emellan huggas eller upqwistas på de ställen, der det lämpeligen ske kan, allenast til tre alnars bredd. PH 8: 7382 (1766). Där betet är knappt och måssen rådande, bör skogen upqwistas, om den ändtligen skall bibehållas. Alm(Sthm) 1785, s. 41. —
(1 b) -KVÄLLA, -ning. (†) välla upp l. fram. Linc. Rr 2 a (1640). Sielfwa wattnet i kiellan är oförliknelig klart, rent och kalt .. hwilcket med en stor ådra upqwäller. Linné Gothl. 343 (1745). I nejden af Endor .. uppqväller ån Kison. Palmblad Palæst. 20 (1823). SAOL (1973). —
(7 (e β), 14) -KÄFTIG. [senare leden ytterst till käft; jfr käfta, v.2] (vard.) om person: som är trotsig l. provocerande o. d.; särsk.: som säger emot (ngn som är kunnigare l. äldre l. har högre ställning o. d.) på ett respektlöst sätt (”käftar emot”); äv.: orädd, morsk, tuff o. d.; äv. om sak l. företeelse, dels: utmanande, provocerande, stridbar (se stridbar 2 b slutet) o. d., dels: snitsig, tuff o. d.; jfr -nosig 2, -studsig. Monsieur Upkäftig. DA 1771, nr 271, s. 3. ”Om han bara icke vore så uppkäftig vid Riksdagarna”, anmärkte Carl XIII, grubblande. Crusenstolpe CJ 1: 383 (1845). ”Den härliga bilden” av mig, klädd i två västar och seende oppkäfti ut av tusan hakar. Fröding 15: 19 (1879). Tagankateatern, Moskvas sedan länge mest uppkäftiga och spännande teater. DN 13/12 1988, s. 20. Det var ont om uppkäftiga ”utropstecken” på årets Möbelmässa i Älvsjö i Stockholm. Den djärve inredaren kände sig inte som hemma. ICAKurir. 1995, nr 15, s. 28.
Avledn.: uppkäftighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara uppkäftig. Weste (1807). Jag hade just fått sparken från fabriken på grund av oppkäftighet. Fridegård LHård 6 (1935). De charmerande drag av oppkäftighet och avspändhet som finns i ett par av de tidigare porträtten är borta här. 3SAH LXXVI. 2: 283 (1968). —
(9) -KÖP. [jfr t. aufkauf; vbalsbst. till -köpa] handlingen att köpa upp, uppköpande; inköp; äv. (numera bl. i Finl.) konkret: inköpt vara. Påmintes om spanmålls upköp till armeernas höga nödhtorfft. RP 7: 277 (1638). Doktorinnan Marin reste .. åt landet i och för uppköp af diverse produkter. Carlén Skuggsp. 2: 85 (1865). Hon gjorde själv alla uppköp, sydde och lagade, höll ordning på allt. Lagergren Minn. 2: 25 (1923). Markera skillnaden mellan dina uppköp och föregående kunds varor. Hufvudstadsbl. 10/5 2000, s. 15. jfr morgon-, salpeter-, silver-, skinn-, spannmåls-uppköp m. fl.
Ssgr: uppköps-mejeri. (numera bl. i skildring av ä. förh.) mejeri vars råvara är uppköpt mjölk (från närliggande lantbruk). Fahlbeck JordbrAfk. 68 (1893). Man skiljer .. mellan gårds- (herrgårds-), uppköps- och andelsmejerier efter förhållandet mellan mjölkleverantör och mejeriet. 2NF 17: 1493 (1912).
-order. jfr order 5. Dock effektuerades ej alla i dag från Skåne ingångna uppköpsorder. Tiden 1848, nr 111, s. 4. —
(9) -KÖPA, -ning; -are (se avledn.), -erska (se avledn.); jfr -köp. [jfr t. aufkaufen] köpa upp (ngt) (se köpa upp 1) (jfr -handla); äv. (i sht sport.) med avs. på person. Målvakten blev uppköpt av en annan klubb. G1R 7: 391 (1531). (Stämplarna) förwaras uti en dertil upköpt låda med twänne olika lås. PH 6: 4227 (1756). En stor del af laxen uppköpes af företagsamma qvinnor, som mest röka den och sända den under titeln ”halmstadlax” till Stockholm. Ödman VexlBild. 12 (1887, 1893).
Avledn.: uppköpare, m.//ig. person som (yrkesmässigt) köper upp varor (för annans räkning); jfr inköpare, upphandlare. Dhee omkring landet löpande Mångelskor och Vpkiöpare. HSH 31: 102 (1662). I Falun hade konungen för det mesta en uppköpare, hvilken .. skaffade honom den koppar, han behöfde till myntning, plåtfabrikation, kanontillverkning. JernkA 1904, s. 507. Grönsaker som hon .. sålde till de uppköpare som kom förbi. Mankell Villospår 12 (1995). jfr fisk-, pärl-, skinn-, skrot-, spannmåls-, timmer-uppköpare m. fl.
uppköperi, n. (†) särsk. om fiskuppköpares verksamhet. PH 10: 366 (1774). Skärgårdsbor som tidigare med sina däcksbåtar på tio, elva tons dödvikt .. legat på uppköperi övergick nu till backefiske i Kattegatt. Hasslöf SvVästkustf. 75 (1949). jfr sill-uppköperi.
-KÖRA, -else (†, Lind 1: 447 (1749)), -ning, -sel (se d. o.); -are (Bergv. 2: 353 (1746: upkörarelön) osv.).
1) till 1, 2: köra l. forsla upp l. fram (ngt); äv. (till upp 1 h β) med avs. på person: tillsäga att stiga upp; numera i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst.; äv. (numera bl. i förb. komma uppkörande) intr.: köra upp l. fram. Jag blev uppkörd ur sängen. G1R 24: 455 (1554). Den .. svarta åkaren .. uppkörde cofferterna från hamnen. Gosselman SNAmer. 1: 58 (1833). Efter klockan nio kom .. (han) uppkörande på gården. Ödman UngdM 1: 10 (1862, 1881). Ångaren, hvilken är svårt uppkörd på grundet. GHT 1896, nr 245 A, s. 3. Vedförrådet plägar .. uppköras under april, då skaren bär. TurÅ 1911, s. 319. SvD(B) 1926, nr 330, s. 10 (om kanoner).
2) till 1, bildl., i p. pf.
a) i fråga om känslo- l. hälsotillstånd; stundom (till 1 e β) liktydigt med: däst, stinn; jfr köra, v. 4 c δ. Uppkörd mage. Tholander Ordl. (1872). Så uppkörda var mina känslor. Nyblom Hum. 10 (1874). Badet bör i allmänhet icke tagas så varmt, att ansiktet blir rödt och uppkört. VerdS 111: 14 (1903).
3) till 1 b: gm körning upphämta (ngt) ur jorden; numera bl. i p. pf. Celsius Alm. 1730, s. 6. (med avs. på tistel). Uppkörning av potatis med årder. Sonesson HbTrädg. 1113 (1919).
4) till 10, 12: plöja (jord l. åker o. d.); äv. med avs. på plogfåra: gm plöjning åstadkomma; äv. utan obj. Thett samma som wij wpkörde sådde wij både med rogh och korn. Rääf Ydre 3: 399 (i handl. fr. 1594). Huru ofta händer det icke, at man upkör sin åker, men at et .. regn kommer strax däruppå och slår ihop åkern. HushJourn. 1780, dec. s. 30. Man (lade) potates i de uppkörda fårorna uppå välbekant vis. Hedlund Schweiz 26 (1866). jfr o-uppkörd.
5) till 10, 12: (i sht vintertid) gm körande göra (väg) farbar (jfr -väga, v.2); äv. med avs. på spår: gm körande åstadkomma; äv.: gm flitigt bruk köra sönder (väg) l. förorsaka gropar i. Förmantes till flijt och hiälpsamhet j wägens opkiörande. Norrl. 8: 45 (1699). Till och med de bästa makadamiserade vägar blifva uppkörda och måste beständigt grusas. KrigVAH 1888, s. 146. De tidigaste .. vägarne (var) ofta mycket breda, för att de upptrampade eller uppkörda spåren skulle kunna ombytas. EkonS 1: 344 (1893). jfr o-uppkörd.
Ssgr (till -köra 1): uppkörs-bro. jfr bro 3 f. Weste (1807). En ny uppkörsbro till höskullen. Wassing Dödgr. 188 (1958).
(1 e β) -KÖRDHET~02 l. ~20. [till p. pf. av -köra] motsv. -köra 2: tryck (se d. o. 1 b); dästhet. LbInternMed. 2: 314 (1916). Biverkningar .. halsbränna, kräkningar, förstoppning, uppkördhet. PatFass 1990–91, s. 112. —
(8 a) -KÖRNING, sbst.2 [till köra upp] uppvisande av körskicklighet för erhållande av körkort; i sht konkretare. Många gånger kan det naturligtvis vara svårt att bedöma en aspirants kompetens att köra bil i storstadstrafik .. och var och en av oss har under sommarmånaderna cirka 200, ja ända upp till 250 uppkörningar per månad. VeckoJ 1951, nr 34, s. 23.
Ssg: uppkörnings-prov. jfr prov 1 b. Det uppkörningsprov som genomförs i Pusan sägs vara så svårt att bara en av fem bilskoleelever lyckas ta körkort. DN 16/6 1992, s. A15. —
-KÖRSEL. [till -köra] motsv. -köra 1: handlingen att köra upp (ngt), uppkörning, uppforsling; äv. konkret: uppkörsväg, uppfart. Vid uppkörseln på rampen. Bräder som .. kåstadhe med inkiöp och upkiörssell. BoupptSthm 1669, s. 281. Prästgården .. (med) sin herrgårdsliknande uppkörsel. Holmberg Tidsstr. 76 (1918). —
(10) -LADDA, -ning; -are (GbgP 23/10 1985, s. 30, osv.). ladda (ngt med elektricitet) (jfr ladda, v. 4); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av sådant laddande, äv. bildl., särsk. om (period av) förberedelse l. kraftsamling inför stor insats o. d., särsk. i militära sammanhang l. i fråga om sport. TT 1890, s. 29. TT 1899, M. s. 121 (konkretare). Som batteriet har endast begränsad förmåga till kraftutveckling, måste det alltsomoftast uppladdas. 2NF 30: 997 (1920). Under uppladdningen inför Åre-VM blev Sveriges alpina stjärna .. störd av en inflammerad sena på baksidan av knät. Sydsv. 1/12 2007, s. C33.
Spalt U 535 band 36, 2011