| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPPKOMLING up3~kom2liŋ, om person m.//ig., om sak r.; best. -en; pl. -ar.
1) person som har kommit sig upp från enkelt ursprung till maktposition l. rikedom o. d., parveny; vanl. nedsättande, särsk. med tanke på sådan persons bristande bildning l. kultur o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., om ngt sakligt. Un parvenu (Eng. upstart) = en som hastigt och oförtjent kommit upp till ärestånd (månne uppkomling?). Moberg Gr. 60 (1815). Göran Persson, Olof Sverkersson och Erik Tegel, hvardera med sitt sällskap, hade också ingifvit föga förtroende för uppkomlingar ur ofrälse stånden. Fryxell Ber. 6: 157 (1833). (Hangesund) är bland alla Norges städer uppkomlingen, brackan om man så vill, men den energiska, framgångsrika och nyttiga brackan. Koch AntHav. 193 (1918). Ingenting kan glädja en stackars uppkomling och nyrik så mycket som att anses förstå sig på fina saker. Martinson BakSvenskv. 163 (1944).
2) allmännare, om ngn l. ngt som (jämförelsevis sent) har uppstått l. kommit upp, närmande sig l. övergående i bet.: nykomling. (Geologin visar) det sanna, som ligger under myten, nämligen att människan på jorden varit den senaste uppkomlingen. Nyblæus Forskn. IV. 2: 61 (1897). Det var väldigt tungsprunget idag och en svår bana, säger 22-åriga Jansson som av många kallas för årets uppkomling inom svensk orientering. DN 24/7 2007, s. B19.
-TYP. typ av människa som har en uppkomlings karaktärsdrag. Det mästerliga karaktärsstycket Les affaires sont les affaires .. hvars cyniska, brutala och intelligenta hufvudperson är en med etsande skärpa framställd modern uppkomlingstyp. 2NF 18: 648 (1912). —
-ÄTT. särsk.: furstlig ätt av enkelt (folkligt) ursprung. (E. XIV) betogs af fruktan för arfrikets bestånd – en lättförklarlig fruktan hos fursten af en uppkomlingsätt och gemensam för Gustafs alla söner. NF 4: 662 (1881).
Spalt U 534 band 36, 2011