Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÅGNA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(togn- c. 16351780. tågn- 16811939)
Etymologi
[jfr sv. dial. tångna; liksom fvn. togna sannol. inkoativbildning till ett verb motsv. got. tiuhan, mlt. tēn, fht. ziohan, draga (liksom äv. fvn. toginn, p. pf., dragen) (se TE, v.2), alltså eg.: bli utdragen]
(†) om rep l. band o. d.: töja (ut) sig, bli längre; äv. om skinn l. hud o. d.: bli uttänjd. Schroderus Dict. 257 (c. 1635). Et Mäte-Snöre hälst af Tagel grant flätadt, ty et sådant tågnar och krymper minst. Agner Ört. 115 (1725). At som ett tågnande läder uttänia himmelen, jag menar den helige skrift och himmelska läran. Lundberg Paulson Erasmus 203 (1728). Blifwe aldrig den dag, at .. banden, som riksskjeppet sammanbinda, togna, om icke brista. BondP 1771, 12: 168. Att förut innan snörena tillskäras (till lattorna till en vävstol), sträcka dem, till förekommande af deras tågning eller ojemna förlängning under väfningen, är ganska nyttigt. Ekenmark Lb. 54 (1847). Cannelin (1939).

 

Spalt T 3540 band 36, 2010

Webbansvarig