Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TURKOS turkå4s l. -kω4s, adj. -are. adv. -T; äv. oböjl.
Etymologi
[jfr motsv. anv. i dan. o. nor.; till TURKOS, sbst., l. möjl. (delvis) utlöst ur l. elliptiskt för ssgrna TURKOS-BLÅ l. -FÄRGAD]
turkosfärgad; i n. sg. äv. i substantivisk anv.; jfr TURKOS, sbst. 2. Det grova, / svartmönstrade, turkosa (men mera blå) / stolstyget. Åkesson Ute 86 (1965). Har du gröna ögon eller är de turkos? Mattsson Skön. 68 (1987). Vattnet är turkost och klart som ingen annanstans i Medelhavet. Expressen 23 ⁄ 6 2007, s. 34. Glasyr i blått, turkost och brunt. Expressen 7 ⁄ 2 2008, s. 18.

 

Spalt T 3232 band 35, 2009

Webbansvarig