Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TUMULUS 4mulus, r. l. m.; pl. -muli (Upmark Lübke 56 (1871) osv.) ((†) -muler Schück VittA 2: 356 (i handl. fr. 1668))
Etymologi
[jfr eng., fr. tumulus, av lat. tumulus, till tumere, svälla (se TUMME)]
arkeol. gravhög. Dhe uhråldrige Konungars och hieltars griffter, tumuler och högar. Schück VittA 2: 356 (i handl. fr. 1668). Han anser .. (gravhögen) snarare för en större begrafningsplats, än en vanlig tumulus. Retzius EthnolSkr. 151 (1849). Tumulus .. (dvs.) inom arkeologin alternativ benämning på gravhög. NE (1995).

 

Spalt T 3125 band 35, 2009

Webbansvarig