Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TUDDA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. tudda, trasslas; möjl. avledn. av TUDDE]
(†) åstadkomma att (ngt) blir hopknycklat l. oredigt; skrynkla. Ihre (1769). (Sv.) Tudda .. (fr.) Chiffonner. Nordforss (1805). Lundell (1893). — jfr NED-TUDDA.
Särsk. förb. (†): TUDDA PÅ. (†) med hjälp av en trasa o. d. (jfr smörje-tudd) stryka på (ngt); anträffat bl. utan obj. (Satan gav häxan) lijtet smörja på en kluut, befallandes henne dhermed smörja rummet, som hon wille sittia på. Doch förr än hon tuddade på, skulle hon säija (osv.). BtFinlH 2: 290 (1666). —
TUDDA UT. (†) släta ut (ngt oredigt l. skrynkligt). Låt vara, lilla du; jag skall nog lägga det bra! Hvad för slag? ”Tuddigt?” Nå, så kan det tuddas ut igen! Finns inte strykjern i verlden? Bremer Hem. 1: 245 (1839).

 

Spalt T 3061 band 35, 2009

Webbansvarig