Publicerad 2008   Lämna synpunkter
TRÅNGMÅL troŋ3~2l, n. (PrivSvStäd. 3: 653 (1589) osv.) ((†) r. l. m. LPetri Sir. 13: 9 (1561), Dähnert (1784)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(trang- 1695. trång- (-o-, -gh-) 1555 osv. trånga- (-gh-) 15551716. trånge- 16171694. trångo- 1635. trångs- (-z-) 16041890. -mål (-åål, -hl) 1555 osv. -måll (-hll) 15551636. -mååll 1559)
Etymologi
[fsv. thranga mal, thrangmal, thrangsmal; jfr uttr. oträngt mål o. fsv. þrangalöst mal; ssg av TRÅNG, sbst., o. MÅL, sbst.2]
1) besvärlig(t) l. svår(t) belägenhet l. tillstånd, svårighet(er); dilemma; nöd(situation); förr äv. närmande sig bet.: nödlidande l. fattigdom; jfr TRÅNGHET 2 b. Komma, råka, vara, befinna sig i trångmål. Thu beclager väll böndernes trånghmåll och nödhtorfft och mener doch i sanningh thin egen nytte och fördell ther medh. G1R 25: 132 (1555). The fun(n)o gott, at .. taga sin marche in i Finland, och så lättligen sedan bringa Swerige i störste Nöd och Trångzmåhl. Widekindi KrijgH 8 (1671). Ju längre man velat envisas at rädda landet med värjan, ju mera och diupare hade det blifvit försänkt i trångsmål. 2RA 1: 297 (1723). Till det komiska hörde damernas trångmål för sina krinoliner i de många vådliga svänghjulens grannskap. Topelius 24: 288 (1862). I Lund kan studenter i ekonomiskt trångmål få låna pengar från sin egen lånekassa, Kreditkassan. DN 4 ⁄ 9 2005, s. C4.
a) (†) närmande sig l. övergående i bet.: brist; särsk. i uttr. trångmål på l. efter l. av (äv. om l. för) ngt, brist på ngt. HT 1905, s. 42 (1622). Att vid Mölnbacka och the flere bruk i Kihls härad är trångmål efter kol i anseende till the många och nära in till hvarandra belägne bruken. 2RARP 17: 288 (1747). Det Allmänna trångmål på arbetare wid Landt-bruket. Brauner Åker 160 (1752). Trångmålet om födan förmente de härröra deraf, at de Swenske i början tagit rundeligen för sig. Loenbom Stenbock 4: 99 (1765). Det framgår .. att det emellanåt var England, som befann sig i större trångmål för penningar än Spanien. KrigVAT 1895, s. 112.
b) (†) närmande sig l. övergående i bet.: anledning l. tvingande skäl o. d. (att göra ngt), nödtvång. Att samma dråp är händt och skedt i trångzmåll, af rätta nödwärnn. 3SthmTb. 5: 376 (1604). The som uthan trångemåhl .. holla sigh ifrån kyrkian .. böthe til kyrkian .. 3 mark. RA II. 2: 335 (1617). Wallquist EcclSaml. 5–8: 555 (1693).
2) (†) egenskapen l. förhållandet att vara trång (se TRÅNG, adj. 1), trånghet (se d. o. 1); äv. i bild. Mankell Fältsl. 545 (1859). Full-lastad hövagn utan trångmål / Går derigenom. Wennerberg 1: 173 (1881). Trångmålet inom de gamla lokalerna växte .. med hvarje år. Tegnér LundUniv. 152 (1897). Så sökte han .. draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde. Job 36: 16 (Bib. 1917).

 

Spalt T 2840 band 35, 2008

Webbansvarig