Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRESSA l. TRÄSSA träs3a2, -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(tress- (-sz-) 1729 osv. träss- 1682 osv.)
Etymologi
[jfr d. tresse; av fr. tresser, avledn. av tresse, sbst. (se TRESS, sbst.1) l. direkt till TRESS, sbst.1]
fläta (se FLÄTA, v.2 1) (ngt); särsk. (o. numera bl., i fackspr.) med avs. på strån av hår (l. tagel o. d.): införa o. fästa mellan i ram uppspända trådar (vid peruktillverkning); äv. abs.; jfr TRESSERA. The låta them (dvs. grenarna) intet så wäxa som theras Arth och Natur wil, ty the trässa, flächta, böya och skiörta then ene igenom then andra. Sylvius Curtius 442 (1682). (Sv.) Tressa hår för en peruk .. (eng.) To weave hair for a periwig. Widegren (1788). PersonhT 1941–42, s. 75 (abs.). Själva trässningen kan beskrivas som en typ av vävnad, där håret träs in mellan vanligtvis tre trådar uppspända i trässramen. Hjord Perukm. 45 (1981).
Avledn. (†): TRESSARE, m.//(ig.) (mans)person som tressar; äv.: (mans)person som (yrkesmässigt) tillverkar tresser (se TRESS, sbst.1 1). Björkegren 2720 (1786). Tressare .. (dvs.) en, som förfärdigar .. (guld- l. silver)flätor, bårder eller galoner. Ekbohrn 401 (1868). Björkman (1889). —
TRESSERSKA, f. kvinna som tressar; särsk.: kvinnlig perukmakare. PersonhT 1941–42, s. 75 (1712). ”Trässerska” eller trässmakerska .. är fortfarande benämningen på den, som trässar. PersonhT 1941–42, s. 75.

 

Spalt T 2452 band 35, 2007

Webbansvarig