Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRASSEL, sbst.2, n.
Etymologi
[jfr ä. d. trassel; ombildning av TRASS, sannol. med anslutning till TRASSEL, sbst.1]
(†) trass. Cronstedt Min. 182 (1758). Kitt. (Possolan, Tarras eller Traszel.) Ser jordagtigt ut; litet brändt drages av magneten; smälter i eld til et opal-färgadt glas. Brander NatH 130 (1785). Möller (1807).

 

Spalt T 2378 band 35, 2007

Webbansvarig