Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TIRLA tir3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. tirla; jfr dan. o. nor. dial. tirle, sjunga, drilla; jfr äv. lt. tierlieren, sjunga som en lärka; av ljudhärmande ursprung]
(numera mindre br.) tirra. Men mykket gladare begynner Lerkan siunga / Och tirlar ganska nätt med Silkes-lenan Tunga. Spegel GW 205 (1685). Östergren (1958).

 

Spalt T 1614 band 34, 2005

Webbansvarig