Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TINA ti3na2, v.2 -ade. ((†) p. pf. tijnd HärnösDP 1694, s. 172 (: tijndt)). vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. -ij-)
Etymologi
[sv. dial. tina, tena; jfr fvn. tína, plocka, rensa (nor. tine); av ovisst ursprung. — Jfr TENA, v.1, TIA, v.1]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ansa l. rensa (ngt); särsk. med avs. på säd (i sht korn): efter tröskning avskilja agn o. d. från sädeskorn. Sållat och tijndt spanmåhl. HärnösDP 1694, s. 172. Innan säden vplägges i boden, bör hon wara wäl tinad, ren och rensad. Broocman Hush. 2: 204 (1736). Om kornet icke wäl tinas innan det kastas, så blir det wäl drygt i Spann, men ger ringa mjöl och mycket sådor. Brauner Åker 73 (1752). Korn och Hwete tinas förut innan det kastas, på det agnen af Kornet, och fänen af Hwetet må gå sin wäg. HushBibl. 1755, s. 181.

 

Spalt T 1542 band 34, 2005

Webbansvarig