Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLNÄGELSE, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[jfr ä. d. tilnegelse, böjelse, benägenhet; ssg av TILL o. ett vbalsbst. till NEGA, efter mlt. tōnēginge l. t. zuneigung, vbalsbst. till tōnēgen resp. zuneigen, luta åt, ha lust till, ssg av resp. zu, till (se TAPTO), o. nēgen, neigen resp. neigen, luta, vara böjd (se NEGA)]
(†) böjelse; jfr TILL-BÖJELSE 1. Onda tanckar och lasterliga tilnägelser. PJGothus Os. 144 (1603).

 

Spalt T 1315 band 34, 2004

Webbansvarig